Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När gogo-flickorna kom till Färila

/

Annons

Det fanns en tid på 70- och 80-talet när disco i Färila innebar att någon släckte lamporna och någon annan spelade ’I love to love’ med Tina Charles medan vi andra nervöst dansade framför julgransglitter och en skrivbordslampa som någon riktat snett uppåt för att skapa häftigt sken.
I tidningar, och någon gång på TV, såg man riktiga discon.
Där var det blinkande lampor och rökmaskiner och häftiga effekter som vi bara drömde om - tills det en dag satt affischer på byn: Far & Son Disco på lördag. Med Gogo-flickor, ljusshow och, eh, akvarium.
Det var hur stort som helst.
Gogo-flickor i vårt Färila!
Fritidsgården Kåken kokade av förväntan. Detta var framtiden som kom till Färila i en turnébuss från Umeå med Far & Son Discos logga målad på sidan. Vi såg Gogo-flickorna i vanliga kläder bära högtalare och fantiserade över hur de skulle se ut i Gogo-flickkläder. Hur nu sådana såg ut? Vi kunde bara gissa.
Förra veckan satt jag med fotograf Ulf Berglund i en bil. Han växte upp i Gävle och vi pratade 70- och 80-tal, när han plötsligt sa att störst av allt var när Far & Son Disco kom till fritidsgården Träffen.
Vi mindes och ställde den idag självklara frågan: varför akvarium?
Ljusshow med stroboskop kan man ju förstå. Gogo-flickor dansande på pallar likaså. Men akvarium?


I tre dagar gnagde det där i mig innan jag hittade en Conny i Umeå som förvånad fick ett samtal. Jo, det stämde att han drev det turnerande Far & Son Disco en gång i tiden. Han och en kompis. I bortåt femton år höll de på från Kiruna ner till Gävle och Uppsala, men sista gången var nog minst tjugo år sedan.
Jodå, fritidsgårdarna Kåken och Träffen kom han ihåg.
Han berättade att Ulf Lundells ’Jag vill ha dig’ höll år ut och år in. Den vevades många, många gånger om till exempel Färilapubliken såg lite stel ut.
Och det gjorde den.
Det hade varit obligatoriskt med buggkurs för oss på Centralskolan men det här var något annat: discodans. Här gällde det att leva sig in i musiken och röra sig som Gogo-flickorna på sina pallar. Gärna lite erotiskt så där.


Jag var väl inte så jättebra på det, om jag ska vara ärlig. Kanske var jag för mager? Det är svårt för magra människor att röra sig erotiskt till musik. Det blir lätt likt stretching istället. Hur som helst. Medan jag stretchade i takt framför akvariet ifrågasatte jag aldrig varför det var ett sådant med.
Nu, trettio år senare i telefonen, förklarar den där Conny akvarietanken med att det var liksom fränt, det gällde att sticka ut lite.
Akvariet var 1,10 långt, hade texten Far & Son på fronten och att det var klumpigt att kånka in och ut ur turnébussen men, hey, akvarium var ju deras grej och det blev ju bra.
Naturligtvis har han helt rätt. Klart det blev bra. Annars hade inte jag och fotograf Berglund suttit trettio år senare och pratat om det.
Akvariefiskarna är nu döda sedan länge. Vad Gogo-flickorna gör är oklart. Conny har korvkiosk i Umeå. Själv kan jag fortfarande inte röra mig erotiskt till musik.
Möjligen kan Berglund det. Jag glömde fråga.

Ola Liljedahl
(Ola Liljedahl är frilansskribent och nås på . Han är en jäkel på foxtrot.)

Annons
Annons
Annons