Annons

Höstens konstmåste!

/

Cindy Sherman, en av vår tids största konstnärer, är just nu aktuell på Moderna museet i Stockholm med en utställning som fokuserar på hennes mest makabra sidor.Vi har sett en utställning som är höstens konstmåste, fylld av lösnäsor, mögel och sexdockor.

Självporträtten – vill man inte bara spy på dem? ”Selfien” har blivit om inte vår tids dominerande kulturuttryck så åtminstone en företeelse som fångar tidsandan. Selfien är, för den som inte känner till begreppet, ett självporträtt taget med mobilkamera, ofta publicerat i sociala medier. Självporträtten härskar i en egodränkt samtid.

Med denna egyptiska plåga av selfies, är det som om tiden har hunnit ikapp konstnären Cindy Sherman, om det nu inte var så att hon inte ägnar sig åt självporträtt. Hon fotograferar visserligen sig själv, men det är inte självporträtt. Med sitt eget ansikte porträtterar Cindy Sherman andra människor. Majoriteten av alla fotografier i Moderna museets stora utställning visar Cindy Sherman själv, ändå skulle man, om man utan förkunskaper kastades in i utställningen, kunna tro att det var olika människor på alla bilder. Med utklädningskläder, lösbröst, clownnäsor, könsdelar, utsmetat smink, peruker, gristryne, mögel och sexdockor visar Cindy Sherman allt och alla utom sig själv.

Moderna museet har, i nära samarbete med konstnären, valt att kalla utställningen för ”Untitled horrors”, och även om man inte behöver leta särskilt länge i Shermans konstnärskap för att hitta dessa fasor, är det ändå en utställning som drar ett svart streck just under de groteska, makabra och äckliga aspekterna av hennes verk.

Här finns hennes genombrott, ”Untitled film stills”, där hon själv i en enda bild spelade huvudrollen i imaginära filmer med Hitchcock-känsla. Här finns också hennes kontroversiella serie ”Centerfolds”, som använder Playboy-utvikets idé men istället för yppiga blondiner visar en provocerande skör kvinnlighet. Här finns hennes bisarra sexlekar med proteser och dockor, måhända de mest osexiga sexbilder som någonsin har tagits. Här finns också senare verk, som hennes porträtt av societetsdamer och lek med de gamla mästarnas porträttmåleri. Och här finns, om någon tyckte jag var äcklig med min inledningsmening, en hel vägg med spyor, mögel och matrester.

Med en vilt sprittande hängning, som inte alls bryr sig om indelningar i perioder och tematik, ruskar Moderna museet om bland de bilder som så har tjatats ut i mediebrusets stora bildflöde. Att se dem på en skärm eller i en tidskrift går inte att jämföra med att se dem här, stora och svällande. Jag kan inte bestämma mig för om det är en häftig hängning eller en som alltför mycket nonchalerar publikens behov av vägledning. Cindy Shermans (o)vana att aldrig döpa sina fotografier hjälper inte att bringa ordning i förvirringen.

Utställningen presenterar en av vår tids mest inflytelserika konstnärer, en bildmakare som i en fusion av performance och fotografi genom decennierna oupphörligt har arbetat med identitetsupplösning, jaget som en produkt av plastiga attribut och utklädningskläder i det sociala rollspelet.

Även om urvalet fokuserar på Shermans freakiga sida, är det främst porträtten av de åldrade kvinnorna som fångar mig. De accentuerar, som en utställningstext formulerar det, ”osynliggörandet av kvinnor över en viss ålder”.

Cindy Sherman seglar in i Stockholm som en lyxkryssare, inte som en smugglarbåt. En etablerad stjärna kastar ankar vid Skeppsholmen. Tiden har hunnit ikapp hennes äckelprovokationer och makabra lekar – hon har blivit en chockmormor – och vi har vant oss med otaliga kopior av dem. Spyorna har torkat som museiföremål och luktar inte längre som om de nyss har landat på mattan. Men det är inte en anledning till att missa en av vår tids mest banbrytande konstnärer.

Äcklet och det groteska står i fokus när Cinda Shermans konstnärskap presenteras på Moderna museet i Stockholm.

  • Cindy Sherman

    Född: 1954 i New Jersey.

    Bor: I New York och Paris.

    Konst: Är en av samtidskonstens främsta representanter för iscensatt fotografi. Sherman använder inga andra modeller än sig själv i sin fotokonst men bilderna är ändå inga självporträtt. I stället har hon sedan 1980-talet med sina verk diskuterat hur identiteter skapas.

    Arbetssätt: Gör i princip allt själv i stället för att jobba med assistenter.

    Verk: Hennes bilder heter ”Untitled” följt av en siffra. Seriernas namn kommer från de olika utställningarna.

    Hasselbladspriset: 1999.

    Medieskygg: Efter att tidskriften Art Forum 1981 vägrade publicera hennes bildserie ”Centerfolds” har Cindy Sherman bara undantagsvis ställt upp på intervjuer. Sherman iscensatte bilder, inspirerad av herrtidningarnas utvikningsmodeller, med unga kvinnor som är fullt påklädda men ser upprivna ut. Art Forums redaktion var rädda att de skulle uppfattas som offer och vågade inte publicera dem.

    Vågad modefotograf: Sherman har flera gånger tagit på sig modeuppdrag men gjort dem till sina egna konstprojekt. För franska Vogue gjorde hon bilder som visar modeller med dålig hy, som är utmattade, arga eller upprörda, som uttrycker något helt annat än vad tidningens läsare är vana vid. Även här har hon använt sig själv som modell.(TT)

  • Konst

    ”Untitles horrors”

    Moderna museet, Stockholm

    Utställningen pågår till och med 19/1 2014

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons