”Bakom mitt klitta-skämt ligger en djup tanke”

Anna Siekas är mycket. Hon är gymägare, kostrådgivare, hälsocoach, kock, föreläsare, tolk och ensamstående mamma. Vid sidan av allt det är hon på väg att slå igenom som ståuppkomiker. – Jag har visat min mage på scenen, med bristningar och allt, säger hon.

Anna Siekas började med stand-up comedy för ungefär tre år sedan. Till en början uppträdde hon mest i Stockholm, tjatade till sig uppträdanden. Och gick det bra ville stället boka henne. Sedan fångade Hans Carstensen i Gävle upp henne och erbjöd en plats i styrelsen på Gasta. Det var där, i logen inför ett uppträdande, som hon träffade den välkände och erfarne ståuppkomikern Jesper Odelberg som hon nu gör en föreställning tillsammans med.

Hur började allt?

– Jag har stått på scenen sedan jag var sju år. Jag höll på med teater i Bollnäs och var med i samma teatergrupp till jag var 14 år. Då flyttade jag till Sandviken och gick på Hammargymnasiet, teater, det var det jag ville göra.

– Sedan sökte jag till scenskolan fyra gånger och en gång gick jag vidare till sista antagningsprovet. Men de tyckte jag var för ung.

Var kommer ditt driv ifrån?

– Jag har alltid skapat mycket och skrivit mycket. Det har varit en ventilationskanal, för jag har haft det tufft i mitt liv, med en missbrukande förälder. Jag har alltid sökt någonting, alltid känt mig annorlunda och utanför. Jag har haft en lång livsresa. Många brukar säga att de avundas min självkänsla och mitt lugn och att jag försöker se positivt på allt, men det tar ju ett liv att lära sig.

Känner du dig som en gammal 29-åring?

– Ja, det gör jag. Jag fick växa upp fort, ta mycket ansvar tidigt i och med att min pappa drack. Alla vet väl hur det ser ut när en förälder missbrukar, att föräldrarna åsidosätter sina barn. Jag tror väldigt mycket på att förlåta. Jag tror att jag mår bättre av att förlåta än att gå runt och vara arg.

Kan man förlåta – har inte en förälder ändå ett val?

– Min pappa har inte bara varit dum, Han har ju haft nyktra perioder och jag har valt att vårda det fina. Men jag förstår min pappa väldigt mycket. Han är ett barnhemsbarn från Finland. Han slets från sin familj när han vara tre år. Hans pappa låg i kriget och hans mamma hade alla 12-13 barn och kunde inte hand om alla. Det anmälde man till barnavårdsnämnden, och den kom och tog alla barnen och placerade ut dem i barnhem över hela Sverige. Poff! Bara splittrade de en familj.

– Pappa är en väldigt snäll människa men också en trasig själ. Jag kan förstå att han fyller på med något som dövar den där smärtan. Jag skulle kunna vända honom ryggen, men jag förmår mig inte att göra det. Han har inte kunnat välja mellan flaskan och mig.

– Jag var arg som yngre. Jag letade sprit och hällde ut den, bråkade och skrek. Välj mig, skrek jag. Nu är han 74 år och brukar hänga med a-lagarna. Men jag har inget att skämmas för, för han är min pappa. Är han skapligt nykter går jag förbi och kramar honom och talar om att jag älskar honom.

– Jag har valt att vara en person som söker bakom en människa, som försöker förstå en person. Och det tror jag gör mig till en bra hälsocoach också, att jag försöker förstå.

– Men jag är lätt en person som folk kastar en blick på och så har man gjort sig en förutfattad mening kanske. Med rosa hår och tatueringar, jag sticker ut.

Märker du det på människor?

– När jag började med stand up märkte jag att folk förväntar sig en annan sak när jag kommer in på scenen. Man kanske förväntar sig det typiska kvinnliga under bältet, sexskämt och det här, och så får man inte det. Man får väldigt komplexa skämt.

Fast sexskämt har du ju. Jag såg ett klipp på You tube som var väldigt mycket under bältet.

– Jo, absolut. Men bakom mitt klitta-skämt ligger det en djup tanke. Alla vet ju vad ’olla’ är, så penisen har ju något sätt blivit ett maktmedel som man kan gå runt och jävlas med och få en känsla av makt. Men då kan man ju fundera varför det aldrig har kommit ett begrepp som är kvinnans motsvarighet. Nu blir det roligt när jag skämtar om det på scenen, men jag är oerhört feministisk också och för jämställdhet. Jag tycker det är viktigt det här med att unga tjejer ska få vara kåta och prata om sitt kön, för killar får ju det. Det är så mycket tabun när det gäller tjejer.

Vad är humor för dig?

– Min sons pappa är muslim, och bara där kan jag testa publiken lite och tala om hur det är att uppfostra en självmordsbombare till exempel. Jag tycker om att jobba med folks fördomar. Just det här med kvinnligt och genus, och att det är okej för en kvinna att ta plats. Jag har visat min mage på scenen, med bristningar och allt. Jag tror på det här med att testa gränserna lite.

Kan man skämta om allt?

– Jag tycker att man kan skämta om allt, men jag tycker inte man ska skämta om allt bara för att. Precis som när man gör teater eller skriver en bok eller en dikt behöver man ha ett budskap. Man behöver kunna stå för det. Och det är viktigt att man har någon form av relation till det. Jesper, som ju har mycket skämt om att vara funktionshindrad, har ju en relation till det. Jag har ju en relation till islam och invandring som jag kan skämta om.

När det rosa gymmet startade för ett och ett halvt år sedan fick ni en del reaktioner på att ni vänder er enbart till kvinnor. Vad tänker du om det nu?

– Jag kopplade inte ihop den rosa färgen med att vi var ett gym för kvinnor. Jag tycker det där är roligt. Det enda jag har gjort är att jag har valt en målgrupp, precis som Dressman gör skräddarsydda kläder för män. Inte går jag till Dressman och provar och klagar på passformen. Visst får killar köpa gymkort hos oss, jag har inte nekat en enda.

Du jobbar som hälsocoach och kostrådgivare också. Hur kommer det sig?

– Jag har jobbat med mat i hela mitt liv. Jag älskar mat. Och sedan har jag utbildat mig till kostrådgivare på Paulúns näringscenter i Stockholm, och föreläst en del. Jag har kostkunder som jag jobbar med på gymmet och jag har kostkunder på distans som jag skypar med (pratar med via datorn). Det är ingen bantning, ingen kaloriräkning eller kräk- och svältmetoder utan det är att hålla sig mätt och fokusera på att få in alla måltider.

– Jag ser maten som ett drivmedel som ska bygga upp en stark kropp, ingen av mina kunder får väga eller mäta sig och stressa fram några resultat på vågen.

Du är egen företagare med anställda, komiker, ensamstående förälder och kostrådgivare – hur får du ihop tillvaron?

– Vet du vad man gör? Man har en bunt kärleksfulla människor omkring sig som kan ställa upp och man ger och man tar. De hjälper mig att hålla ihop det här pusslet, för nu är det ju väldigt mycket. Jag har en barnvakt som är fantastisk. Tack vare henne kan jag ha min son med mig när det är gig borta på helgen.

– Jag ska gå ned lite i arbetstid på gymmet och fokusera på mina kostkunder och det här med stand up. Vi har ju bokare som säljer åt mig och Jesper. Vi har som plan att hålla på med det här i några år.

  • Anna Siekas

    Ålder: 29

    Bor: I lägenhet i Gävle.

    Familj: Lever ensam med en sjuårig son. Har en tvillingbror, fyra halvbröder, mamma, styvpappa och pappa.

    Bakgrund: Född och uppvuxen i Bollnäs, gick estetiska programmet med inriktning teater på Hammargymnasiet i Sandviken. Har haft åtskilliga jobb inom restaurangbranschen, däribland kock på Harrys i Gävle och köksmästare på Klaras krog i Sandviken. Har studerat spanska i Spanien och läst på Stockholms universitet.

    Gör: Driver det rosa gymmet Kom i form i Gävle, hälsocoach och kostrådgivare, föreläsare, spansktalande tolk åt Gävle Tolkjour och har börjat etablera sig som stå upp-komiker.

    Fritid: Vårdar relationer.

    Aktuell: Med föreställningen Odelberg och Siekas kommer ut, som har premiär i Bollnäs 7 september och spelas på Maxim i Gävle 8 september.

Dela
  • +1 Intressant!