Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slitstarka byxor från Gävle

/

Långt innan jeans från Levi Strauss, Lee och Wrangler började dyka upp i Europa gick Sveriges arbetare omkring i mörkblå byxor från Gävle. Och hantverkarna och bonddrängarna på 1930-talet var minst lika märkesfixerade som dagens tonåringar.

Annons

På ett riktigt blåställ skulle det stå Björnkläder och företagets symbol – en röd björn som rev och slet i ett tygstycke – betraktades som en kvalitetsstämpel. En annan viktig detalj var det karaktäristiska hängselspännet med tre knappar, som företaget till och med fick patent på.

Enligt reklamen från den tiden var de populära byxorna inte bara hållbara och praktiska utan också välsittande. Och undra på det – de syddes i 34 varianter och storlekar så alltid var det väl någon modell som passade.

Historien om de klassiska brallorna börjar med Johan Filip Bellander. Han kom från Tvärred utanför Ulricehamn och reste runt i Värmland som västgötaknalle under några år innan han 1887 slog sig ner i Falun och startade ett litet grossistföretag i konfektionsbranschen. Men det var inte förrän han flyttat till Gävle fyra år senare och skaffat sig en kompanjon som det blev någon riktig fart på affärerna.

Från textilfabrikerna i Borås köpte firma Bellander & Fränkel in hela balar med grovt tyg som flinka händer förvandlade till slitstarka byxor. Företaget hade ännu ingen fabrik utan tillverkningen skedde i fattiga bostäder runt om i Gävle där så kallade hemsömmerskor fick betalt per plagg.

Efter första världskriget köpte firman upp arbetskläder från överskottslager i Frankrike. Och när de militära förråden var tömda anställde man fyra flickor som sydde hängselbyxor och blåblusar i en nybyggd fabrikslokal vid Nygatan 49.

Året var 1920 och det var i den vevan den röda björnen för första gången dök upp som symbol för de populära kläderna. Varumärket ritades för övrigt av arkitekten Birger Borgström, som var gift med Johan Filip Bellanders dotter Anna Maria.

Albert Fränkel avled redan 1899, bara 46 år gammal. Därefter stod Bellander som ensam ägare till sin död 1917. Firman ombildades då till aktiebolag men fortsatte att fungera som ett familjeföretag. Äldste sonen Birger var inte mer än 25 när han tog på sig rollen som verkställande direktör, en post som han lämnade över till lillebror Gösta när han 1940 blev chef för Handelskammaren. Birger Bellander var en välkänd profil i staden och en av de drivande krafterna när Gävle 1946 firade sitt 500-årsjubileum. En tredje son, Filip Bellander, var under många år fabrikschef och ansvarig för produktionen.

Under brödernas ledning utvecklades J F Bellanders AB till ett av Gävles största och mest kända företag. Redan 1928 växte man ur huset på Öster och tillverkningen flyttades till Rettigs gamla tobaksfabrik som låg där Stadsbiblioteket håller till i dag. En del av produktionen skedde också på Brynäs, vid Andra Tvärgatan 15, tills man 1959 flyttade in i Ångväveriets lokaler på Söder.

När Gösta Bellanders son Tord tog över som VD 1960 hade företaget 185 anställda och framtiden såg fortfarande rätt ljus ut. Men det ändrades snabbt. Den svenska konfektionsindustrin hade inte en chans att konkurrera med de nya låglöneländerna i Asien och inom loppet av ett årtionde försvann nästan alla landets textilfabriker.

1967 nådde krisen Björnkläder. Maskinerna och tillverkningen flyttades till Finland och Gävletidningarna rapporterade att fabrikens 144 anställda, nästan samtliga kvinnor, skulle friställas.

Lönsamheten var usel men Tord Bellander bedyrade att företaget inte var på obestånd.

– Vi hade kunnat fortsätta ännu ett par år, förklarade han. Men då hade andra bestämt avvecklingen. Nu rår vi över oss själva och kan klara alla förpliktelser.

Det överraskande resultatet blev att Björnkläder överlevde, om än i mindre skala. 1973 flyttade man till ett nybygge i Marielund där man tog emot, lagrade och sålde kläder som tillverkades i den finska fabriken. I ett gammalt tidningsklipp ser jag att företaget ett par år senare omsatte 18,5 miljoner kronor och hade 26 anställda.

Det gamla familjeföretaget såldes 1976 till AB Borås Syfabrik, som ingick i en större koncern tillsammans med Grolls, som också tillverkade arbetskläder. Och 1981 var det dags för ännu en flytt, nu till Cale-industriers gamla lokaler på Sörby Urfjäll.

Därefter blir det lite knepigt att hänga med i alla namn- och ägarbyten:

1991 köptes Björnkläder Grolls AB upp av danska Sophus Berendsen A/S som i sin tur är ett dotterbolag till Londonbaserade The Davis Service Group med 18 000 anställda i elva länder.

Efter ytterligare en fusion ändrades namnet 1994 till Bicapa-Björnkläder AB, som sex år senare döptes om till Berendsen Safety AB. För fyra år sedan var det dags för nästa namnbyte – nu till det gamla hederliga Björnkläder AB.

Så varumärket lever vidare – och även om den röda björnen pensionerats för länge sedan och företaget inte längre har någon verksamhet i Gävle så finns byxorna fortfarande att köpa. Både här och på andra ställen.

www.ulfivar.se

Annons
Annons