Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi begravs som vi vill

/
  • Vår syn på begravningar förändras med tiden. Vi vill kanske bestämma mer själva, eller så bryr vi oss inte alls lika mycket som förr.

Är begravningen inte lika viktig längre, eller är vi trötta på kyrkans sätt att göra den? Kyrkliga begravningar får ge efter för borgerliga, eller död utan begravning alls.

Annons

Jonas Flodin, begravningsrådgivare på Gävle Begravningsbyrå, tror att det främst handlar om att folk blivit mer individualistiska i sitt tänk kring begravningar. Man vill inte längre få allting "serverat" till sig som på en kyrklig begravning, där rutinerna är på förhand bestämda.

Utträdet ur kyrkan är ett faktum och så är också de kyrkliga begravningarnas minskande. 1978 begravdes 95,5 procent av alla döda i Svenska kyrkan. I dag är siffran nere på 78 procent. Det beror till stor del på utträdet ur kyrkan, men också på att människor vill kunna bestämma mer själva.

Det stärks av en undersökning gjord av Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund gjord 2011, att människor nu för tiden vill ha mer eget inflytande över sin begravning än förr.

– Men det är inte så att en borgerlig begravning är mindre viktig än en kyrklig. Men det beror till stor del också på utträdet ur kyrkan, säger Jonas Flodin.

Antalet borgerliga begravningar ökar också, med en liten uppgång varje år. 2013 var andelen 9,69 procent som begravdes borgerligt. Det skiljer sig åt stort runt om i landet: i Stockholmsområdet är siffran cirka 12 procent, medan södra Norrland i stället landar på 7-8 procent.

Men den så kallade individualismen verkar inte genomsyra de kyrkliga begravningarna. När människor väl har bestämt sig för en kyrklig begravning så är det inte så vanligt att de har egna, specifika önskemål, menar Rickard Borgenback som är präst i Heliga Trefaldighets församling. Han tror också att det är av religiösa skäl som människor väljer bort kyrkan, inte andra skäl.

– Det är sällan det framkommer att man har särskilda önskemål som man ber om, utan mer så att någon i en sån situation tycker att en färdig begravning är skönt, säger han.

Så det som har hänt de senaste åren är alltså: färre kyrkliga begravningar, fler borgerliga begravningar, fler som begravs på andra sätt, och, beroende på vem man frågar, fler som inte begravs alls. Det kan alltså konstateras att synen på begravningar har förändrats.

Ulf Lernéus är förbundsdirektör på Sveriges Begravningsbyråers Förbund. Han menar att det har skett en liten förskjutning i hur vi ser på begravningar, eftersom vi lever mer ensamma nu för tiden.

Ett förfarande som vittnar om det är den så kallade "direktare", vilket innebär att kroppen kremeras direkt, utan någon ceremoni. Det är ett val som de anhöriga kan göra, och det är ett förfarande som ökar långsamt. 2008 dog 1,9 procent utan begravning, och 2013 var siffan 2,9 procent. Södra Norrland ligger strax över snittet i antalet "direktare".

– Det är inte ofta det är en ekonomisk fråga. Vi lever mer ensamma. Går man tillbaka 30 år så var det alltid den avlidne själv som önskade ingen ceremoni, idag är det lika ofta anhöriga som bestämmer det. Det har att göra med kontakten. För 30 år sen umgicks vi på ett annat sätt, säger Ulf Lernéus.

Prästen Rickard Borgenback håller med om att synen på begravningar har ändrats över tid, men tror inte att det är en kostnadsfråga.

– Begravningsbyråerna berättar för oss att det är fler som väljer att inte ha ritual eller gudstjänst alls. Kanske är det ett tecken på att vi blir mer ensamma, flyttat på oss mer, rör oss, och lever längre så när man då väl går bort så kanske det inte finns så många anhöriga. Det är många sådana faktorer som spelar in, och då beror det på de anhöriga och vad de vill, säger han.

Källor: SBF, Sveriges Begravningsbyråers Förbund, Svenska Kyrkan, Sveriges Kyrkogårds- och krematorieförbund.

Annons
Annons