Annons
Annons
Annons

För Jenny är Batman nummer ett

Seriehjältarna intar biograferna i sommar och slår kassarekord på kassarekord. Populärare än någonsin, men vad är det som gör serierna så populära?

En silverfärgad attachéväska är fylld till brädden med serietidningar. Jenny Axelsson rotar runt en stund i väskan för att sedan tömma innehållet på vardagsrumsgolvet. På omslagen möts vi av allvarsamma blickar tillhörande hjältar i färgglada trikåer.

Jenny plockar upp en tidning som skiljer sig från de övriga. Framsidan är mörk och föreställer ansiktet på något som kan liknas med ett spöke. Hon håller tidningen mellan tummen och pekfingret.

– Den här är bra. Jag brukar mest läsa äventyr- och actionserier. Det är därför jag gillar Batman. Man sjunker liksom in i serien och blir väldigt engagerad i historien. Det är lätt att man glömmer bort det runt omkring, säger hon samtidigt som hon bläddrar i tidningen.

Jenny Axelsson studerar på serie- och bildberättarprogrammet vid högskolan i Gävle. Att serietidningar skulle vara något som uteslutande är för killar är en myt hon gärna tar hål på.

– Jag känner till fler tjejer än killar som gör serier. På programmet är vi väl ungefär hälften, hälften. Så att det bara skulle vara killar som gillar serier kan vi nog avskriva helt, säger Jenny som sedan tonåren varit intresserad av serier och tecknande.

– En kompis tipsade mig att läsa en japansk serie. Jag blev helt fast, först i den japanska och senare även i den amerikanska serievärlden.

Batman, eller Läderlappen, är en serietidningshjälte hon fastnat för på senare år.

– Han är en väldigt komplex karaktär. Man bryr sig om Batman men kan ändå ifrågasätta hans handlingar. Han bearbetar sina barndomsminnen genom att jaga skurkar, och visar samtidigt upp nästan psykotiska drag.

Historien om miljardären Bruce Wayne som blir vittne till mordet på sina föräldrar och i vuxen ålder tar sig en andra identitet som brottsbekämparen Batman, publicerades redan 1939 i USA. I dag har serien vuxit till en miljardindustri och för några veckor sedan hade ännu en filmatisering av superhjälten premiär. Öppningskvällen överskuggades dock av vansinnesdåden i USA när läkarstudenten James Holmes sköt ihjäl tolv människor, mitt under en visning av filmen i Aurora, Colorado.

Trots den tragiska händelsen har över en halv miljoner människor sett filmen i Sverige, och hittills har den spelat in närmare 5 miljarder kronor runt om i världen.

Listan över serietidningar och framför allt alla seriehjältar som blivit film kan göras lång. Frågan är om de någonsin varit så populära som de är i dag?

Johan Höijer, adjunkt i serie- och bildberättande på högskolan i Gävle, tror att urbaniseringen kan vara en anledning till seriernas ökade popularitet.

– Majoriteten av jordens befolkning bor i storstäder. När man flyttar in till stan måste man förhålla sig till den nya miljön och vara storstadsbo, samtidigt som man fortfarande har sitt gamla ursprung. Många superhjältar har precis som Batman två identiteter. Serierna blir därför ett symboliserat sätt att se på sig själv som storstadsbo, säger Johan Höijer.

En seriehjälte som personifierar den sökande storstadsbon är Stålmannen. Som barn landar han på jorden där han växer upp i den amerikanska mellanvästern för att sedan som vuxen söka sig vidare till storstaden Metropolis.

– Mer renodlat än så kan det inte bli. Det är en saga man kan kliva in i och relatera till som nyinflyttad, säger Johan Höijer.

Den avgörande faktorn för seriernas framgång är att de inte längre ses som något barnsligt och naivt.

– Det här är en process som har pågått under en lång tid. När Art Spiegelman vann Pulitzerpriset på 1980-talet för sin självbiografi Maus var det första gången en tecknad serie fick motta priset. Det satte igång en flod av nya vuxenserier, säger Johan Höijer.

Även som konstform betraktat har seriemediet blivit allt mer populärt under de senaste åren. Och så även lokalt.

På Gävle konstcentrum har man under 2000-talet haft utställningar med bland annat kritikerrosade serietecknaren Nina Hemmingsson och den världsberömde amerikanske serieskaparen Chris Ware. Utställningen med Ware fick stor uppmärksamhet, även internationellt.

– Att svara på vad som gör serier till en bra uttrycksform är som att svara på vad som är bra musik. Precis som med allt finns det både bra och dåliga serier, säger Carl Bergström, intendent på Gävle konstcentrum.

Han menar att man kan dela in serievärlden i två delar; en kommersiell och en icke kommersiell.

– Det finns mycket intressanta uttryck i båda världarna. När det verkligen funkar är det konst, rörlig bild och litteratur i ett.

När Carl Bergström växte upp på 1970–80-talen var det Batman och Spindelmannen som gällde.

– Serier är ett intresse jag har haft hela livet, ända sedan dagistiden. Jag lärde mig att läsa ganska sent, då var den här typen av serier ganska lätta att förstå. Det finns en tydlig dramaturgi i bilderna som tilltalar mig, säger han.

Samtidigt som superhjältarna har blivit en egen filmgenre och seriemediet blivit allt mer populärt håller själva serietidningen på att försvinna.

– Den yngre generationen är kanske inte villig att betala. Då går man hellre in på nätet i stället, säger Carl Bergström.

Han får medhåll av Johan Höijer.

– Tecknade serier hittar nya plattformar. Dels har de flyttat in i bokhandeln och biblioteken, dels på internet där man har tillgång till enkel och snabb vardagsunderhållning, säger Johan Höijer.

Så det finns ingen risk att superhjältarna dör ut?

– Att stora varumärken som Batman och Spindelmannen försvinner är ingen risk. Sedan får vi väl se hur många filmer och tv-spel världen orkar med, säger Johan Höijer.

Tillbaka till Jenny Axelsson och vardagsrumsgolvet täckt med serietidningar. Jenny har som mål att i framtiden kunna försörja sig som serietecknare.

– Men jag förstår att det kommer att bli väldigt svårt. Marknaden är inte så jättestor i Sverige, jämfört med till exempel USA, Frankrike och Japan.

Hon ser internet, där amatörer och professionella tecknare delar plattform på lika villkor, som en möjlighet att sprida sina verk. Det är just lättillgängligheten, för både tecknaren och läsaren, som hon uppskattar med serieformatet.

– Papper och penna är det enda du behöver. Du kan skapa precis vad som helst, säger Jenny och slår igen den silverfärgade attachéväskan.

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons