Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hög tid att rädda de sista ladorna

/

Bondesamhällets hädanfärd kantas av sönderfallande lador. Ute på ängar och åkrar står de som tysta minnesmärken, förbisprungna av tiden och piskade av väder, vind och vanskötsel.

Annons

Märkta av ålder, svankkryggiga, sneda, vinda, övergivna och grånande väntar de tålmodigt på den slutliga dödsstöten.

Många har redan stupat, omgivna av skyhögt gräs och påträngande sly.

Ett gemensamt kulturarv på väg att försvinna in i den stora glömskan.

Tusentals lador har redan utplånats, men räddningsaktioner pågår.

På länsstyrelsen kan man söka bidrag för att rädda lador till eftervärlden. Drygt 14 000 kan en lantbrukare få i bidrag för att hålla sin lada på fötter.

– Ladorna berättar mycket om landskapets historia. De är vackra och väcker starka känslor och barndomsminnen hos människor. De har också ett skönhetsvärde för turister. Vi kan inte behålla alla, men vi måste ha lador kvar för att inte gå miste om vår egen historia, menar Anna Sundberg, antikvarie på länsstyrelsens kulturmiljöenhet.

I Gästrikland finns timmerlador och härben från 1600-talet, i Österfärnebo och Torsåker ända från 1500-talet.

– De allra äldsta är alltid värda att bevara, men även planklador från 1900-talets början har en lika viktig historia att berätta, hävdar Anna Sundberg.

Än så länge har inga lador byggnadsminnesförklarats, bara om de ingår som en del i en hel gårdsmiljö.

Sedan fem år arrangerar länsstyrelsen kurser i ladurenovering. De kurserna brukar alltid bli fulltecknade.

Ett tecken på att lador är mer än nostalgi.

Annons
Annons