Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chockbeskedet för Elin, 39 från Gävle – drabbats av obotlig cancer

/
  • Elin Mellberg är cancersjuk och lever därför med devisen ”Nu Är Nu”. På sin blogg säljer hon tröjor där delar av intäkterna går till cancerforskning. Hittills har insamlingen givit 8 460 kronor.

En blond tvåbarnsmamma med eget företag, kreativ, hälsosam, sportig. Fräscht brunbränd efter en resa till alperna och under sportlovet några dagar med utförsåkning i Kungsberget. På ytan en helt vanlig kvinna mitt i livet, men på insidan rasar en fiende.
– Min cancer är obotlig, men jag vill inte se det så, det låter så definitivt. Jag vill hellre kalla min sjukdom kronisk, säger Elin Mellberg.

Annons

De senaste två åren har präglats av negativa besked, operationer och cellgiftsbehandlingar. Från chock till förnekelse och sedan acceptans. Nu försöker hon lägga all energi på att må bra. Alla hennes värden är på topp utom cancermarkören.

– Just nu är det upp till mig om jag vill starta en ny behandling, men det innebär också jobbiga biverkningar. Därför avvaktar vi för att kroppen ska få vila och bygga upp sig, säger Elin som lever efter devisen ”Nu Är Nu”.

Det började som ett mantra och en hashtagg för att i somras bli en blogg där hon, för att slippa alla frågor, uppdaterade sitt hälsoläge och delade med sig av sina tankar. Nu har hon startat en insamling till forskningen. Tröjor med tryck säljs, varav 60 kronor per tröja går till Cancerfonden. Hittills har insamlingen gett 8 460 kronor. Tröjorna finns i alla storlekar från barn till vuxna och på framsidan står hennes livsord ”Nu Är Nu”.

Elin talar öppet om sin sjukdom och leendet är ständigt närvarande. Men hon förnekar inte förekomsten av de mörka stunder som kan dyka upp utan förvarning.

– Det kan vara något jag sett eller hört på radion. Det är som en tsunamivåg, det kommer enormt och plötsligt som en käftsmäll och jag kan knappt andas. Men ibland måste man få gråta ut skiten och låta snoret rinna, det är också en del av livet.

– I början kunde jag bli otroligt provocerad och arg när jag till exempel stod i mataffären och såg någon framför mig som fyllde vagnen med skräpmat och halvfabrikat och toppade med några paket cigaretter. Jag kunde känna att det var så jävla orättvist att just jag drabbats, jag som lagar mat från grunden, tränar och lever relativt hälsosamt.

Elin opererades för muskelbråck i magen när ultraljudet visade på förändringar i levern. Du behöver nog inte vara orolig, sa läkaren, det kan vara ofarliga cystor. Men sju dagar innan julafton 2014 kom beskedet att det rörde sig om spridd tjocktarmscancer.

Hon glömmer aldrig när hon berättade för sin då nio­årige pojke, hur hans andhämtning blev flämtande, och paniken lyste i hans ögon, medan hennes sexåriga flicka i stället grät och reagerade med att vara nära henne hela tiden och ställa många frågor som hon inte hade svaren på.

– I allt detta kaos måste man ändå låta vardagen vara så gott det går, inte minst för barnens skull. Vi firade jul som vanligt och träffade våra vänner på nyårsafton precis som det var tänkt.

Under de senaste två åren har hon gått igenom 28 cellgiftsbehandlingar med paus för kirurgiska ingrepp i tjocktarmen, cirka 40 centimeter togs bort, och i levern dit metastaser hade spridits från modertumören. Hon hann knappt andas ut hösten 2015, efter de första krävande behandlingarna, innan nästa besked kom.

– Jag har under den här tiden lärt känna min kropp. Jag har nästan aldrig varit sjuk tidigare och har en hög smärttröskel, så när det började ömma i bröstbenet förstod jag att det var allvarligt.

En biopsi två dagar innan julafton 2015 visade det hon befarat, cancern hade spridit sig till skelettet. Som enskild cancerform går skelettcancer i vissa fall att bota, men om den är spridd från en annan modertumör betraktas den som obotlig och aggressiv. Det visade sig också när ytterligare en cellgiftsbehandling avslutades sommaren 2016. Hon hade svarat bra på behandlingarna och tumörerna hade minskat, men ett par månader senare var det full aktivitet igen. Inte heller den senaste, i tablettform som hon tagit under hösten, har hejdat utvecklingen.

– Nu avvaktar vi. Jag går regelbundet på provtagning för att hålla koll på värden och andra organ. Nu försöker jag kombinera med alternativbehandlingar, homeopati, healing, yoga och kosttillskott. Inte minst för att hålla mig stark och bibehålla ett fungerade immunförsvar.

Varför just jag? Den frågan har hon ställt många gånger. Det tycks inte finnas någon ärftlighetsfaktor bakåt i tiden, men framåt tänker hon på sina barn och gör därför en genetisk utredning. Det är ingens fel att det blivit så här, säger hon lakoniskt. Men hon hoppas på forskningen.

Dels vill hon med insamlingen fortsätta bidra, dels kan hon tänka sig vara med i en forskningsstudie. Därför finns vävnad från henne just nu i USA för analys. Hon blickar framåt men vill främst njuta av nuet.

– Jag var förut en som hade sjutton saker på gång hela tiden. Nu kan jag vakna upp till en ny dag och välja om jag vill strosa runt i raggsockorna hemma, jobba lite eller bara ta en promenad.

– Hjärnan har transformerats, jag försöka hitta det som är positivt utan att vara naiv. Bara en sådan sak som att alla sinnen förstärkts; dofter, känslor, ljud. Att vara här och nu. Det är coolt. Som när jag och min man tog en höstpromenad och vi kände hur det luktade äpplen överallt. Häromdagen kom min son hem efter sin morgonpromenad med hunden och sa: ”Mamma, jag tror det börjar dofta vår.” Mitt sätt att leva smittar av sig på dem, det känns ändå fint mitt i allt.

Omgivningen är omtänksam och kontakterna med de närmaste har blivit tätare. Hon tror att frustrationen att stå vid sidan av och inte kunna göra något ibland är värre än att vara den som är sjuk. Känslan av att vara otillräcklig.

Sjukdomen har den senaste tiden gjort sig påmind genom att det nästan alltid gör ont någonstans i hennes kropp, mestadels som en krypande känsla i skelettet.

– Jag trodde aldrig att jag var så här stark. Jag hade dålig självkänsla förut och tyckte jag var snar att ge upp. Nu har jag visat för mig själv att jag klarar mycket mer än jag någonsin trodde var möjligt. Men det är verkligen en oförtjänt hård skola som jag aldrig skulle önska någon annan. Kan mina bidrag till forskningen hjälpa till att lösa cancerns gåta, om inte nu så i framtiden, så är det värt allt, säger Elin Mellberg.

FAKTA: Elin Mellberg

Ålder: 39

Bor: Fridhem

Familj: man, son 11, dotter 9, bonusdotter 13.

Gör: elinm design & konsult AB, reklam, event, silversmide.

Kontakt: nuärnu.se, blogg, webshop

Tröjorna: Kan beställas via Elins webshop. Kommer också att finnas till försäljning på damklädesbutiken Korint på Drottninggatan i Gävle.

Annons
Annons
Annons