Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Detektivarbete om Stig Dagerman

Lo Dagerman kommer ut med en bok om sin pappa, den berömda författaren Stig Dagerman. Hon försöker hitta svaret på varför han skapade en så fasansfull modergestalt.

Annons

1947 är den unge Älvkarlebyförfattaren Stig Dagerman den som alla talar om. Han skriver en brutal pjäs, “Skuggan av Mart”, som handlar om en mor och hennes två söner.

Enligt Dagerman själv hade han en verklig förebild för pjäsen, den österrik-judiska författarinnan Etta Federn och hennes söner Jean och Michel.

Dagermans dåvarande fru Annmarie (född Götze), kom från en anarkistfamilj som hade flytt från Tyskland till Barcelona efter nazisternas övertagande. Den österrikiska författarinnan Etta Federn, som var engagerad i den anarkistiska kvinnoorganisationen Mujeres Libres, hade bott på samma gata som familjen Götze i Barcelona, men på grund av bombningarna flyttade hon norrut till Blanes. Där hade hon ansvaret för fyra skolor i Mujeres Libres regi. Annemarie Götze flyttade in hos Etta och blev en av hennes elever.

När Stig och Annmarie Dagerman är i Paris 1947 besöker de Etta Federn och några veckor senare skriver Dagerman sin pjäs “Skuggan av Mart”. Modern i pjäsen beskrivs som ett monster. Hon trakasserar sin överlevande son Gabriel medan hon hyllar sin andra son Mart, som dog som hjälte i kriget.

Lo Dagerman utforskar sin fars skrivande.

I “Skuggorna vi bär” utforskar Stig Dagermans dotter Lo tillsammans med Etta Federns amerikanska släkting Nancy Pick, vad som egentligen hände när Dagerman mötte Federn i Paris 1947. Vad det var som fick honom att skriva en pjäs om en så fasansfull modersgestalt.

Det är den processen vi får ta del av, steg för steg. Sakligt och fundersamt plöjer de vägen fram till Dagermans och Federns möte och jag läser boken utan avbrott.

Detektivarbetet är spännande att följa, precis som deras tankar om det de upptäcker. Dagermans pjäs är navet som deras forskande kretsar kring. Den är en anledning men egentligen aldrig något frågetecken. Redan från start finns en medvetenhet hos författarna om att ett litterärt verk är alltid fristående.

Dagerman föddes 1923 och växte upp med sina farföräldrar på Norrgärdet i Älvkarleby. Hans mor lämnade honom när han bara var några månader, så en komplicerad modersrelation går givetvis att härleda till Dagermans eget liv. Men pjäsen handlar inte om Stig Dagerman, lika lite som den handlar om Etta Federn och samtidigt handlar den också om dem.

Men det är inte deras upptäckter av pjäsens beröringspunkter med det verkliga livet som är intressant utan beröringspunkterna mellan de människor som levt. De skapar en känsla av sammanhang i det stora perspektivet och det fantastiska i mötet som sådant.

I boken finns ett psykologiserande som kanske hade kunnat undvikas, särskilt eftersom de tar upp i boken att Dagerman själv inte trodde på psykologiseringen. Jag kan förstå Los och Nancys vilja att försöka få svar. Men det är också det boken berättar, att förståelsen inte ligger i svaret.

Vad som däremot fungerar riktigt bra, är de gestaltade bitarna där scener spelas upp med kommentarer om vad som kunde ha inträffat, vad som kunde ha sagts. Det görs med ödmjukhet och blir därför inget intrång i Stig Dagermans eller Etta Federns personer.

Författarna levandegör genom gestaltningarna både Federn och Dagerman i något som kanske inte är en total sanning men som bidrar till att öppna dörrar. Det är en inspirerande bok. Och ett står klart. Det är människan som är historien.

Fakta: Ny bok av Lo Dagerman - Nancy Pick, ”Skuggorna vi bär. Stig Dagerman möter Etta Federn i Paris 1947.” (Norstedts)

Annons
Annons
Annons