Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Absolut, Emma

+
Läs senare

I somras läste jag en roman om en ung rysk kille som jobbar som biografmaskinist i St Petersburg.

Nikita har svarta kläder och ringar i näsan som han försiktigt plockar ur när han hälsar på sin mamma som bor i en förortslägenhet som luktar kålsoppa och där ett solblekt Putinporträtt hänger på väggen.

Nikita driver runt på barer, träffar sina vänner, super till. Han är olyckligt kär i den fräkniga servitören Volodja.

”Absolut noll” handlar om att hitta sig själv och kärleken. Det är inget konstigt med det. Utom att Nikita och hans hbtq-vänner lever i en fientlig värld. De tvingas känna sig som missfoster.

Absolut noll anspelar på temperaturen för mänsklighet i St Petersburg och Moskva – som stiftat lagar mot homosexualitet.

Romanen är en fin och sorglig berättelse om sköra känslor, i en iskall miljö.

Men riktigt hur sorglig förstod jag ändå inte förrän efter Jelena Isinbajevas chockerande uttalande från hjärtat i torsdags på en presskonferens under friidrotts-VM i Moskva: homosexuella är ju inte normala. Till skillnad från oss vanliga ryssar.

Hon hade kunnat hålla truten. Om sin okunnighet. Och fått behålla ansiktet.

Uttalandet var generande för världsstjärnan, världens bästa kvinnliga stavhoppare någonsin.

Samtidigt var det på sätt och vis bra – för alla andra. Därför att vi fick upp ögonen för tillståndet i Ryssland. Tvingades spärra upp dem vidöppna. Inga skräckrapporter om Putins terrorvälde och diskriminerande lagar har haft samma effekt. Frågan är om ens skandalrättegången mot Pussy Riot fått mig att fatta vidden av de ryska stenåldersattityderna, deras pågående cementering och förtrycket.

Och allt detta tack vare svenska höjdhopparen Emma Green Tregaro. Hon hade målat naglarna i gayrörelsens regnbågsfärger för att hylla kärleken, ”den kan aldrig vara fel”. Emmas Greens stilla demonstration på arenan framkallade kräkskaskaden från atletkollegan Isinbajeva.

Isinbajeva är landshjälte för alltid efter VM-guldet och känd som öppet regimtrogen. Hon behövde knappast betyga sin lojalitet. Hon gav bara uttryck för en häpnadsväckande rysk aningslöshet.

Absolut noll. Titeln på Anna Focks roman visade sig vara extremt talande.

Fotnot. Mycket läsvärda ”Absolut noll” av Anna Fock om bögarnas St Petersburg ges ut av Ersatz förlag. Den är mitt i eländet hoppfull. Huvudpersonen Nikita får känna sig lycklig. Han har en grundläggande självtillit. ”Är ni ljusblå?” (rysk slang för homosexuella), frågar en polis. ”Som himlen själv”, svarar Nikita.

Annons
Annons
Annons