Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Klubben borde skämmas”

/
  • IRRITERAD. Per Fosshaug tycker att Järbo IF ska skämmas över sin behandling av William                                Sjöblom. ”Att knuffa iväg en ung kille på det här sättet är inte ta sitt samhällsansvar på allvar”, säger han.

Per Fosshaug är svensk idrotts värsting. Han fick sin adhd-diagnos som vuxen.

Han menar att föreningarna har ett stort ansvar att ta emot alla barn.

– Jag vet själv att utan idrotten hade det kunnat gå riktigt åt helvete för mig.

Annons

Per Fosshaug är mycket upprörd över Järbo IF:s ettåriga avstängning av elvaåriga William Sjöblom.

– Klubben borde verkligen skämmas. Det är ett barn det handlar om. Man har agerat otroligt svagt, säger den förra bandyspelaren, som numera är elitserietränare och tv-expert och dessutom åker runt och föreläser om adhd, efter att själv ha fått diagnosen vid 43 års ålder.

Han tycker att toleransen för barn och unga med adhd borde vara större än så inom idrotts-Sverige i dag, särskilt eftersom det pratas så mycket om detta i samhället.

– Jag kan förstå att man som ideell idrottsledare eller tränare inte alltid klarar av eller orkar med de här barnen. Man tycker att man har de andra i laget att tänka på. Men det finns ju en hel idrottsförening bakom vars uppgift och skyldighet är att stötta.

Per Fosshaug pratar om idrottsföreningarnas ansvar.

– Självklart har föreningarna ett stort samhällsansvar. Det är det ungdomsverksamheten är till för och det är därför föreningarna får kommunala bidrag, det är inte för elitverksamhet.

– Att knuffa iväg en ung kille på det här sättet är verkligen att inte ta det på allvar.

Han påpekar att många med adhd har en tuff bakgrund, flera har föräldrar som också har någon form av diagnos och som kanske har svårt att hantera barnens problem.

– De kan verkligen behöva hjälp utifrån, till exempel från den lokala idrottsföreningen.

Han påpekar att den som har adhd ofta har en enorm energi och vill mycket. Det är en utmaning för en tränare att rikta energin rätt.

– Att barn med adhd får vara med inom idrotten är verkligen livsviktigt. De får utlopp för sin energi, social träning och får vara med i ett sammanhang.

Per Fosshaug minns inte hur han var på träningar och matcher när han var i elva–tolvårsåldern, däremot att han kunde explodera i skolan om han blev orättvist behandlad eller felaktigt anklagad för något.

– Jag fick säkert utbrott även på träningarna, men jag hade bra tränare, det var aldrig tal om att jag inte skulle få vara med.

Vad tror du hade hänt med dig om du hade fått en sådan här lång avstängning som pojkspelare?

– Då hade det antagligen gått väldigt illa för mig. Jag hade nog gjort andra dumheter.

Annons
Annons
Annons