Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Camilla svettas så att hon har svårt att göra sitt jobb – ändå drogs hjälpen in

/
  • Svettningarna styr Camillas Hedblads vardag.
  • För att få behandling privat kan Camilla Hedblad behöva åka till Danmark eller Norge och det har hon inte råd med.

Camilla Hedblad har en sjukdom som gör att hon vid minsta ansträngning eller värme svettas extremt mycket.
– När jag jobbar droppar det till och med ned på de äldre jag tar hand om, berättar Camilla.
Tidigare fick hon behandling med injektioner men nu säger regionen nej – det är för dyrt.

Annons

LÄS OCKSÅ: Nu medger sjukhuset att man har gjort fel – och fler patienter kan ha drabbats

Det var för åtta år sedan som Camilla Hedblad började få problem med allt mer extrem svettning. Det fullkomligt rann från hårfästet och pannan.

– På sommaren tänkte jag att det var värmen men när hösten kom insåg jag att något var galet.

Hon sökte hjälp, fick remiss till Gävle sjukhus och där ställdes diagnosen hyperhidros. En sjukdom som ofta är ärftlig och som innebär att svettkörtlarna producerar alldeles för mycket svett.

– Jag tror att min morfar också hade det och en av mina mostrar, men det har aldrig fått någon diagnos, berättar Camilla.

Hennes besvär ansågs vara så svåra att hon erbjöds behandling med botulinomtoxin, eller botox som det kanske är mer känt som.

En till två gånger om året har hon fått åka ned till Uppsala och få injektioner längs med hårfästet och övre delen av pannan.

– Det hade väldigt bra effekt på mig och det var helt fantastiskt att slippa svettningarna. Det var som ett nytt liv, säger Camilla.

Men när remissen till Uppsala skulle förnyas fick hon för två år sedan beskedet att hon inte skulle få någon mer behandling.

– Min sjukdom hade inte försvunnit och besvären hade inte minskat men de sa att det var för dyrt. Det var av rent ekonomiska skäl som jag inte skulle få vård.

Hade det varit händerna eller armhålorna som hon hade svettats i hade hon fått fortsatta injektioner, men inte på huvudet.

Och hade hon bott i Uppsala län hade hon också fått hjälp, men inte nu när hon bor i Gävleborg.

Fruktansvärt orättvist, tycker Camilla.

– Jag har en sjukdom som jag inte kan hjälpa att jag har och det känns hemskt att jag inte ska få behandling för att det är fel kroppsdel som är drabbad eller för att jag bor i fel län.

Nu har Camilla fått klara sig ett par år utan behandling och allt eftersom har svettningarna kommit tillbaka.

– Det känns som att det bara blir värre och värre.

Så fort hon gör något som är minsta lilla ansträngande bryter svetten fram i pannan.

– Håret blir alldeles blött och det rinner ned i ögonen och gör ont och svider.

När hon ska städa, klippa gräset eller göra något annat ansträngande får hon ha svettband på sig för att det rinner så och på jobbet på äldreboendet har hon alltid en massa papper i fickorna för att hela tiden kunna torka av sig.

– Ibland droppar det ändå svett på de äldre och det känns hemskt, säger Camilla.

Förra året kontaktade hon åter Gävle sjukhus i hopp om att få hjälp – men svaret blev nej. Trots att behandlingen fortfarande ges i Uppsala och att hon enligt den nya patientlagen borde ha rätt till samma vård som upplänningarna får.

I Gävleborg hänvisar läkare henne till behandling med tabletter som även används mot inkontinens och som ibland kan hjälpa. Men det ser inte Camilla som ett alternativ.

– Det är så mycket biverkningar på dem. Jag vågar inte riskera det när chansen att de ska hjälpa är förhållandevis liten. Tabletterna påverkar dessutom hela kroppen och det känns fel när det finns bättre behandling som bara påverkar den kroppsdel som behöver behandlas.

Nu oroar hon sig för den kommande sommaren.

– Jag bävar verkligen för hur det kommer att bli. Det blir ju ännu värre när det är varmt.

LÄS OCKSÅ: Många blir isolerade och lider i det tysta – "Det blir en klassfråga"

Annons
Annons
Annons