Ett försök att förstå Bobbys mamma

När gymnasieläraren Mattias Edvardsson följde kriminalfallet om pojken Bobby i medierna 2006 blev han så tagen att han satte sig ner och skrev en bok. Nu kommer den skönlitterära romanen ”Dit drömmar färdas för att dö” ut.

I januari 2006 stiger en kvinna in på ett poliskontor i Göteborg och anmäler sin son försvunnen. Hon hävdar att han har rymt från hennes och sambons bil när de befann sig på en stormarknad. Sanningen är i stället att pojken under en längre tid hade misshandlats och torterats i ett ensligt beläget torp i Småland. Vid ett tillfälle låstes han ute i flera timmar, naken i snö och minusgrader. Senare samma kväll dog Bobby, tio år gammal.

Mattias Edvardsson blev så tagen av kriminalfallet Bobby att han vid sidan av sitt arbete som gymnasielärare i svenska och psykologi satte sig ner för att skriva en skönlitterär bok om händelsen, ”Dit drömmar färdas för att dö”. Utgångspunkten var att försöka förstå hur en mamma kan medverka till sitt eget barns död.

– Det känns som något av det mest svårförklarliga som finns. När man tar del av ett sådant fall via media tänker man att det måste vara väldigt sjuka människor som gör något så grymt. I min bok utgår jag i från att så är det inte, att egentligen älskar alla mammor sina barn.

Genom att skriva boken i romanform hoppas Mattias Edvardsson kunna nyansera den förenklade bild av mamman som ett monster som han tror att många har. Att i stället göra en dokumentär återgivning var aldrig aktuellt för honom.

– Jag är ingen journalist. Skulle jag göra ett reportage så finns det andra som kan göra det bättre.

Trots fiktionen ligger berättelsen väldigt nära sanningen. Men Mattias Edvardsson har inte intervjuat någon av de inblandade i fallet – de vet inte ens att boken har skrivits. Däremot har han talat med polisen och förundersökningsledaren samt läst alla förhör, förundersökningsmaterialet och domarna.

Under arbetets gång har Mattias Edvardsson och förlaget haft många diskussioner beträffande det etiska i att blanda fakta och fiktion, främst med tanke på hänsynen till anhöriga och närstående.

– För mig har det varit viktigt att läsaren inte ska hysa det minsta tvivel om att detta är skönlitteratur. Bland annat diskuterade vi om det skulle stå ”Baserat på en verklig händelse” på omslaget eller inte.

Dela
  • +1 Intressant!