Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Detaljerna som gör det

Annons

Morgon. Morgonen säger oss mer om ett samhälle än någon annan tid på dygnet kan göra. Nätterna är sig lika. Vi sover bort dem. Ligger sömnlösa i värsta fall. Eller dansar oss igenom dem.

För en besökare är dagen ett vakuum. Vardagen är oåtkomlig då. Det som sker, sker bakom dörrar en turist aldrig går innanför. Men morgonen ger oss möjlighet att smaka på hur det skulle vara att leva i någon annans vardag.

Jag smakar inte på morgonen i min egen vardag. Jag genomlider den. Utom möjligen den där stunden i sällskap med tidningarna som landat i hallen under natten. Men när jag reser, finns det inget jag älskar mer än att gå ut och observera, lukta och smaka på hur det skulle vara att leva i en annan vardag. Att se en stad vakna är att vara nära den. Och kunna pröva om det är en storlek som passar.

Så första morgonen i New York gör jag det. Stiger upp tidigt. Köper New York Times och går till Starbucks. Och så tjuvlyssnar jag. Och tittar. Kostymer som köper med sig sitt kaffe. Turister som har tid att sitta ner.

USA röstar fram sin nästa president i november. Ett val som inte bara är en angelägenhet för USA. Det amerikanska presidentvalet och dess utgång påverkar en hel värld. Södertälje till exempel. En kommun som i dag tar emot fler Irakiska flyktingar än hela USA gör. Resultatet av ett presidentval och en president som för ett krig mot terrorismen.

Primärvalen pågår fortfarande. Republikanerna och John McCaine står i skuggan av den ännu pågående envigen mellan Barack Obama och Hillary Clinton om nomineringen för att bli demokraternas presidentvalskandidat. Clinton som vägrar ge sig trots Obamas övertag. Två jurister, som sig bör, majoriteten av alla presidenter har varit jurister. Clintons sista strid, för henne är det nu eller aldrig det handlar om vid fyllda 60. Obamas första. Och han är nästan Kennedyesk i sin relativa ungdom, i att vara den första färgade mannen med en reell chans att ta sig ända in i det ovala rummet, precis som Kennedy var den första katoliken. Tid för förändring.

År 2000 bodde jag i USA. Mitt i det där USA ingen åker över Atlanten för att se. St Peter, Minnesota, några tusen invånare, en biograf, en diner, några restauranger och inte så mycket mer. Ja, och så ett college förstås. Gustavus Adolphus College. Det var där jag genom passionerade professorer fick mitt kanske nördigaste intresse. Politisk kampanjkommunikation. Och ja. Det är ett område det går att ha idoler inom. Som valstrategen James Carville och opinionsanalytikern Mark Penn.

Och när jag sitter där på Starbucks och läser New York Times påminns jag om varför jag är så fascinerad av det hela. För att ingen detalj är för liten eller oviktig att analysera när makten över världens mäktigaste nation ligger i potten.

”The politics of the Lapel, When it Comes to Obama” En hel artikel, författad av inte bara en, utan två journalister, om Obamas kavajslag, eller snarare knappen på hans kavajslag. För vad artikeln handlar om är Obamas förhållningssätt till att bära den amerikansk flaggan i form av en liten pin på kavajslaget.

För sju månader sades sig Obama inte nödgad att bära flaggan på sitt kavajslag, han skulle bevisa sin patriotism genom handling, inte genom sin uppenbarelse. Under senare tid har den börjat dyka upp där ändå, rockmärket i form av en flagga, om än med ojämna mellanrum, men nyligen för första gången, flera dagar i rad. Och artikelförfattarna frågar sig varför. Hur kan det komma sig att Obama ändrat inställning? Testen som läggs fram är att Obama i detta skede av sitt kampanjarbete inriktar sig inte minst på de vita medelklassväljarna. Och de har åsikter om flaggbärandet.

För ett USA präglat av stark patriotism, som dessutom nu befinner sig i krig, är den där flaggan på kavajslaget inte oviktig. Journalisterna ställer frågor, tolkar och analyserar en liten detalj, som kan framstå som försumbar för en utomstående betraktare, men som uppenbarligen inte är det för amerikanen. Och Obama svarar på frågorna, trots att han anser dem vara triviala. Vilket är fullt förståelig.

Men när minsta detalj, när till och med en pin på ett kavajslag, blir föremål för analys. Går det faktiskt inte annat än att förföras av denna välregisserade och in i minsta detalj granskade strid. För när det handlar om amerikanska presidentvalskampanjer, ligger näst intill ofattbar makt i potten. Och vinnaren, det blir den som inte bara har en bärande politik, utan också tar sig genom detaljgranskningen. Som innebär att inget är för lite för att bevärdigas en analys, eller sända ett budskap. Som kan påverka opinionen.

Annons
Annons