Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt USA?

Annons

Den blivande presidenten steg fram och förklarade att banden mellan USA och Israel ”är för evigt”. Jubel från publiken, judiska affärsmän i New York.

Sedan talade den möjliga vicepresidenten om Israel, USA och Hamas; inga förhandlingar med terrorister. Och USA står sida vid sida med den judiska staten ”för alltid”.

Palestinierna förekom i några bisatser och de båda kandidaterna, Barack Obama och Hillary Clinton, möttes vid detta: Israel först. Palestinierna därefter och Hamas isoleras.

Det låter som ekon av de gigantiska misslyckanden som präglat Bushpolitiken. Retoriken ger visst hopp men realpolitiken står kvar vid apartheidmuren, bosättningarna, rasismen och utsvältningen av Gaza.

Det var i går förmiddag i Washington och inget av det som sades pekade mot någon som helst förändring i den amerikanska politiken i Mellanöstern. Båda försäkrade att Iran aldrig skall tillåtas montera ihop några kärnvapen, men ingen uppehöll sig vid några särskilda detaljer. De ligger i undertexten.

Att Obama segrat i den demokratiska striden antyder ändå att politiska och ideologiska förändringar är möjliga. Inför kampen mot John McCain säger han det som förväntas av honom, men på ett briljant sätt.

Parallellerna dras ut till tiden för John Kennedy, båda unga, båda skiljer ut sig från de sittande presidenterna, båda lovar ett nytt USA. Ungdom smittar av sig på dem som skall rösta för första gången.

Obama har ett intellektuellt förhållningssätt, vilket kan stöta bort en del väljare i mitten. Den agrara minoriteten föredrar enklare budskap, gärna sockersött nationalistiska. Kennedy lyckades hålla balansen och vann en knapp seger över Richard Nixon. Det hängde kanske på några riggade röster han köpte av nära och viktiga vänner.

Det finns fler detaljer och mer sakpolitik i hans miljöprogram, även om goda förhoppningar och ganska löst hållna förslag dominerar. Detaljerna fylls av luft, för att inte störa bort några grupper. Dock är Gud på alla kandidaters sida.

Inrikespolitiskt ses Obama som relativt radikal, ungefär som en svensk folkpartist; luddig med godhjärtad. En allmän sjukförsäkring skall genomdrivas, kanske med hjälp av den besegrade Hillary.

Kombinationen den svarte kandidaten med rötterna i Afrika och den vita kvinnan mitt i det arbetande Amerika förefaller oslagbar, sedd från ett europeiskt perspektiv.

Vad kan USA mer begära? McCains urvattnade konservatism och plågsamt sentimentala nationalism? Mer av Bush eller Obamas svindlande tal om förändring?

Visionerna drar iväg mot en nära och avlägsen framtid, USA skall bli ett bättre land att leva i för alla. ”Förändring” täcker in allt och ingenting.

Också McCain talar nu om ”förändring”, fast med måtta. Han tänker stanna i Irak i hundra år, eller till ”jobbet är klart”. Några hundratusen irakier vet vad det innebär.

Annons
Annons