Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ideologisk böljegång – det ljusnar efter Putin

Putins visioner blir granskade i Bengt Jangfeldts nya bok om det ryska särartstänkandet. AB Kulturs recensent hoppas att Jangfeldts teorier stämmer.

Annons

”Vi kan se hur många av de euro-atlantiska länderna i praktiken har beträtt en väg där man förnekar sina rötter, inklusive de kristna värderingar som utgör grunden för hela den västerländska civilisationen. Man förnekar moralprinciper och traditionella identiteter: kulturella, religiösa och till och med sexuella. Det är uppenbart att vi inte kan utvecklas vidare om vi inte lyckas definiera oss andligt, kulturellt, nationellt.”

Så talade Vladimir Putin 2013, och han har fortsatt flera gånger i samma nationalistiska stil, där han bemödat sig om att avgränsa Ryssland med dess andliga, ortodoxa traditioner från västeuropeiskt förlegade ideologier och dekadenta livsstil. Detta är tankefigurer, som har en mäktig tradition bakom sig. Ryssland är inte bara en statsbildning utan en också en idé.

Vladimir Putins nationalistiska idéer ingår i ett cykliskt förlopp i den ryska historien, enligt boken

Bengt Jangfeldt har i bortåt ett halvsekel ägnat sig åt framför allt rysk litteratur men också rysk kultur i bred bemärkelse, och han har givit ut en mängd intressanta böcker i ryska ämnen. Nu har han granskat historien bakom Putins högt flygande visioner om det ryskas unicitet, och i boken ”Vi och dom – om Ryssland som idé” ger han en klargörande bakgrundsteckning till de tankar som idag förknippas inte minst med en mörkman som Putin-inspiratören Alexander Dugin.

Jangfeldt ser ingen rak linje i den utveckling han följer snarare handlar det om cykliska förlopp, som går igenom hela den ryska historien efter Peter den store; dessförinnan var ju Ryssland ingen riktig enhet. Om en epok har dominerats av idéer om Rysslands absoluta särart har nästa vänt blickarna västerut och fokuserat på Ryssland som en europeisk stat.

De ”slavofila” idéerna om den ryska särarten formulerades tydligt först under Nikolaj I:s reaktionära polisvälde under första hälften av 1800-talet. Under Alexander II:s tid reformerades sedan det ryska styret, livegenskapen avskaffades, och de slavofila tankarna förlorade i betydelse. Men efter mordet på Alexander 1881 var det dags igen att vända Västeuropa ryggen, och så har det fortsatt. Revolutionen innebar egentligen inget brott i den här ideologiska böljegången.

Jangfeldt berättar om borgerliga exilryska ideologer som i opposition mot bolsjevikerna åter aktualiserade artonhundratalets slavofila idéer men tonade ner sin kritik, när Stalin började ersätta de marxistiska grundsatserna med mer nationalistiska. Västerut vände sig Ryssland åter igen först under Gorbatjov ett halvsekel senare, och nittiotalet var ju det mest energiska försöket hittills att anpassa Ryssland efter ”euroatlantiska” idéer. Det gick ju inte bra, och det blev fritt fram igen för idéer om Rysslands särart, och för antidemokratiska ideologer som Dugin och den kufiske Lev Gumiljov att få inflytande.

Putin är otvivelaktigt ett skott på samma stam som Nikolaj I och Stalin, och det är väl bara att hoppas att Jangfeldts tes om den ryska historiens cykliska karaktär stämmer. I så fall ljusnar det igen efter Putin.

Den cykliska utveckling, som Jangfeldt frilägger, är ju väldigt tydlig, och det spännande med hans bok är exposén av alla de mindre kända, oftast djupt osympatiska men betydelsefulla ideologer som döljer sig bakom ryskt särartstänkande.

FAKTA: Ny bok av Bengt Jangfeldt, "Vi och dom – om Ryssland som idé" (Wahlström & Widstrand)

Bengt Jangfeldt, Rysslandsexpert.

Annons
Annons
Annons