Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Tilll minnet av Skunk

/
  • Före detta skunkare. Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Ida Säll har valt ut de texter från nätcommunityn Skunk som nu har publicerats i en bok.

Man behöver inte tillhöra Killinggänget för att se ironin i nättexter skrivna för Skunk samlade innanför bokens pärmar. Men det är en väg som de främsta Skunk-skribenterna har vandrat, från det lila nätvardagsrummet när de sociala medierna var i bebisstadiet till romaner på prestigeförlag. Som tidningen City konstaterar: ”För svensk skönlitteratur verkar nätcommunityn Skunk ha varit betydligt viktigare än författarutbildningen Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet”

Skunk föddes tidigt 2000-tal, och i somras kom meddelandet om dess död. Skunk var primitivt, fult, ett forum före Facebooks flashiga estetik. Där samlades en ung generation dagboksförfattare, som anonymt skrev ut sina vardagsbekymmer, sina förhoppningar, sitt gnäll och sin ångest. Inläggen har känslan av att vara skrivna sent om natten, i en säng med korviga lakan och med en tystad tv påslagen i bakgrunden.

Det lilla förlaget Eitrem har gett i uppdrag till två av skunkarna, Caroline Ringskog Ferrada-Noli och Ida Säll, att samla de bästa texterna. Båda är numera publicerade författare, likaså några av de andra skribenterna i boken: Måns Wadensjö, Therese Bohman, Elin Ruuth med flera.

Tillsammans med mer anonyma röster bildar de ett mycket löst sammansatt kollektiv, men trots de svaga bindningarna finns ändå en gemensam ton, ett slags slängig medvetandeström med Linda Skugges ande svävande ovanför sig. Majoriteten är kvinnor, och texten tycks vara täckt av ett lager torkad mascara (Caroline Ringskog Ferrada-Nolis alias var för övrigt dåligtsmink).

Medan Facebook har en betydligt mer peppig ton, värjer sig inte dessa skunkar för att beskriva livet i moll. Texterna ger intryck av att vara utsända i ett stort tomrum. ”Anonymiteten var silkeslen och helande, minns jag, den öppnade upp oändliga salar, där jag kunde vistas, skriva, skämta. Min tillvaro var lite skev och den här fula, lila sidan passade in på ett sådant fint sätt”, skriver Caroline Ringskog Ferrada-Noli i förordet.

Hos vissa av skribenterna, som Therese Bohman, syns begåvningen redan i dessa inlägg, andra har inte utvecklats nämnvärt (Margret Atladottir). Att så pass många av de medverkande numera är ”riktiga” skribenter ger måhända en skev bild av Skunk, men som jag ser det är den främsta förtjänsten med boken att den visar hur delar av det unga författargardet slipade sitt språk.

Jag själv var aldrig en skunkare, så nostalgifaktorn är minimal. Däremot kan jag känna ett slags nostalgi för en tid och ett forum som inte var lika oförblommerat varumärkesbyggande som den delvis parallella bloggboomen, där egon basunerades ut i en ”dagens outfit”-atmosfär.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons