Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför blev den gul och blå

/

Annons

Den blågula flaggan är i dag en självklar symbol för både Sverige och svenskhet. Men Leif Törnquist visar i sin faktaspäckade och läsvärda ”Svenska Flaggans Historia” att vägen hit varit både lång och krokig.

Nationskänsla, i den mening vi i dag ger ordet, är en relativt ny företeelse och snarast en produkt av 1800-talets nationalistiska strömningar. Härifrån kommer romantiskt färgade myter som att Erik den helige under 1100-talet skulle fått en syn. Om Gud gav honom segern mot de hedniska finnarna skulle Sveriges baner bli blågult liksom det gula kors han såg spänt över den blå himlen. Törnquist avslöjar att sägnen kommer från 1800-talets Småland och knappast är den verkliga bakgrunden till svenska flaggan.

Mer troligt är att den blå och gula färgen kommer ur folkungarnas vapen. Vapenfärgerna var blått och gult och sköldens färg blå. Turerna är sedan många innan vi landar i dagens flagga. Men mot slutet av Gustav Vasas regeringstid börjar flaggan som vi känner den ta form. Bland annat tillverkades ett Kunglig Majestäts baner 1558 av blått sidentyg med gult kors. Sönerna Erik XIV och Johan III hävdade också att det gula korset var ett svenskt kännetecken, även om själva korset sannolikt härstammar ur korstågens korsbanér.

Den svenska flaggan användes länge främst i militära och kungliga sammanhang och särskilt till sjöss. Först på 1800-talet börjar flaggan användas av privatpersoner på land. De första flaggorna ägdes och hissades av skeppsredare på 1860-talet. Ungefär vid samma tid började flaggstänger resas vid skolor och av andra privatpersoner. Men allmänheten var länge ointresserad av flaggan, inte minst på grund av klassklyftorna. Flaggan uppfattades som en symbol för kungamakten och de övre skikten.

När Oscar II 1873 lät resa en flaggstång vid Kungliga slottet kom många negativa reaktioner. I Aftonbladet skrev en insändare att det var ”vandalism” att resa en flaggstång på slottet. En annan skribent i veckotidningen Fäderneslandet menade att flaggan väckte ”harm, ovilja och åtlöje”.

Arbetarrörelsen ville länge inte heller befatta sig med den blågula flaggan som man uppfattade som en överklassymbol, utan höll sig till den internationella röda. Men saker och ting skulle förändras. Rösträttens införande bidrog till att svenska flaggan fick bättre rykte även i arbetarkretsar. 1906 stiftades också en ”Lag angående rikets flagga” som innehöll information om bland annat flaggans färg och form.

Som en del i nationsbyggandet propagerades det för flaggan som symbol för Sverige. 1916 firades den första svenska flaggans dag 6 juni. Flera initiativ togs också för att sprida flaggan. Johan Petter Åhlén, som grundade Åhlén&Åkerlund och senare Åhléns, lovade i sin postorderkatalog att 2000 flaggor skulle skänkas till de personer som ägde en flaggstång som var minst 12 meter hög.

Nationaldagsfirandet i Sverige har ännu inte nått samma omfattning som i Norge. Men kanske håller det på att växa, åtminstone finns tecken på att man från politiskt håll gärna ser det. Att nationaldagen sen 2005 blivit helgdag, skapar förstås förutsättningar för att fler flaggor kommer att hissas av lediga medborgare. n

Annons
Annons