Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Akrobatisk jakt på jämställdhet

/
  • Moa Lichtenstein och Jonatan Krogh i lyckad dansföreställning om jämställda relationer.

Förhållanden och att hålla dem vid liv har aldrig varit lätt, och inte blir det lättare av att leva i en tid där tidigare mönster och könsroller har luckrats upp, där kartan har blivit osäker att följa.

Annons

Det är en tid av stora möjligheter till framsteg – men också en tid med många fällor.

Utomordentliga dansakrobatikföreställningen ”Rosa brus” spelas nu för Gävles högstadieelever i Gasklockeområdet. Den berättar om just ett ungt par som försöker hitta ett sätt att leva tillsammans på lika villkor. En dans där jakten på jämställdhet uttrycks i kropparnas rörelser.
Genast fattar man tycke för det unga paret, som spelas/dansas av Moa Lichtenstein och Jonatan Krogh, vilka även har stått för koreografin. Ett sött par i fint samspel. De slits mellan förhållandets alla frustrationer och glädjeämnen, från våldsamma knuffar till ömhet, osämja till försoning. Hur het striden än har varit har de ändå ett förlåtande leende inför varandra.
Koreografin kastar sig vilt mellan humörsvängningar, och det är en koreografi som ligger nära akrobatiken, med hisnande lyftningar och dramatiska fall. De snurrar runt varandra på ett sätt som man annars bara kan se i en wrestlingring. Den dramatiska koreografin är perfekt för en skolföreställning, med en puls som bibehåller det fokus som kan saknas när ungdomar ska se någonting i grupp.
Återkommande i ”Rosa brus” är balansen. Kropparna som ska balansera på varandra, en självklar men uppfinningsrikt utnyttjad metafor för att hitta balansen i det jämställda förhållandet.
Koreografin utnyttjar situationer som vi alla känner igen. Som när Moa Lichtenstein kastar sig handlöst ut i luften, likt en version på falla-leken som används för att skapa tilltro i grupper, säker på att hennes partner ska fånga henne. Som en lek inför en framtid när hon kanske faller på riktigt och då vill veta att han kan fånga henne i skarpt läge.
Jag själv är ganska mycket äldre än högstadieeleverna som ser pjäsen. De står inför dessa utmaningar att inom kort försöka ha jämställda förhållanden; jag befinner mig mitt i det. Någonting man lär sig av föreställningen, och som jag har erfarit, är hur svårt det är att bryta traditionella könsroller, hur medveten man än är om dem. Det är en process som måste underhållas dagligen, det räcker inte att bara se en föreställning eller läsa en bok om jämställdhet (Mats Söderlunds ”Göra kärlek” rekommenderas, för övrigt).
”Rosa brus” delas in i ett antal stycken, där varje stycke, efter uppbrott, följs av frågan: ”Ska vi försöka igen?” Den enda vägen framåt – att försöka igen och lära av sina misstag.
"Rosa brus" spelas för Gävles högstadielever 6, 7, 8, 11 och 12 november.

Kristian Ekenberg 

Annons
Annons
Annons