Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att vara här och nu

Annons

Intervjun med Marianne Lannsjö skulle handla om hur hjärnan påverkar åldrandet och hur åldrandet påverkar hjärnan. Om vad hjärnan mår bra av. Och om hur vi kan påverka hjärnans åldrande och därmed livet positivt.

Och döden? undrade jag.

– Döden är svår att föreställa sig, men jag tänker att jag får ta den som den kommer, liksom jag får ta livet som det kommer.

Mariannes ord fick mig att tänka på den schweizisk-amerikanska psykiatern Elisabeth Kübler-Ross och hennes studier runt döden och döendet. Så jag frågar om hon delar Kübler-Ross mening om att livets oavslutade och obearbetade konflikter och sorger påverkar övergången mellan liv och död.

Jo, nog är det så.

Ett annat av Kübler-Ross budskap är att vi lever och är ”levande varelser och individer” tills livet övergått i död.

Och åter ja, visst är det så.

En annan sida av döden är ”att inte vänta med att leva”. Och att tankar om döden kan hjälpa en att leva.

Som vi pratar påminns Marianne om en begravning där hennes man var en av dem som bar kistan.

– Jag kände livet så oerhört starkt, och när jag såg Lars ryggtavla kände jag sådan ömhet och tänkte, ”det är han och jag”, ”det är vi”.

För att sammanfatta det som hände där i kyrkan använder Marianne begreppet ”mindfulness.

– Mindfulness är dock inget konstigt nytt, utan ett förhållningssätt vi tappat på vägen.

Jag läster boken ”Mindfulness” just nu, och i den förklaras begreppet ”Förmåga eller medvetenhet som utvecklas genom att avsiktligt, uppmärksamt och utan att värdera eller döma observera saker och ting som de är i stunden, här och nu”.

Vilket fick mig att minnas en tid då livet inte var så ljust. Jag satt i vardagsrummet och såg hur molnen på andra sidan fönstret jagade förbi. Regnet hade upphört, och plötsligt kastade en solstråle en triangel av ljus som landade på en blomkrukas blanka yta.

Att jag såg den lilla triangeln var en slump, men en stor sådan.

För första gången på länge kände jag glädje.

En händelse som hjärnan förstås fångade upp och gjorde nåt ännu större av!

Annons
Annons