Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Du sköna nya dystopi

+
Läs senare
/
  • Kollektivt tvång? Eller kollektiv frihet? Romanen ”Amatka” skildrar ett samhälle som upprätthålls genom överenskommelsen om vad språket betecknar.

Mönstersamhället Amatka breder ut sig i perfekta cirklar. Bostäderna syns som grå kuber innanför en yttre ring av fabriker och drivhus. Därefter tundran.

Människor tilldelas namn, nummer, rum och arbetsuppgift. Barnen uppfostras kollektivt.

Platsen som kallas Amatka återfinns i en dystopisk roman med samma namn. Vi möter en kuslig blandning av Stalin, Ray Bradburys glädjelösa rymdkolonier och Konsums Blåvitt.

Pionjärandan har falnat. Amatka tycks bokstavligen balansera på gränsen till sönderfall. Samhället hålls uppe av ett polisiärt språkligt regelverk. Alla föremål måste rutinmässigt märkas med sin funktion (resväska, gaffel, reningsverk, jacka) och även tilltalas: bord, bord, bord. Så att saken ifråga säkert ska behålla sin förutbestämda skepnad.

Den unga kvinnan Nina slarvar. Hon tar tvålasken och mumlar ask men missar att bokstäverna TVÅL har börjat suddas ut. III! Innehållet har upplösts till en formlös massa. Äckligt!

Eftersom detta händer inledningsvis i berättelsen – och just en tvål, reagerar läsaren inte nämnvärt. Tvålar brukar även normalt degenerera. Men vid större olyckor tillkallas städare i gula skyddsoveraller, framkommer det. Oordningen kan sprida sig.

Nina har anlänt ensam med autotåget från en större koloni. Hennes uppdrag är att undersöka kollektivets eventuella behov av andra produkter än Hudkrämen Hudkräm. I utposten Amatka märks hotet utifrån tydligare, det styrande rådet har inte samma grepp, borden och stolarna tycks mjukare än de borde. En gång gjorde Drivhus 7 uppror. Det är inget man talar om.

Språkets makt är centralt i romanen. Ord kan användas för att kuva såväl som för att avslöja och göra uppror. ”Amatka” ger många ingångar till tolkning. Vems normer ska gälla och varför? Alla typer av samhällen baserar ju på outtalade överenskommelser om vad som är vad, rätt och fel.

Amatka, i en diffus framtid eller annan dimension, har tydliga rötter i science fictionhistorien. Karin Tidbecks skapelse liknar dock varken Orwells storebrorssamhälle eller Aldous Huxleys kliniska laboratorium. Amatka har en mycket egenartad atmosfär, och en egen existentiell botten.

Men vem är Karin Tidbeck? Ett okänt namn för mig. Hon presenteras som stockholmare, bosatt i Malmö. Skrivpedagog förutom science fiction- och fantasyförfattare.

Tidigare publicerad i tidskrifter men bokdebuterade 2010 med novellsamlingen ” Vem är Arvid Pekon?”. Tidbeck har dessutom översatt sina egna berättelser till engelska för en amerikansk utgåva. Vars omslag har en blurb (kändiscitat i pr-syfte) av ingen mindre än fantasyikonen Ursula K. Le Guin: ”Karin Tidbecks fantasi är anmärkningsvärt nordisk, men även odefinierbar – tyst, intelligent, oförklarligt främmande /…/Det här är underbara historier”.

”Man gillar den svenska atmosfären. Flera av novellerna utspelas i ett parallellt Norrland med renar och dansband”, förklarade Karin Tidbeck i en intervju med Norra Skåne tidigare i höst.

”Det värsta med att översätta var faktiskt att hitta ett amerikanskt ord för dansband!”.

Inom genren håller Karin Tidbeck utan tvivel på att bli stor. Utom genren är det som vanligt svårare. I intervjun använder hon själv ordet idélitteratur. Science fiction tillåter författaren att göra konkreta tankeexperiment, menar Tidbeck. I ”Amatko” var hennes syfte att undersöka vad som händer när de kollektiva idealen möter verkligheten (efter att ha växt upp på 70-talet med proggföräldrar!). Att det inte är så uppmuntrande får man tåla, eller tolka som man vill.

”Amatka” ges ut av Bonnierförlaget Mix som föddes förra året, specialiserat på vad som kallas crossoverlitteratur. I digital utgivning finns även Karin Tidbecks båda noveller ”Jagannath” (kategori science fiction) och ”Blodsband” (kategori fantasy).

Nog är det på sätt och vis märkligt att exempelvis Jerker Virdborg kan skriva liknande utflykter i fantasin utan att särskilt behöva katalogiseras annat än som en man med status den svenska inom kultureliten.

Men tro mig, Amatkas instabila värld är redan litterärt grundmurad.

Annons
Annons
Annons