Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Gävles "sinnessjukhus" återuppstår som teaterscen

Gävlekvinnor som inte passade in i kvinnonormen kunde hamna på S:t Staffans sinnessjukhus. De ansågs tokiga och behandlades med långbad eller sterilisering. Den här veckan återuppstår sinnessjukhuset i Gävle – som teaterscen. För att berätta om specifikt kvinnliga erfarenheter.

Regissören/manusförfattaren Max Hebert har samlat kvinnors erfarenheter, Mona Ibrahim medverkar på scenen och Anna-Karin Berglund har gjort musiken, i en helt ny Gävleföreställning.

Det är regissören Max Hebert som sätter upp ”Min syster ville bli gerillasoldat”. Föreställningen ska spelas i den byggnad som en gång var S:t Staffans sinnessjukhus. Hans manus bygger på intervjuer och samtal med 43 kvinnor, mellan 11 och 94 år.

Men Max Hebert har också lusläst sjukhusets patientjournaler från 1940-talet. Och även använt sig av det materialet.

Nutida och dåtida kvinnliga verkliga upplevelser blandas. I en fiktiv ram.

– Jag fick en fråga från Kvinnojouren, om jag ville göra en teater utifrån kvinnors erfarenheter och berättelser, berättar Max Hebert.

– Det blev det här som så småningom växte fram genom samtal och intervjuer.

Folkteaterns skådespelare Anna Pareto har medverkat i arbetet. Hon säger att projektet påverkat henne både yrkesmässigt och personligen; "man tvingades öppna upp och investera sig själv".

– Vi frågade oss vad som är det ”normala” för att vara kvinna. När kliver hon över gränsen? Är det hon som inte vill ha barn, som har för mycket makt, eller har jättemycket muskler?

– Det var då vi hamnade på S:t Staffans, säger Max Hebert.

– Ja, det fanns ju bara två sätt att förklara varför en kvinna inte beter sig – antingen är hon full eller sinnessjuk, tillägger Anna Pareto.

Anhöriga kunde dumpa "de besvärliga" på S:t Staffans Sinnessjukhus på Södertull. Max Hebert bor själv i grannskapet, hade ändå ingen aning om att institutionen existerat. Hans föreställning ska ges i källaren. En plats där det inte är så svårt att fantisera om husets hemska historia.

”Min syster ville bli gerillasoldat” beskrivs också som något av en thriller där teaterpubliken får se en jakt på information i källargångarna – genom inspelade filmsekvenser. Men i övrigt är alla berättelser autentiska.

Bland de sex kvinnor som kommer att stå på scenen och vittna om egna och andra erfarenheter finns Mona Ibrahim:

– Det har varit fint men också en prövning. Det publiken ser är det som hänt. Det är så utlämnande, utan hämningar. Du har inte satt på något filter och det tycker jag är bra, säger hon med adress till regissören Max Hebert.

Kvinnor från fyra olika världsdelar har blivit intervjuade. Här finns en vd, en före detta narkotikasmugglare – och Gävles första kvinnliga polis.

– En papperslös kvinna berättar om sin egen flykt. Hon levde gömd medan vi arbetade med projektet men har fått sina papper i dag, tack och lov, säger Max Hebert.

– Hon har faktiskt superhjälterollen – det var oundvikligt!

Sex personer uppträder live, tre syns på film – däribland Folkteaterns Anna Pareto, dessutom ingår ett tiotal inspelade röster och nyskriven musik av Anna-Karin Berglund.

”Min syster ville bli gerillasoldat” har premiär torsdag 13 oktober, den ges även söndag 16 oktober och lördag 22 oktober. Bakom produktionen står kvinnojouren Blåklockan och Verdandi Gävle, med stöd från Folkteatern Gävleborg.

Spellokalen ”S:t Staffans Sinnessjukhus” ligger inne på Södertulls sjukhusområdet, i den byggnad som i dag kallar ”Treklövern”.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons