Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evighetsbohemen Per Hagman – en alldeles utmärkt författare

Per Hagman är verkligen en rätt udda person! AB Kulturs recensent Lennart Bromaner läser nya boken ”Allas älskare, ingens älskling” med glädje.

Annons

Per Hagman, aktuell med ”Allas älskare, ingens älskling”.

Per Hagmans nya roman med den inte särskilt entydiga titeln ”Allas älskare, ingens älskling”, utspelar sig de första åren av 2010-talet och är rent självbiografisk.

Författaren tillbringar först en längre tid i Nice, där han mest hänger på små sunkbarer och försöker få bästa kontakt med kvarterets ledande alkoholister. Inte för att han själv sjunkit ner i alkoholism, men han lider av en något romantisk föreställning om dessa människors autenticitet och blir lycklig som ett barn, när de tycks acceptera honom som en i gänget.

Sedan finner vi honom på Marstrand, där han jobbat i krogbranschen många somrar, och det fortsätter han med; litet pengar tycks han behöva ibland. Någon stadigvarande bostad äger inte författaren men far då och då hem till sin far någonstans på Västgötaslätten. Så småningom återfinner vi honom på ön Lampedusa, inte som flyktingräddare men väl åter som undersökare av den lokala barkulturen. Detsamma sysslar han också med i Palermo, där han tillbringar en ensam jul. Och en ensam jul i Palermo verkar han trivas med.

Framåt slutet av den nära fyrahundrasidiga romanen händer det något nytt i Per Hagmans liv. Han blir satt i personlig konkurs – läsaren blir inte ett dugg förvånad! – och han får barn. Vad det senare kommer att innebära går inte att ana, eftersom vi aldrig lär känna barnets mor.

Ja, på liknande sätt kan ju mången förhoppningsfull ung författaryngling i 20- 25-årsåldern agera, om han hyser romantiska föreställningar om äventyrligt dagdrivarliv i stora världen.

Även unga kvinnliga författare förstås, tänk på Birgitta Stenberg.

Det är bara det att Per Hagman, född 1968, är närmare femtio år. Läsaren skakar undrande på huvudet och frågar sig hur han orkar, hur han står ut.

Och det märkliga är att författaren ingalunda framstår som rotlös, splittrad eller olycklig.

Han tycks finna sig någorlunda väl till rätta med sin tillvaro och har med åren byggt upp en filosofi kring den. Som man kan tänka sig en mycket individualistisk filosofi. Allt kollektivt eller statligt avskyr Per Hagman och framstår närmast som libertarian. Ett ord som solidaritet tror jag inte förekommer i hela boken. Och han uttrycker ofta förakt för allt falskt och hycklande i det vanliga samhällslivet, inte minst hos politiker av olika schatteringar. Och visst kan det ligga en del i den samhällskritik han levererar, men han formulerar den från en position av minimalt eget ansvar, som gör att den inte blir särskilt övertygande.

Men, och ett stort men! Per Hagman är en alldeles utmärkt författare. Han skriver levande, medryckande och med ett direkt tilltal till läsaren, som gör att man ständigt befinner sig i dialog med honom. Man gapar förundrat över denne evighetsbohem, som verkar så skarp i reflexionen men hanterar sitt liv på ett så apart vis. Inte minst undrar man ju hur det ska gå för honom som barnafader. Man får hoppas att barnets anonyma mor inte håller sig med samma livsstil.

Per Hagman är verkligen en rätt udda person! Men jag läser honom med glädje.

FAKTA: Ny bok av Per Hagman, "Allas älskare", ingens älskling (Bonniers)

Annons
Annons
Annons