Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erika Åberg från Gävle blir ny husexpert i SVT

/
  • Erika Åberg ska lära oss att vårda våra gamla hus på rätt sätt. I snart tio år har hon varsamt rustat en 100 år gammal gård utanför Hedesunda, där hon bor med man och två barn.
  • Historikern Christopher O'Regan och byggnadsantikvarien Erika Åberg blir ett nytt radarpar i SVT:s nya satsning

Från och med 9 november blir Erika Åberg från Gävle "Byggnadsvårds-Erika" med hela svenska folket.
Hon är en av programledarna i SVT:s nya programserie "Det sitter i väggarna" som handlar om historierna bakom våra hem.

Annons

Att komma hem till Erika Åberg är som att kliva rakt in i 1930-talet. Men kaffebryggaren, storbildsteven och en Iphone på laddning, skvallrar om att vi faktiskt befinner oss i nutid. Den 100-åriga gården i Lågbo, utanför Hedesunda, har Erika och hennes man varsamt renoverat med återvunna och tidstypiska material.

– Det är mer liv i gamla hus. För mig är gamla hus lättare att förstå sig på. Generationer av människor har bott i dem, många barn har tagit sina första steg på de här golven, säger Erika och min blick dras automatiskt till de breda såpskurade tiljorna.

– Det är en speciell atmosfär och doft i gamla hus. De har interiörer som består av sten, trä, kalk och tegel. Det blir ett särskilt ljud från de här gedigna materialen. Gamla hus är inte helt perfekta, de är lite sneda och vinda och byggda utifrån människor med mått som famntag, tum och fot. De är lite mer mänskliga.

Läs mer: Två byggnadsvårdsnördar flyttar ihop

Erika Åberg går verkligen i gång på ålderstigna byggnader. I över tio år har hon varit byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg. Men nu ska hon bli programledare i SVT:s nya program "Det sitter i väggarna" tillsammans med historikern Christopher O'Regan (som tidigare medverkat i bland annat "Historieätarna).

– En vecka efter att jag hade sagt upp mig från länsmuseet för att satsa på frilansjobb, blev jag kontaktad av produktionsbolaget Titan. Till en början trodde jag att de bara ville ha tips på hus som de kunde använda i programmet, men snart kröp det fram att de ville ha med mig i programmet.

De spelade in en så kallad promo, en kort programsnutt, för att sälja in programidén till SVT.

– Vi gjorde inspelningen hemma hos mig. Några statister låtsades bo i mitt hus. Jag pratade om detaljer i huset, rev lite i en vägg i uthuset "Titta, här hittade jag en tapet från 1940-talet."

SVT svalde programidén med hull och hår. Sedan inleddes arbetet med att hitta familjer med lämpliga hus.

– Produktionsbolaget hade en liten annons ute men växeln blev helt nerringd. Redaktionen gjorde en grovgallring som de skickade till oss programledare. Jag fick också vara med och välja.

Fick du gå någon programledarkurs före inspelningen?

– Nej, jag har ju läst media på gymnasiet och högskolan. Men det var en utmaning att vara kort, koncis och inspirerande i det jag sa. Det blev learning by doing, jag lärde mig förstå vikten av varje scen.

De har spelat in sex program i sex olika bostäder. I varje avsnitt får vi följa en nyligen inflyttad familj som vill lära känna sitt nya hem. Genom olika källor får Christopher O'Regan fram vilka människor som har bott där tidigare och berättar om deras öden.

– Det finns ett stort intresse för att ta reda på sitt hus historia. I programmet blir husägarna känslomässigt berörda när de får veta mer om människorna som har bott där.

Erika tar reda på mer om husets byggnadsmässiga historia, för att kunna ge råd om hur man kan renovera det. Men i serien hjälper hon även husägarna att utföra vissa byggnadsantikvariska renoveringar.

– Byggnadsvård ligger i luften, det är renovering med eftertanke och miljötänk, säger hon.

– Jag har inte utfört hantverk i andras hem tidigare, det var nytt för mig. Men det var vansinnigt roligt och intressant. Jag gjorde inköpslistor på allt som behövdes till varje program och redaktionen fixade det. Teamet var så proffsigt.

Åkte du på några bakslag?

– I Vadstena skulle vi restaurera en trappa som var klädd med gipsskivor och laminat. Vi tänkte bara ta fram trätrappan och såpskura. Men det visade sig att trappan var gjord av spånskivor. Då fick jag lite panik. Vi fick måla den med linoljefärg i stället, då fick vi ta in extra målare för att hinna klart.

Erika hoppas att hon med programmet kan visa på hur man kan använda gamla metoder och återanvända material som passar huset.

– Man behöver inte sätta upp gipsskivor i taket, man kan faktiskt spänna upp takpapp precis som förr. Och i stället för plastfärger kan man använda linoljefärg och äggoljetempera, det åldras vackrare.

Men hur tar vi hand om våra hus och hittar rätt material för att renovera långsiktigt och hållbart? Erika anser att det behövs mer kunskaper.

– Byggnadsvård eller huskunskap borde vara ett eget ämne i skolan.

Redan på gymnasiet väcktes Erikas intresse för gamla byggnader.

– Jag gick medieprogrammet och under en fotokurs bestämde mig för att göra ett arbete om Westergrenska stiftelsen på Söder i Gävle. Då började jag fundera på hur man lagar ett hus. Jag frågade min farfar, han var född 1925 och murare. Jag undrade också varför man byggde på ett sätt för arbetarklassen och på ett annat sätt för de bättre förmedlade. Och varför det är slott, herrgårdar och kyrkor som bevaras till eftervärlden, medan arbetarbostäder och lantbruk inte alls har samma skydd.

Hon började sedan läsa historia och genusvetenskap på Högskolan i Gävle, där hon fördjupade sig i miljonprogrammen. Hon pluggade vidare på en byggnadsvårdsutbildning på Gotland, som varvade praktik med teori.

– Vi fick lära oss alla möjliga hantverk; måleri, stuckatur, snickeri, smide och stenhuggeri.

Läs mer: Gamla hus het marknad för snickare

Efter utbildningen fick hon ett stipendium som tog henne till Turin och en månads praktik som konservator i en barockkyrka. 2003 började hon på Länsmuseet Gävleborg.

– Jag är byggnadsvårdsnörd men jag är inte fundamentalist, konstaterar hon och erkänner att hon faktiskt har använt plastfärg.

– Vi återskapade en diskbänk och gjorde nya luckor i funkisstil. Då använde vi plastfärg, eftersom de andra luckorna var målade med det. Jag tänker så här; man måste lära känna sina fiender.

Här kan du ta en tjuvtitt på programmet: http://www.svt.se/det-sitter-i-vaggarna/

Annons
Annons
Annons