Överväldigande om en epok

Folkmordet kommer senare. Nu är det augusti/september 1955. Skolläraren Sar – senare känd som Pol Pot - brinner för den revolutionära kampen men kanske ännu mer för Kambodjas nyckfulla skönhetsdrottning Somaly.

Hon har inte hört av sig på ett tag. Han väntar. Han har hennes porträtt intill sig på katedern. Skriver brev som han knycklar ihop och slänger i papperskorgen. Sänder röda rosor.

De franska kolonialisterna har lämnat landet. Men en elit lever i efterklangen. Det finns folket, landsbygdens magra mörkhyade bönder, – och det vackra folket. Välklädda intellektuella som konverserar på kaféer. Unga kvinnor som fjärilar på eleganta palatsmiddagar.

Sar rör sig i vimlet. Förtjusande behaglig och artig, älskad av sina elever. Han är officiellt den demokratiska politikern Vannsaks närmaste man, tillhör dock i hemlighet Folkfrontens underjordiska celler.

Strax ska Kambodjas första allmänna val hållas.

Det är i väntan på detta som händelserna utspelar sig i Kambodjakännaren Peter Fröberg Idlings roman ”Sång till den storm som ska komma”.

En fantasi, anger försättsbladet försiktigtvis. Verklighetsanknytningen är ofrånkomlig.

Författaren fångar den heta, loja eftermiddagsstämningen som förebådar en våldsam omvälvning.

Telefonerna är av svart bakelit, kärleksbreven skrivna med reservoarpenna.

Sar har trots sin enkla bakgrund fått studera i Paris. Han lever ett dubbelliv i flera bemärkelser. Det tjänar lika mycket hans radikala idéer som hans passion för Somaly.

Om Vannsak vinner valet får Sar en betydelsefull position. Han kan gifta sig med sin förlovade, den högättade Somaly, och samtidigt fortsätta infiltrera. Det händer att han till och med själv tvivlar om sin drivkraft – är det Saken eller Somaly?

Men varför hör hon inte av sig?

Somaly dejtar, visar det sig, också en politisk motståndare. Sam Sary, prins Sihanouks minister som när han inte bedrar sin hustru skickar människor i döden eller själv går ut på knölpåk på gatorna för att skapa kaos vid demokraternas kampanjmöten. Oliktänkande lever farligt, valutgången ska visa sig riggad.

Peter Fröberg Idling har tidigare skrivit ”Pol Pots leende”, en drabbande blandning av resereportage, filosofi, historia och avslöjande journalistik där han frågar sig hur 1970-talets svenska vänsterintellektuella kunde hylla Pol Pots Röda Khmerer.

Den här gången fortsätter Fröberg Idling följa spåren tillbaka, ända till de tidiga efterkoloniala dagarna. Men han använder istället romanens gestalt för att för att försöka förstå mekanismerna bakom enskilda beslut och ett samhälleligt skeende.

Jag önskar att det inte lät så förbaskat nyttigt!

Eftersom ”Sång till den storm som ska komma” är mer än så.

Kompositionen fäller behagfullt ut sig som en treklöver. Sar, Sary och Somaly. Polerna i en explosiv triangel. Händelserna beskrivs åtskilt från vars och ens synvinkel.

Denna kambodjanska triptyk träffar en epok med vibrerande skärpa. ”Sång till den storm som ska komma” är en utsökt skildring av komplicerade känslor, av hur människor formas och bestäms av sina sammanhang.

Överväldigande.

Det känns både helt rätt och fruktansvärt fel att kalla det revolutionsromantik.

Dela
  • +1 Intressant!