Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: Majgull Axelsson får det att värka

Arbetarbladet Kultur recenserar Majgull Axelssons nya roman "Ditt liv och mitt" som kommer ut i dag. Den är sannerligen något att brottas med.

Annons

Vipeholm var en anstalt för ”sinnesslöa” och när patienterna misshandlats klart hamnade de i en massgrav.

Det hände i Sverige. Nyss. De intagna utnyttjades också för experiment. Bjöds på sega sötsaker så att orsaken till karies kunde fastställas. De fick vara nyttiga idioter med tänderna fulla av hål. I flaggskeppet folkhemmet.

Författaren Majgull Axelsson har skrivit om folkhemsdrömmens och välfärdssamhällets fula baksidor i sina romaner. I ”Jag heter inte Miriam” (2014) handlade det om synen på romer. I ”Ditt liv och mitt” om synen på människor med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning.

Jag varnar, det är hemska bilder som kommer för ögonen. Just därför att boken är en skönlitterär berättelse, en sådan som man gärna lever sig in i.

Författaren Majgull Axelsson är aktuell med romanen

Läsaren möter en välklädd äldre dam som ser tillbaka på åren som gått. Innanför den dyra kappan tycks finnas två personer; en inre röst har livet igenom haft synpunkter på de val hon gjort.

Nu stiger denna Märit, hemkommen efter att ha hälsat på sin dotter i Indien, impulsivt av tåget i Lund, istället för barndomsstaden Norrköping. I Lund ligger Vipeholm. Det var dit hennes bror Lars fördes och aldrig kom hem. Han var en lysande teckningsbegåvning men kunde inte prata. Märit skulle hälsa på en gång, som ung student i tidigt 1960-tal. Då var Lars tecknarhänder fastspända med läderremmar. Besöket förändrade allt.

Märits besök 50 år senare är ett försök att komma till sans med en skuld.

I ”Ditt liv och mitt” finns skildringen av en udda familj i en hem som stundtals är 50-talssoligt, stundtals kaos. Här finns också Märits tvillingbror Jonas som varit hennes bittra fiende sen han sålde ut henne till sitt grabbgäng. Och bästa vännen Kajsa till vilken ett konstant spänningsförhållande råder, inte minst sedan hon i vuxen ålder gift sig med – just Jonas.

Ack ja. Märit har mycket att grubbla över under sin motvilliga färd mot Norrköping. Det är som om det förflutna först nu gör sig påmint. Det hon inte såg medan det pågick. Eller inte ville se. Hon skulle ju till framtiden. Studera, bli något. Leva. Det som Lars inte fick.

En ryser över bokens skildringar från Vipeholm. Hur var det möjligt att vi lät det hända? Likadana stora och svarta frågetecken finns dessutom överallt i vår historia.

Personlig skuld, verklig eller inbillad, är ett tema. Märit ser hur andra människor som av olika anledningar inte passar in i normen behandlas. Men Axelssons roman är också som ett sju sorters kakfat av allehanda infallsvinklar. Här betraktas ålderdomen som kryper sig på. Klassamhället som syntes i Kajsas hemmasydda klänningar. Föräldraskapets besynnerligheter. Märits kontrollbehov som hämmat hennes relationer. Och har hon inte blivit lite von oben?

Det är inte direkt rörigt men diffust riktningslöst. I den här boken skriver Majgull Axelsson på ett sätt som påminner om Elsie Johanssons, möjligen bara därför att de gör liknande tillbakablickande på kvinnoliv under 1900-talet.

Den "normala" Märits liv och den "onormala" Lars liv är titelns motpoler. Men hela tiden maler ett underliggande missljud: "skit i mej så skiter jag i dej". Märits berättarjag är distanserat även i förhållande till läsaren. Jag tycker att jag får grepp om henne. Sen smiter hon undan. Håller omgivningen kort.

Därmed blir ”Ditt liv och mitt” en brottningsmatch inte bara mellan Märits två antagonistiska jag – utan mellan mig och boken. Den ger både huvudvärk (av de brott som begåtts) och träningsvärk efteråt. Säkert nyttigt.

Fakta: Ny bok av Majgull Axelsson "Ditt liv och mitt" (Brombergs)

Annons
Annons
Annons