Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Roligt men inte helt lätt att bo i kollektivhus

+
Läs senare
/
  • FRAMFÖR ANSLAGSTAVLAN. I korridoren utanför matsalen sitter den stora anslagstavlan med städscheman och matlistor. ”Det är klart att man blir osams ibland. Ibland kan det kännas jobbigt med den sociala biten och alla arbetsgrupper. Det är många som måste komma överens”, säger Charlotta Nynäs. ”Men utan Blomstret hade vi nog inte stannat i Gävle.”
  • CHARMTROLL. Det finns gott om barnfamiljer i kollektivhuset. Ettåriga Thelma Nynäs har precis lärt sig att gå. Hon utforskar snabbt soffan och beger sig sedan självsäkert ut i korridoren där hon börjar bestiga trappan innan pappa Jonte hinner ifatt Thelma och fångar upp henne. ”Barnen kan röra sig fritt i huset. De ringer på hos varandra eller samlas i något av lekrummen.”
  • HEMMA HOS FAMILJEN NYNÄS. Jonte, Esther och Charlotta Nynäs bor i kollektivhuset Blomstret. Fyraåriga Esther stortrivs.                      ”Jag kan leka med mina kompisar när jag vill. Jag kan ringa på hemma hos Teo, Edit, Alvin eller Alicia eller så leker vi i lekrummet.”  Det svåra kan vara att få slut på leken när det dags att sova, inflikar mamma Charlotta.

Flummigt, krävande och inget privatliv. Fördomarna är många men hur är det egentligen att bo i kollektivhus? Småbarnsfamiljen Nynäs bor i kollektivhuset Blomstret i Gävle. – Vi trivs jättebra och alla som bor här hjälps åt. Hela grejen med kollektiv är rolig och praktisk men det är inte helt okomplicerat, säger Jonte Nynäs.

Familjens lägenhet är en ljus och fin trea på 76 kvadratmeter. Här bor mamma Charlotta, pappa Jonte, Esther, fyra år och Thelma, ett år. De flyttade in i december 2005 när Esther bara var ett år.

– Vi behövde en större lägenhet. Jag hade läst en del om kollektivt boende men visste inte ens att det fanns i Gävle, säger Charlotta Nynäs.

Hittade på Blocket

Av en slump hittade de på Blocket en ledig lägenhet i kollektivhuset Blomstret.

– Vi åkte dit och fastnade direkt. Men jag var lite skeptisk till en början och ville veta mer om kollektivbiten. Jag föreställde mig att det skulle vara som i filmen Tillsammans, säger Jonte.

Men det är inte alls som i Moodyssons film försäkrar de.

– Det finns gamla föreställningar kring hur det är att bo i kollektiv och en rädsla för att det är många krav. Många tror att man inte kan vara privat men det kan man. Vi har ju egna lägenheter, säger Charlotta.

Infriar fördomarna

Hon tittar ned på sina batikfärgade byxor och konstaterar roat att hon nog infriar alla fördomar om vilken typ av människor som bor i kollektiv.

– Jag har mina kollektiv- leggings på mig i dag.

Blomstret har en bostadsrättsstyrelse och en kollektivstyrelse. Inflytandet från de boende är stort men den som bor här får också vara beredd på en del jobb.

Alla ska delta i matlagning, diskning, städning och trädgårdsarbete.

Under styrelsen finns olika arbetsgrupper, till exempel en städgrupp, trädgårdsgrupp, fastighetsgrupp, komposteringsgrupp och matplaneringsgrupp. Stormöte hålls en gång i kvartalet.

I den nyinredda och mysiga matsalen äter ett 30-tal personer mat fem dagar i veckan. Två gånger i månaden ska den boende laga mat eller diska.

– Det var jättenervöst att laga mat till 30 pers första gången. Jag hade praktik i köket bara för att se hur det fungerade, säger Jonte och skrattar.

Det serveras alltid ett vegetariskt alternativ till huvudrätten. Varje måltid kostar 26 kronor för vuxen.

Barn under fyra äter gratis och för äldre barn kostar det 13 kronor. Man kan även köpa restlådor till ett reducerat pris. Vill man inte sitta i den gemensamma matsalen kan man hämta mat och äta i sin lägenhet.

– Matgruppen planerar matsedlarna och sköter inköpen. När du ska laga maten är allt redan inköpt. Det går även att beställa hem mejeriprodukter och Krav-märkta rotsaker för eget bruk, förklarar Jonte.

Inte alltid överens

Eftersom Jonte är föräldraledig och Charlotta jobbar 80 procent som kurator är matpassen ännu inget problem för dem.

– Men jobbar man heltid kan det bli svårare, då måste man kanske flexa för att få till det.

Charlotta är med i städgruppen. Hon medger att det ibland kan vara svårt att komma överens om allt när de är så många.

– Det finns olika uppfattningar om vad som är rent och det händer att alla inte gör sitt städpass.

Om någon konsekvent struntar i sina sysslor tar styrelsen kontakt.

– Det kan ju ha hänt något. Om man inte mår bra, inte orkar eller hinner med så säger man till och då hjälps vi åt, säger Jonte.

Fördelarna överväger

De tycker ändå att fördelarna med boendet är övervägande.

– Vi har fått många vänner. Barnen lär känna många olika typer av människor på ett naturligt sätt. Och det är lätt att ordna barnvakt, säger Charlotta.

De gillar närheten. Barnen har alltid någon att leka med. De rör sig fritt i huset. Esther stortrivs.

– Jag kan leka med mina kompisar när jag vill. På gården finns två gungor, en gungbräda och en snurra. Jag tycker om att vara i lekrummet och spela bandy.

Man lär känna sina grannar mer än i ett vanligt boende. När människor gör saker ihop blir de vänner och då kan man också få mycket hjälp när det kniper.

– Här finns ingen tröskel för att ringa på hos någon och våga fråga om hjälp.

Annons
Annons
Annons