Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Gävleskildring som slår det mesta

/

Annons

Vivi-Anne växer upp i en hyreskåk i Gävle i en arbetarstadsdel som inte längre finns.

Avaström. Namnet lever kvar i Avans soptipp. Vägen till bostadsområdet på Näringen döps av folkhumorn till Råtterdammer Street.

Hon tar studenten 1972. Då har familjen äntligen flyttat till en trerummare med mjuka plastmattor på det nybyggda, rätlinjiga Öster.

Vivi-Anne finns i en fantastiskt fin debutroman av tidigare Gävlebon Ann-Christine Kihl.

Boken handlar om Vivi-Anne men också om kvinnorna före henne. Mamman som åker in och ut på psyket, mormors och farmors bittra öden. Författaren skruvar sin tidsaxel både bakåt och framåt medan staden byter skepnad och kränger in i modernitetens ljus.

Det kunde egentligen vara vilken som helst av de mellanstora svenska städer som lät grävskopor utplåna slummen och fick platta stadskärnor av Domusbetong.

Men platsen är tydligt Gävle. Här gestaltas staden litterärt på ett sätt som aldrig gjorts tidigare (ursäkta von Krusenstjerna, men detta är viktigare än Staketgatan och landshövdingsalonger). Framförallt gestaltas en period som trots att den ligger så nära, förträngts avsevärt snabbare än stadsbranden 1869.

I romanens inledning är året 2011. Vivi-Anne stannar bilen vid Sätra centrum och köper en inplastad blombukett på Ica. Hon hälsar på sin döende barndomsvän som ligger med morfinpump på sjukhuset. Därifrån är det som att stiga in i en minnestunnel till en annan värld. ”Är det någon mera än vi som vet vad som hände? Den gången?”, frågar Vivi-Anne. ”Nej, och snart är det bara du”, svarar den cancerfrätna väninnan.

Ett gemensamt, ohyggligt minne. Vad? En kanske oundviklig konsekvens av de ohyggliga förhållanden som kvinnor och barn levde under.

Gåtan om vad som hände är dock inget viktigt spänningsmoment i sig. De många anekdotiska episoderna, miljöerna, och porträtten griper läsaren direkt.

Ann-Christine Kihl har ett detaljrikt, poetiskt, avväpnande vitalt språk som målar oerhört klara bilder. Alla dessa stukade, böjda Avaströmsbor innanför ”väggarnas gråfeta pärlspont”. Allt våldet som föder våld. Men genom eländet finns också Vivi-Annes kärlek till pappan vars kläder fortfarande doftar mjöl och socker trots att han inte längre är bagare utan har jobbat i hamnen i Fredriksskans i åratal.

Romanen hålls samman av en tät skräck i både nutid och dåtid; att förlora det käraste man har. Ändå hinner vi besöka såväl avsomnade Diethelms konditori som CH:s nattklubb Darling och iaktta Hotell Baltics medelålders servitriser i vita jackor och svarta kjolar ”som lätt sitt förakt för herrskapspatrasket tala i aggressiva sparkar mot kökets stålskodda svängdörrar”. Vi träffar Gävle symfoniorkesters klarinettist med ”sidenscarf i halsen och ett permanent stånd i de trånga gabardinbyxorna”.

Hela Gävles operettprimadonna Carina Portnow gör dramatisk entré i underklädesbutiken på Söder och beställer fram korsetter. En obetalbar scen som dövar tonåringen Vivi-Annes minne av det nyligen upplevda övergreppet i provrummet – hennes livs första bh ska inköpas och Spirelladamernas grova händer kladdar på brösten. Portnow hade ”problem med vikten och måste snöras så hårt för att komma i scenkläderna att hon skrek och grinade och måste stå stilla på samma plats och sjunga, helst lyftas över scenen av starka män i baletten”, får vi veta.

Råtterdammer Street är också området där Brynässtjärnan Lennart ”Tigern” Johansson öppnar mack på 60-talet och ”höjer statusen från noll till hundra”.

Nog finns igenkänning så det räcker i Ann-Christine Kihls bok. Skrifter av Gävlehistorikerna Ulf Ivar Nilsson, Kjell Hertzman och Ture Karlström anges som källor.

Hon är uppväxt i Gävle och bär exakt som bokens Vivi-Anne med sig minnena. ”Rivningskåkarna, utedassen, människorna. Det är jag”, skriver Ann-Christine Kihl på sin blogg. Hon är Västeråsbo i dag, journalist med stipendier, utmärkelser och en utgiven krönikesamling på meritlistan.

Men framförallt är hon författaren som ur personliga erfarenheter så fenomenalt skapat en stark och obändig skönlitterär text, som också är en motsvarighet till ”Susanna Alakoskis ”Svinalängorna”.

Det bästa jag läst om Gävle. Något av det bästa jag läst över huvud taget i år.

Annons
Annons
Annons