Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå, världsrymden, hjälp!

/

I veckan avslöjades att konstnären Åsa Herrgård utsetts till årets kulturstipendiat i Sandviken.

Annons

Det är också hon som ligger bakom stadens nya, mest spektakulära offentliga konstverk. Kultursidan har inspekterat en rondell som inte verkar väcka gnäll.

Sandvikcheferna har flytt stan. Hur cyniskt är det inte att Sandviken samtidigt fått Sveriges, ja kanske Europas, mäktigaste infart. Välkommen till stålstaden, industristaden, framtiden!

Utsmyckningen i den nya rondellen är monumental. Den signalerar att den kommer att stå för evigt. När också trafiken stannat och mänskolivet dött ut.

Arkeologerna kommer att förundras över detta nordiska Stonehenge. En rundel av märkliga stålstoder. Vad dyrkades? Till vems ära uppfördes de?

Konstnären Åsa Herrgård, med rötter i trakten, har gjort åtta högresta skulpturer som liknar stiliserade träd där kronornas böjda rör associerar till transformatorer, glödtrådar och elektroner. Som natur och vetenskap i förening, fast definitivt med övervikt åt det tekniska hållet. De ”riktiga” träd som planterats i kompositionens andra ände (och fullbordar cirkeln) ser jämförelsevis mycket taniga ut.

I rondellens utformning ingår även en välvd mur med stadsnamnet utskuret. Den ter sig enorm. Man behöver inte tvivla om vart man kommit.

Hela arrangemanget är avskalat, närmast kliniskt. En absolut motbild till Gävles infart några mil bort, med ett kraschlandat bilvrak i en vildvuxen trädgård.

Åsa Herrgård har arbetat med liknande stålrörsformationer tidigare. Det är säkert ingen slump hur valet av konstnär föll. Naturligtvis vill Sandviks Sandviken manifestera sig passande. Och konstverket är magnifikt, i synnerhet i natten med färgen belyst så att den kan misstas för neon – såsom 1900-talets stadskärnor lyste av butiker och utvecklingstro. Nu, 2012, lyser det retrofuturistiskt.

Det finns något bergfast i denna sammansmältning av järnverk och konstverk. Och ändå vet vi, att inget varar för evigt. Sandvik har flyttat sitt huvudkontor. Befälet har övergett båten.

Man behöver inte vara science fictionförfattare för att föreställa sig hur Åsa Herrgårds metalliska antennspröt sänder nödanrop ut i det oändliga. Hallå rymden, här är vi!

Materialet till skapelsen är skänkt av företaget. En symbolisk gest. Med den andra handen lanseras sparprogram. Det ligger nära till hands att tänka gravmonument. Industriminne i förtid. Sandviks fabriksområde finns strax intill. Än så länge.

Andra tänker kanske att Sandvikens nya cirkulationsplats ger uttryck för en storhetsvansinnig dödsryckning från bilsamhället, lika mycket som från bruket.

Eller man kan gärna tänka tvärtom. Till exempel att den stolt skyltade och utsmyckade rondellen berättar om en stålhård landsortstad som sprakar av energi, som bär på kultur, och som vägrar rosta. Men för säkerhets skull: hallå världsrymden, hjälp!

Bodil Juggas

´Åsa Herrgårds skulpturgrupp ”Stiliserade träd” ger majestät åt Sandvikens infart. Det är ett senkommet monument över stålstaden och ett symboliskt laddat konstverk som Sandviks flyende koncernledning lämnar efter sig.

Annons
Annons
Annons