Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dansar med tangenter

/
  • Flygel och dansare i en koreografi som kretsar kring punkten där ljus och rörelse möts.

Dans förhåller sig alltid till musiken, men jag har aldrig tidigare sett en koreografi vara så nära själva källan till musiken: instrumentet.

Annons

I en koreograferad komposition möts Lisa Ullén vid flygelns tangenter och Marie Fahlin som dansare. Ett intensivt samarbete där de inledningsvis slingrar sig runt varandra i dans och spel, men sedan rör sig Marie Fahlin alltmer ut i rummet.

Förbindelsen till flygeln finns dock kvar. I koreografins mest fascinerande del spelar de båda på flygeln på distans, med gummitrådar fästa vid instrumentets strängar. Rörelsen får ett omedelbart svar från musiken och naglar fast just det som duon undersöker – relationen mellan rörelse och musik.

Flygeln behandlas på ett oömt sätt, och förutom gummitrådarna så rullar de metallklot mot strängarna med ett sällsamt ljud som följd. Lika märkligt är ljudet som uppstår när Marie Fahlin dansar med ett snurrande metallklot i en skål. Genomgående i ”Sequenza” är hur musiken överförs till brusande, skrapiga rörelser hos Marie Fahlin.

Delar av koreografin förstår jag inte, som det utdragna kravlandet på skrynklande folie. Men överlag är det en dansföreställning som lyckas sätta fingret på exakt den punkt där ljudet och rörelsen möts. När de mot slutet sitter rygg mot rygg på flygelns pall, och Lisa Ulléns fingrar mot tangenterna lika mycket tycks spela på Marie Fahlins kropp som sitter tätt intill, lyser den punkten klar.

Annons
Annons
Annons