Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bengt Söderhäll: Den vackraste tidskrift som skådats

Dagermanpriset 2009 gick till tidskriften Karavan. Dagermansällskapets ordförande Bengt Söderhäll tycks inte ångra utnämningen en nanosekund efter att ha läst tidskriftens senaste nummer.

Annons

Det litterära världsarvets kanon, del 1 vore en lämplig följd av tidskriften Karavans 25-årsjubileumutgåva, 164 sidor där form och innehåll utgör en ödmjukt, underhållande, upprörande, bildande, frågande, erbjudande och rentav handlingspåbjudande helhet.

Birgitta Wallin inleder med sina redaktörsord med en tacksamhetens bugning visavi alla de brobryggande översättare som bidragit till en av de vackraste och mest innehållsrika tidskriftsnummer som skådats. De grafiska formgivarna Jenny Gemzell och Isabell Sarria Axman är härmed nämnda – och varför inte be dem formgiva en första utgåva i en framtida bokserie med titeln ”Det litterära världsarvets kanon”.

Prisbelönade tidskriften Karavan fyller 25 år och firar med stort jubileumsnummer.

Ja, så till mig är jag efter att för två dagar sedan inlett en läsning av mängder av texter jag varken visste fanns eller visste att jag behövde. Det västerländska litterära arvet är emellanåt så kraftfullt att också någorlunda bildade skäms i sin fåviskhet, sin fåkunnighet och mindrevetande. Men glädjen i att det finns så mycket mer att lära av, att ta sig in i, att få hjälp av när man vill få fason på hur man tänker och handlar.

Till och från har frågan om litterär kanon diskuterats, av politiker, av kritiker och kulturverksamma. Det är ingen underdrift att säga att diskussionen har varit hård i denna egentligen självklara sak. Att de som inte vill ha någon kanon ändå har sin egen kanon och att de som vill ha en kanon bestämt innan andra sagt sitt. Så att säga. En kanon i bemärkelsen ständigt under diskussion eller än hellre, ämne för samtal – och inte ett accepterande av ett dekret. Vi vet ju alla att den litterära kanon sådan den presenterats oss i skola, varit mycket västerländsk och manlig. Och att världen är rund och i humanistisk mening gränslös.

Karavan. En tidskrift. Långsamhetens lov. Hårt arbete med att söka upp, provöversätta, översätta, tolka. Ofta utan särskilt bra betalt. Och nu, efter 25 års idogt arbete ett tidskriftsnummer som tar andan ur en. Ett utkast till Det litterära världsarvets kanon, del 1, är fomulerat.

Och liksom i tidskriftens alla tidigare nummer finns här en självkritisk ton, en osäkerhetens styrka, som bjuder in alla och envar till samtal om nödvändigheten att finna relevanta litterära undersökande, experimenterande, uppkäftiga, kärleksfulla texter om människan och samhället förr, nu och sedan. En Det litterära världsarvets kanon i kritisk och ifrågasättande tonart. Det vill vi ha! (I alla fall vill den som bokstaverar detta ha det.)

Nu skulle en uppräkning kunna följa och så får det bli. Det går inte att detalj gå in i varje enskilt avsnitt i den digra skriften, som mot slutet har Bo Utas översättning av ett avsnitt ur Farid od-din ’Attars ”Fåglarnas samtal”. En mycket aktuell långdikt om vem som styr och leder vår resa, vore vi fåglar eller människor.

Här presenteras tio latinamerikanska, fyra moderna japanska klassiker, kinesiska klassiska romaner, afrikanska klassiker, Jorge Luis Borges essä ”Om klassikerna”, en hettitisk myt, ett arabiskt verk från 900-talet, Senghors ord om poesins tystnader och motrytmer – och mycket mer.

Själv lärare för barn och unga en herrans massa år och sedan ett bra knippe år lärarutbildare, gläds jag mycket över den inledande insiktsfulla artikeln ”Var går allmänbildningens gränser?” av Jonathan Morén. Behöver jag skriva att han leder i bevis att vi har mycket att göra vad gäller det världslitterära arvet, särskilt i en tid då vi rör oss så snabbt över världen virtuellt och folk reser och flyttar mellan olika delar av världen av olika anledningar i stor omfattning. Och om vad ska tala, om vi inte har tillgång till de olika erfarenheternas olika och samstämmiga berättelser om tillvaron, kärleken och hoppet?

PS. En ursäkt är på sin plats. Förra numret av Karavan var ett temanummer om Clarice Lispector, nr 2 2017: Ett hjärta vilt. Hennes plats i Världslitteraturens kanon är given. DS

Bengt Söderhäll

FAKTA/Ny tidskrift: Karavan – Litterär tidskrift på resa mellan kulturer. Tema: Litterära världsarv. Jubileumsnummer 25 år, nr 3-4 2017.

Annons
Annons
Annons