Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Det var bättre förr"

+
Läs senare
/
  • Hela bygden samlades på stora tågdagen i Norrsundet.
  • Många passade på att ta kort när det pampiga loket B 1108, byggt av Motala verkstad 1911, åkte från Gävle till Norrsundet.
  • Uno Myrefors och hans brukssextett var högtidsklädda när de stämde upp i
  • Marcus Cernold från Cirkusgymnasiet välkomnar Curt Löfgren och hans barn och barnbarn när de kliver ur vagnarna.
  • Laddning. Norrsundets bruksstextett laddar med mässing och snygga plommonstop.
  • Curt Löfgren och Jenny Wedin tog med Jennys döttrar på en åktur.
  • Kors i taket. Ångloket kom in till Norrsundet tio minuter innan utsatt tid. Vilka elektriska tåg klarar det i dag?
  • De som hade hängt på bakom det hundraåriga ångloket från Gävle till Norrsundet verkade nöjda med resan.
  • Mike Abines jonglerade lite på Marcus Cernold .
  • Många passade på att ta kort när det pampiga loket B 1108, byggt av Motala verkstad 1911, åkte från Gävle till Norrsundet.
  • 13-åriga Elin Svedlund från Norrsundet ville inte beskriva sig som en tågnörd direkt, men däremot väldigt allmänt historiskt intresserad.

Tio minuter innan utsatt tid låter lokförare Tomas Larsson visslan ljuda, och hans hundraåriga ånglok tuffar in på Norrsundets station. – Det var bättre förr, då kom tåget tydligen för tidigt, skämtar Uno Myrefors i Norrsundets brukssextett. Sedan börjar de spela "Beväringsdans på Axvalla he'", iförda tidsenliga plommonstop.

Curt Löfgren är en av dem som åkt med från Gävle och när han kliver ur tågvagnen blir han välkomnad av en kung, som också är en clown, från Cirkusgymnasiet.

– Att nån blir välkomnad av en kung på stationen i Norrsundet, det har nog aldrig hänt förr, säger Curt.

Jag klättrar upp i loket, där värmen slår emot en. Tomas Larsson öppnar luckan och visar allt det glödande kolet. Kolet är förstås det som driver loket, men också det som värmer kaffet till Tomas.

– Jag blandar bara vatten med malt kokkaffe i en glasflaska och så får det skvimpa omkring medan vi åker.

Han häller upp lite i en mugg.

Jag frågar Curt igen vad han satt och tänkte på under resan.

– Jag tänkte på att det inte gick så fort. På att man inte fick ha så bråttom om man reste förr i tiden. Men det är klart, det här var ju fort på den tiden.

Och så berättar han att han tycker om hur röken från loket luktar. Han är uppväxt vid de här spåren, och som barn brukade han och kompisarna gå och leka på vändplattan där de vände på ångloken.

Fick man det då?

– Nej. Men det fanns inga avspärrningar. Och det var ingen som frågade vad vi gjorde.

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons