Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

De är skolflyktingar på Åland

+
Läs senare
/
  • I ett skåp intill matbordet har Malva och Mio sina skolsaker. Malva gillar att pyssla och rita.
  • I ett skåp intill matbordet har Malva och Mio sina skolsaker. Malva gillar att pyssla och rita. Mamma Therese håller i undervisningen. De känner sig välkomna på Åland, men de medger att det var ett större steg än vad de hade räknat med att flytta dit.
  • I ett skåp intill matbordet har Malva och Mio sina skolsaker. Malva gillar att pyssla och rita.
  • Mio Lomner, nio år, gillar att experimentera och upptäcka världen tillsammans med pappa Stefan.
  • Mio Lomner, nio år, gillar att experimentera och upptäcka världen.”I skolan är man så styrd av lärare och läxor. När jag är hemma får jag lära mig om sådant som jag själv tycker är intressant.”
  • ”Vi insåg en dag att vi inte följde vår dröm när vi stannade och lät Mio fortsätta i skolan. Vi upptäckte hur han förändrades och att vi inte längre hade den goda kontakt som vi alltid hade haft. Tidigare hade vi undersökt världen tillsammans”, säger Stefan Lomner.
  • Therese och Stefan Lomner flyttade till en sommarstuga på Åland för att kunna hemundervisa barnen Malva och Mio, och komma undan skolplikten i Sverige.
  • Therese och Stefan Lomner flyttade till en sommarstuga på Åland för att kunna hemundervisa barnen Malva och Mio, och komma undan skolplikten i Sverige.
  • Therese och Stefan Lomner flyttade till en sommarstuga på Åland för att kunna hemundervisa barnen Malva och Mio, och komma undan skolplikten i Sverige.

Stefan och Therese Lomner vill hemundervisa sina barn, Mio och Malva. Men sedan den nya skollagen trädde i kraft är det inte tillåtet i Sverige. Därför har familjen flyttat till Åland.

– Vi lever i självvald exil, säger Stefan Lomner.

I en vinterisolerad sommarstuga på 60 kvadratmeter i kommunen Lumparland på Åland bor familjen Lomner. De har tidigare bott i Storvik. I oktober förra året gick flyttlasset till Åland. Precis som flera andra svenska familjer har de lämnat landet för att kunna ge barnen hemundervisning. På Åland har eleverna läroplikt, inte skolplikt som i Sverige.

– De verkar inte speciellt vana vid hemundervisning på Åland, men de är vänliga och tillmötesgående. Här är en helt annan attityd än i Sverige, säger Therese.

Men det är inte på grund av religion, mobbning eller sjukdom som de vill hemundervisa. De vill bara leva annorlunda.

– Det är vår dröm. Vi vill ha en annan, närmare relation till våra barn. Det handlar om en frihetslängtan. Men det är också en protest mot samhället som det ser ut i dag. Vi matar in alla barn i samma form i skolan, säger Stefan.

Mio, nio år, och Malva, sju år, visar ivrigt vad de jobbar med. Bredvid matbordet står ett skåp, Malva och Mio har en varsin sida av skåpet. Det är fyllt med papper, pennor, böcker, pyssel och experiment.

– Titta jag har snickrat ett hamsterhus och gjort en klocka av papper, säger Malva stolt.

Mio trivdes inget vidare i skolan. Redan vid första jullovet ville han inte tillbaka till skolan.

– Det var tråkigt. Allt tog så lång tid i skolan och jag lärde mig ändå inget. Jag kunde redan läsa. Det enda jag kan har jag lärt mig hemma.

Mamma Therese ansvarar för barnens undervisning, hon är inte utbildad lärare. Hon har tidigare varit egen företagare, bland annat som hundterapeut. De har inget schema eller bestämd kurslitteratur.

– Vi utgår från barnens intressen.

Men frihet kostar. Den öronmärkta skolpengen gäller inte hemundervisade barn. De måste bekosta allt studiematerial själva, samtidigt som familjen försöker klara sig på en inkomst. I veckorna jobbar Stefan som slöjdlärare på en skola i Strängnäs för att kunna försörja familjen. Han bor i en husvagn och kommer hem till familjen på helgerna. Men det är bara en tillfällig lösning. Efter terminens slut ska Stefan försöka hitta ett jobb på Åland. Therese börjar snart jobba som personlig assistent tre kvällar i veckan. De dagarna ska barnen vara hos ett par grannar.

Inför flytten diskuterade Stefan och Therese saken med Mio och Malva.

– För Mio var det helt självklart vad han ville. Han känner sig fortfarande helt klar med skolan.

Malva har hunnit fundera mycket sedan flytten och tycker nu att hon har missat något som Mio har haft möjlighet till.

– Jag saknar kompisarna och skolans pyssel. Jag hade precis börjat sexårs när vi flyttade.

Om Malva känner likadant till hösten ska hon få börja skolan i Lumparland, försäkrar Therese.

Hur reagerade släkt och vänner när ni berättade om era planer?

– Det blev ett ramaskri hos alla utom hos min mamma, berättar Therese.

– Ni kommer att isolera er fullständigt, sa de.

Stefan och Therese är inte bekymrade över att barnen kommer att gå miste om något, inte ens den sociala träningen. Just nu försöker de skapa ett socialt kontaktnät med andra familjer på Åland som har hemundervisning.

– Amerikansk forskning visar att hemundervisning ger studiemotiverade, kreativa, sociala och utåtriktade barn. Många blir entreprenörer, säger Stefan.

Det är bara Sverige och Tyskland i hela EU som inte tillåter hemundervisning. Beslutet strider mot Barnkonventionen, menar Stefan och Therese.

– Jag förstår faktiskt inte varför vi inte får ha hemundervisning. Det är ett sjukt maktmissbruk, utbrister Therese.

Stefan kände aldrig att han passade in i den svenska skolan.

– Skolan kändes fyrkantig. Jag fick spänningshuvudvärk och längtade bara ut till skogen.

Therese däremot älskade skolan. Banden till kompisarna var starkare än relationen till familjen.

– Det var inte bra för mig och det är en av anledningarna till att jag ville prova hemundervisning för mina barn. Men det handlar inte om att jag vill hålla mina barn tillbaka och göra dem beroende av mig. Nej, det handlar om att låta dem växa upp i en trygg miljö och att de får lära sig i sin egen takt.

Therese förklarar:

– I grunden har vi som människor en egen drivkraft och en egen motivation. Vi undervisar inte våra barn för att de ska lära sig gå och tala, de lär sig själva. Den drivkraften vill vi att våra barn ska ha inför allt lärande.

Planen är att fortsätta med hemundervisning fram till årskurs nio.

Hur gör ni med betygen?

– Vi sätter inte betyg. I nian får de troligen tenta av alla ämnen för att sedan kunna söka till gymnasiet. Det finns även distansutbildningar i USA. Då får de amerikanska betyg att söka till högskolan på.

Är ni oroade för att era kunskaper inte är tillräckliga?

– I början var jag det, säger Therese.

– Men kunskapsutbudet i dag är annorlunda, mycket större än när vi var barn. Det finns internet, museer och närheten till naturen. Alla som går ut nian kan inte allt. Annars får de väl gå Komvux.

Annons
Annons
Annons