Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gripande

/

Annons

Många miljoner människor mördades i nazisternas dödsläger, men vid krigsslutet fanns också hundratusentals överlevare, som av en ren slump lyckats undvika döden. Två av dessa överlevare blev tre år senare i Södertälje föräldrar till Göran Rosenberg, välkänd författare och debattör.

Men hur blir en överlevare också fortlevare, frågar han sig i sin bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”, där han berättar om sin far Davids liv.

David hamnade i gettot i Lodz, och när han sändes till Auschwitz hösten 1944 utvaldes han som ung, stark man att skickas vidare till ett mindre läger vid en lastbilsfabrik utanför Braunschweig. Hela tiden dog människor som flugor runt honom men på slumpens vägar hamnade han vid krigsslutet i Sverige och så småningom i Södertälje, där Scania skrek efter arbetskraft. Hans fästmö Hala hade också lyckats överleva Auschwitz, varifrån hon återvände till Lodz. David lyckades få kontakt med henne, och med svårighet kunde hon ta sig till Sverige och förenas med David.

Detta är en fantastisk historia i sig med – tills vidare – lyckligt slut.

Men det är här själva den historia börjar som handlar om en överlevare, som inte lyckades bli en fortlevare. Det går bra för David och hans familj. En son föds och senare också en dotter, och båda föräldrarna har arbete och integreras utan alltför stora problem. De flesta av Davids släkt gick under i förintelsen men en bror till David överlevde. Även han hamnar först i Sverige men flyttar sedan vidare till Israel.

Göran Rosenberg berättar mycket om livet i Södertälje, speciellt i familjens nybyggda kvarter kring Södertälje Södra. Det blir i sig till en fin studie i svenskt femtiotal. Men idyllen mörknar. David börjar vantrivas i detta för honom på många sätt så välkomnande svenska femtiotal. Han är en skicklig och betrodd rörmontör, men han blir allt känsligare för vad han upplever som motgångar på jobbet och för enstaka antisemitiska efterslängar. Han försöker lansera uppfinningar utan att lyckas, söker möjligheter att komma bort men hittar inga. I Tyskland börjar man betala ut ersättningar till forna fångar i koncentrationslägren, men de är så kringgärdade med restriktioner och reservationer, att det är hart när omöjligt att få ut någon ersättning. Göran Rosenberg redogör omsorgsfullt för Davids misslyckade försök att få del av denna ”Wiedergutmachung”, där man knappast behöver vara överkänslig för att uppleva de negativa svaren som kränkande och hånfulla.

David glider successivt mot en allt djupare depression. Efter ett självmordförsök våren 1960 tas han in på en psykiatrisk klinik, men inget hjälper. Samma sommar får den tolvårige Göran uppleva att hans far tar livet av sig. Han blev bara en överlevare och inte en fortlevare.

Det var han långtifrån ensam om bland överlevarna, självmordsprocenten är förskräckande hög. Vi känner en del omskrivna fall som Jean Amery, som Göran Rosenberg resonerar en del kring, och inte minst den störste av alla tyskspråkiga efterkrigsdiktare, Paul Celan. Auschwitz hann ikapp dem och skördade offer långt efter krigsslutet.

Göran Rosenberg har lagt ner åtskillig möda att så konkret som möjligt följa sin far i spåren från Lodz och till den sista olyckliga tiden. Han försöker också på andra sätt finna ingångar till faderns öde, men som den medvetne och erfarne skribent han är ägnar han sig inte åt spekulationer eller amatörpsykologi. Han lägger fram fakta. Ändå finns det mycket känsla och medkänsla i denna gripande bok.

Lennart Bromander

Annons
Annons
Annons