Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag tycker inte om att tatuera mig längre”

/
  • Klockan 10.15. Daniel tycker att han hade en ganska normal uppväxt i Stockholmsförorten Salem. ”Men när jag blev tatuerare klassades jag som farlig. Det var både skrämmande och spännande. Jag har lärt mig mycket om fördomar”.  Foto: Emma Törnkvist
  • KLOCKAN 12.40. Daniel har redan gjort en drake på Smurfs rygg. Nu vill han ha en på armen också.
  • KLOCKAN 13.05. Daniel har rest runt i både Europa, USA och Australien och tatuerat. ”Det som är så underbart med vårt yrke är att en broder är en broder. Jag har bara visat upp min fotopärm och klivit in i nästa studio”, säger han.
  • KLOCKAN 13.55. Enligt Daniel känns det ungefär som en riktigt saftig solbränna när man blir tatuerad. Daniel själv har tatueringar överallt utom i ansiktet, på låren, fötterna och framsidan av överkroppen.
  • KLOCKAN 16.15. Det blir några cigg på en dag. Därför kämpar Daniel med örtsnus emellanåt. ”Jag har nosat på narkotika, men det funkar inte.  I dag dricker jag inte ens alkohol. Jag är nykterist”, säger Daniel.

Daniel Boije gav sig in i tatueringsbranschen som en revolt. I stället blev den hans identitet.
– Jag har levt ett farligt liv. Men i dag dricker jag inte ens alkohol, säger han.

Annons



Daniel Boije vaknar. Nio är tiden han går upp varje morgon.
– Jag behöver ha det lugnt på morgonen. Kolla på solen, lukta på Gevalia och ta en cigg.
På e-bay har han span på en tatueringsmaskin som han vill köpa, så innan han går ner på stan, går han ut på nätet och kollar hur buden ligger.

Klockan 10.15

Daniel syns när han går på stan. Kanske är det längden, det är svårt att gömma sig när man är nästan två meter, kanske är det de två tatueringarna som klättrar längs med halsen.
– När jag blev tatuerad första gången var jag ung och ville vara cool. I dag är jag bara en tatuerad gubbe liksom. Numer är det viktigare att må bra, säger Daniel.
I dag jobbar han som tatuerare på Tattoo Station i Gävle. Hans specialitet är stora tatueringar i färg, både japanska och mer traditionella.
Första tatueringen gjorde Daniel 21 år gammal som byggnadsarbetare och murare. Alla gubbar i kojan hade tatueringar, förklarar han.
– En hade en stor örn på brösten och en annan en stor naken kärring. Skitvidriga! När jag ville pilla på dem sa de ”skaffa dig en egen”. Så jag åkte ut till en kille som satt hemma och tatuerade – och det blev bara skit såklart! Dessutom tog han alla mina pengar. Då tänkte jag att jag kan göra bättre själv, och köpte en maskin. Plötsligt stod det en massa folk i trappuppgången som ville bli tatuerade.
Daniel stoppar in två örtsnus under överläppen och ler. Han ser både snäll och farlig ut på samma gång.
– Jag tatuerar för att det är kul, annars kunde jag lika gärna jobba på Sandvik. Jobbet har gett mig möjlighet att se delar av världen som jag inte skulle ha sett annars och träffa människor som jag inte skulle ha träffat annars. Och jag älskar den kreativa processen, man blir aldrig fullärd.



Daniel beställer in en chokladkaka, en pago och en cappucino. När han ska betala tar han upp en hel bunt sedlar ur byxfickan.

– Jag har inget kort. Jag har jobbat i Amerika och jag vet hur det är. De kontrollerar allt. Jag kanske är paranoid, haha.



Klockan tolv börjar arbetsdagen. Det är lugnt i studion. Ägaren Pewe kollar in några nya motiv och mönster. Daniel ska ta sig an kunden Smurf som ska få en drake på armen, men först tar han en cigg.
– Det som är så underbart med vårt yrke är att en broder är en broder. Jag har bara visat upp min fotopärm och klivit in i nästa studio.
När Daniel fick sonen Charlie och det tog slut med Charlies mamma flyttade han till exempel till Oklahoma, USA.
– Det var förbjudet med tatueringar. Men vi körde ändå. Vi hade walkie talkies och när polisen kom släppte vi maskinerna. De var tvungna att ta oss ”in action”.

– Ja, det har jag.

– Jag har nosat på det, men det funkar inte. I dag dricker jag inte ens alkohol. Jag är nykterist. Men jag röker som en borstbindare, säger Daniel och stoppar in två nya örtsnus under läppen.
Redan innan han åkte till USA fattade han också ett ganska kontroversiellt beslut. Han steriliserade sig.
– Jag lägger ALLT på Charlie och han går före allt. Själv hade jag många syskon och fick, som jag ser det, för lite uppmärksamhet. Och nu behöver jag inte vara orolig för att min flickvän ska bli med barn.

– Jo, visst fan fick jag det! Men det sket jag i! Jag säger som tjejerna, min kropp, mitt beslut.



Daniel gör klart mönstret, drar på sig blå plasthandskar, rakar armen på Smurf, gör rent den noga, kastar handskarna, tar nya.
Han kan inte nog betona hur viktig hygienen är. Och han är bekymrad över att så många sitter hemma i sina lägenheter och kör, just så som han själv en gång gjorde.
– Det är en väldigt stor risk. Det är superviktigt med hygienen men ofta steriliseras inte ens nålarna ordentligt. Det är till en hygienutbildning pengarna ska gå i första hand, sen till en tatueringsmaskin – det är jätteviktigt!
Smurf reagerar knappt när nålen går in. En halv millimeter, inte mer, då blir det fult. Men musklerna i armen spänns då och då, liksom käken.
– Jag tycker inte om att tatuera mig längre. Jag tycker att det gör för ont. Det värsta jag gjort var att tatuera halsen. Då svartnade det för ögonen, säger Daniel.
I dag tycker han många av hans egna tatueringar är fula. En liten tatuering på handen håller han på att ta bort med laser.
Under åren har han lärt sig mycket om vad som blir snyggt i längden.
– I dag kan jag säga, nej, det där gör jag inte, för det blir inte bra. Och det vet jag av erfarenhet. Jag skulle till exempel aldrig göra en jätteliten ros på överarmen för jag vet att den inte kommer att se bra ut om tio år.
Men du har tatuerat en penis på ryggen på en av dina kompisar. En sån killarna ritade på skolbänken när jag gick i högstadiet.
– Haha, men den är jag väldigt nöjd med! Den är mer en provokation.

Klockan 16.00
Smurf är klar – för den här gången. Bara grunden på draken är lagd och Smurf kommer att bli tvungen att komma in igen.
– Jag jobbar max tre timmar med en person. Det är lätt att man börjar slarva när man blir trött. Dessutom blir kunden stressad när det gör ont.
En halvtimme senare kommer nästa kund. Hon vill tatuera en ängel på ryggen till minne av sin lillebror som dött i leukemi.
När Daniel är klar plockar han undan, kastar nålarna och ställer resten i rengöringsbad.

– Lugn och ro.

– Nej, men det finns nackdelar med det här yrket också. Man utsätter sig för blodsmitta, får vibrationsskador, reumatism och tinnitus. Jag har ont i händerna och i armbågarna. Jag måste lugna ner mig och ta hand om min kropp. Men det är sånt man inte pratar om i branschen.



Daniel kommer hem och flickvännen Julia lagar mat. Sen kollar han e-bay igen.

– Jag lagar mycket mat och läser, filosofi, psykologi och beteendevetenskap. Sen tycker jag om röda motorcyklar från Italien.

Klockan 23.30
Daniel och Julia går och lägger sig.

Annons
Annons