Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny start i livet

/
  • ÅTERUPPBYGGER LARS PERS GÅRD. Göran och Jenny har kommit en bra bit på restaureringen av deras drömhus. Wilma, 7 år, och Oliver, 2 år, tycker också att det är spännande.
  • ÅTERUPPBYGGER LARS PERS GÅRD. Göran och Jenny med lilla Oliver har kommit en bra bit på restaureringen av deras drömhus.
  • I augusti förra året började familjen Wall uppbyggnaden av den gamla gården. Wilma Wall, snart åtta år, ser fram emot att få ett eget rum.
  • ÅTERUPPBYGGER LARS PERS GÅRD. Göran och Jenny har kommit en bra bit på restaureringen av deras drömhus. Wilma, 7 år, och Oliver, 2 år, tycker också att det är spännande.
  • EN NY START I LIVET. Wilma Wall, snart 8 år, mamma Jenny Wall och Oliver, 2 år, tycker att det är spännande att se gården byggas upp, under tiden bor familjen i den röda stugan på gården.
  • TILLFÄLLIGT BOENDE PÅ GÅRDEN. Under tiden som arbetet med återuppbyggnaden av det 270 kvadratmeter stora huset pågår, bor familjen i en nybyggd stuga på 60 kvadratmeter. Stugan ska bli garage sedan när huset är klart. Wilma Wall, snart åtta år, ser fram emot att få ett eget rum.
  • INRE RO. Jenny Wall tillsammans med sonen Oliver Wall i växthuset där de har planterat tomat, gurka, sallad och morötter.

Hur hanterar man sorgen och den eviga saknaden efter att ha mist ett barn? För fyra år sedan förlorade Jenny och Göran Wall sin son Emil i en tragisk olycka.

Nu förverkligar de en gammal dröm och bygger ett sekelskifteshus i Kungsgården. Det har gett familjen en ny start i livet.

– Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna glädje igen men det kan jag faktiskt göra nu, säger Jenny Wall.

Annons

Jenny, Göran, Wilma, då 4 år och Emil 14 månader såg fram emot några lediga dagar tillsammans med släkten i Hälsingland. Men allting förändrades tvärt. Emil blev överbackad. Jenny har inget klart minne av vad som hände sedan.

– Plötsligt satt vi alla i tre ambulanser på väg till sjukhuset.

Emils liv gick inte att rädda. För Jenny och Göran kändes det som att livet tog slut.

– Det var svårt att leva vidare efter det, att klä på sig, äta och göra sånt som ska göras. Men för Wilmas skull var vi tvungna. Vi gjorde saker men jag minns inget och var inte alls närvarande, säger Jenny Wall.

Wilma har fortfarande starka minnesbilder av olyckan och minns vad alla gjorde.

– Hon hamnade inte i samma chock som vi men efteråt funderade hon och tog på sig mycket av skulden, ibland kunde hon få raseriutbrott. Det var tur att vi hade vänner och familj som hjälpte oss. De tog hand om Wilma, lagade mat, tog med oss på saker eller fanns bara där för oss.

Familjen fick även hjälp av ett psykologteam i Sandviken för att bearbeta sorgen och hantera känslorna.

– Man skyller alltid på sig själv. Vi ältade och ältade, om jag bara inte hade gjort si eller så. Jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna skratta eller känna glädja.

Ungefär ett år efter Emils död föddes Oliver. Jenny trodde inte att det skulle vara möjligt att älska ett nytt barn. Hon kände skuld för att de skulle få ett barn men det visade sig vara lättare än hon trott att älska Oliver.

– Men det spelar ingen roll hur många barn vi får för det kommer alltid att vara ett barn för lite, det tomrummet kan ingen fylla.

Familjen bodde då i en tegelvilla i centrala Kungsgården. Efter Emils död blev det svårt att bo kvar.

– Det kändes tungt varje gång vi gick in där. Visst fanns det mycket glädje i huset men det var jobbigt med alla minnen.

De började leta efter ett annat hus. Göran som är uppväxt i Kungsgården hade i många år gått och sneglat på en gård som ligger vackert vid ån i utkanten av Kungsgården. Huset hade stått övergivet sedan 1990-talet och förfallit.

– Vi har alltid drömt om ett gammalt hus som ligger nära vattnet, lite för sig själv men inte alltför långt ifrån civilisationen. Vi tog kontakt med ägaren och frågade vad han ville ha för gården. Vi fick köpa det till ett rimligt pris.

I mars 2009 blev husaffären klar. Men hur skulle de gå vidare? Gården var obeboelig och i stort behov av renovering.

– Vi bestämde oss för att riva huset och bygga upp ett precis likadant efter egna ritningar. Vi har tagit tillvara på allt som gick att återanvända: murstockarna, kakelugnarna, vedspisarna, en del dörrar, timmer och matkällare, säger Jenny Wall.

Grunden är klar. Husväggarna restes på en vecka och taket är på plats. Det ståtliga tvåvåningshuset på 270 kvadratmeter kommer att ha sju rum, kök, badrum plus en källare. Under tiden som husbygget pågår bor familjen i en nybyggd stuga på gården.

– Det fungerar bra. Vi är glada att vi fick köpa huset, intygar Jenny.

När vi besöker gården är Göran uppe på taket, Jenny påtar i växthuset och barnen leker på gården. Oliver kämpar med att bära bort sin leksaksgrävare från sandhögen upp på studsmattan och Wilma gungar så högt att gungan nästan sliter sig från ställningen.

Göran är snickare med egen byggfirma och gör det mesta själv på huset med mycket hjälp av släkt och vänner. När det blir jobbigt med husbygget tar de en paus och sticker i väg till Edskens camping i Hofors där de har en husvagn uppställd.

– Det är skönt att bara koppla av där och umgås med barnen. Jag tror inte att vi blir något fall för Arga snickaren, säger Jenny och ler så att skrattgroparna syns.

Jenny hoppas att de kan flytta in till jul. Göran tror att det är lite för optimistiskt. De planerar att inreda hela huset i tidsenlig sekelskiftesstil. Wilma ska få ett eget rum och själv välja tapeter.

– Mamma tycker att jag ska ha fjärilstapeter så jag får väl ta det då. Men helst vill jag ha monsterjambilar. Jag kanske kan ha det som tavlor?

Ibland saknar hon sin lillebror Emil. Men han finns alltid med i familjens vardag. De har många bilder på honom och tänder ett ljus varje dag.

– Vi pratar om honom och barnen vet vem han var, det känns viktigt.

Jenny berättar att hon faktiskt kan ha roligt och skratta igen men sorgen finns alltid där inne någonstans.

– Nu känns det ljust, roligt och spännande med huset och vårt nya liv här. Jag har äntligen funnit en inre ro och jag fokuserar på det som är nu. Förut tänkte vi att det där hinner vi göra sedan men nu gör vi saker direkt, man vet aldrig hur mycket tid man har.

Annons
Annons
Annons