Annons
Annons
Annons

Gustav från Gävle – Sveriges första grammofon­stjärna

Första gången han steg in i en skivstudio var 1908 – eller om det rent av var 1907. Totalt sjöng han in minst 260 melodier och hans största hit – visan om Tattar-Emma – såldes i 33 000 exemplar, en häpnadsväckande siffra i grammofonens barndom.

Så det är inte konstigt att han utnämndes till Sveriges förste plattcharmör i både Svenska Dagbladet och Stockholms-Tidningen när det 1960 var dags att skriva hans dödsruna.

Men trots att han dessutom gjorde bejublade framträdanden i både Sverige och USA under flera årtionden verkar han i dag vara helt okänd. För har du någonsin hört talas om sångaren Gustav Fonandern?

Denne bortglömde artist föddes på Söder i Gävle sommaren 1880 och växte upp i ett litet lågt trähus bestående av två rum och kök på Nedre Bergsgatan 12. Ja, ett av rummen var egentligen bara en liten avbalkning bakom spismuren i köket.

På den tiden hette han Pettersson och hans far arbetade på Porterbryggeriet nere vid Trefaldighetskyrkan. Efter några år på Borgarskolan fick Gustav anställning i en herrekipering vid Drottninggatan och därefter på en av stadens inkassobyråer.

Han tog några kvällskurser i teckning och byggnadsritning och flyttade sedan till Stockholm där han började läsa till arkitekt vid Kungliga Tekniska Högskolan. Under studietiden sjöng han visor i vänkretsen och när han en kväll uppträdde helt spontant på nöjesrestaurangen Strömparterren möttes han av stormande applåder. Inspirerad av den framgången började han ta sånglektioner för den blivande hovsångaren och operachefen John Forssell, men någon operasångare blev han aldrig. I stället utvecklades Fonandern till en musikalisk tusenkonstnär med arior, visor, romanser, kupletter, schlagers och sjömanslåtar på repertoaren.

Samtidigt som den unge arkitektens vackra stämma tonade fram ur raspiga trattgrammofoner reste han runt i folkparkerna, och gav sig också ut på turnéer till grannländerna och vidare till Tyskland, Frankrike, Polen, Holland och England.

I London uppträdde han i en kabaré som leddes av före detta Strindbergshustrun Siri von Essen, på Berns i Stockholm sjöng han med Ernst Rolf och på Mosebacke med dåtida superkändisen Calle Brisson. Det sägs att han också medverkade i en ljudfilm som ska ha spelats in i Wien i början av 1900-talet, men den uppgiften känns inte helt tillförlitlig.

Som nybliven arkitekt arbetade Gustav Fonandern på ett ritkontor i Sundsvall. Och efter ytterligare praktik i England och Tyskland återvände han till Gävle där han under nästan hela 1910-talet drev en egen arkitektbyrå. Den låg vid Spinnhusgränd 7, ungefär där Polishuset står i dag.

Under en folksparkturné i början av 1920-talet träffade Gustav Fonandern den svenskamerikanske bondkomikern Olle i Skratthult som övertalade honom att följa med till USA. Olle, som egentligen hette Hjalmar Peterson, hade flyttat till Amerika i början av seklet och ledde nu ett teatersällskap som reste från kust till kust och roade skandinaviska emigranter.

Fonandern var under flera år en ständigt återkommande gäst i dessa årslånga turnéer. Han valde ofta melodier ur Ernst Rolfs repertoar, men framförde också en lång rad egna kompositioner.

Han blev också förste svensk att sjunga i amerikansk radio, det ska ha skett i Duluth i Minnesota 1920.

Stjärnan i truppen var annars Olles fru, Olga Lindgren. Hon var född i Norrsundet 1896 och utvandrade till Amerika som 17-åring. Olga blev oerhört uppskattad av sina landsmän i USA, särskilt när hon sjöng den tårdrypande visan Barndomshemmet som blev något av en svenskamerikansk nationalsång.

När Gustav Fonandern inte kuskade runt med Olle i Skratthult eller spelade in skivor på märket Columbia i New York arbetade han som arkitekt i Chicago och en del andra städer. Förutom olika byggnader i Kalifornien och Florida ritade han 150 villor och ett stort hotell på Long Island utanför New York.

Han blev kvar i USA i sex år och när han återvände till Sverige hade han med sig en stor bil som han turnerade runt med långt in på 1930-talet. Bland annat åkte han till Gävle under flera år för att medverka i de populära sommarfesterna. Det där med bilen ansågs vara så märkvärdigt att det till och med på affischerna skreks ut att han kom i egen bil.

Gustav Fonandern tillhörde en mängd ordenssällskap och andra sammanslutningar både i Sverige och USA. Han var också livligt intresserad av artisternas sociala villkor och var med och bildade en förening som i många år drev semesterhem för behövande artister.

Trots alla framgångar som underhållare släppte Gustav Fonandern aldrig helt greppet om ritpennan. I början av 1930-talet startade han ytterligare en arkitektbyrå, nu på Drottninggatan i StockholmOch ännu efter femtio år som artist hade han svårt att bestämma sig för om han var arkitekt eller sångare.

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons