Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst: Familjen Erixån motverkar gnöl och gnäll

/

Familjen Erixån intar konsthallen i Sandviken. I dag öppnar en utställning som motverkar gnäll och irritation, enligt vår recensent Niels Hebert.

Annons

Den som tröttnat på det allmänna missnöjet, på människor som hänger ut varandra, och på alla mer eller mindre påhittade faror och hot rekommenderas ett besök på Konsthallen i Sandviken. Där visar Amanda Erixån, Annika Erixån och Freja Erixån vad man kan göra.

Det handlar alltså om familjeföretagande i konst, där Annika Erixån visar måleri och skulptur och döttrarna Amanda och Freja visar bilder i olika tekniker och genrer.

Trion kallar sin utställning "Tre x Rum". Men det blir inte tre delar utan en blandad helhet med fint resultat. Rummen hör till det osynliga slaget – kanske kan man tala om tre temperament eller tre sätt att iaktta och fånga världen. De ger sig ut med friskt mod, nyfikenhet och med en känsla av att det måste vara roligare och intressantare att göra något man vill och tycker om, än att reta sig på stort och smått.

Annika Erixåns rum vetter inåt. Hon målar Edens lustgård som den kan tänkas, reflekteras och diktas i ett vardagsrum där man anar soffa och lampskärm. I ”Plinten kysser solen” har blicken fastnat på denna kub i verkligheten som fått sätta färg åt en målning på ett mycket poetiskt vis.

Annika Erixån fångar också människor och djur i brons, eller snarare deras närvaro: en häst, en domare, Judith som springer för sitt liv (kanske hjältinnan Judith i Bibeln sedan hon oskadliggjort den grymme Holofenes), men även varianter av Edens lustgård, till exempel med kaktusar, stubbe eller vedstapel. I keramik har hon format en blå köksstol, men titeln antyder gnistor i köket: ”Elektriska stolen med böcker”.

Freja Erixån arbetar i ett slags klippdocksteknik (även i målningarna), en stil som går tillbaka på folkonsten som den uttrycks i dalmålningar och hos den oöverträffade Lim-Johan från Hälsingland, samtidigt som stilen gränsar till dagens kvalitetsserier i tidningar och böcker.

Men hon har en egen still, och framför allt, ett eget rum där hon noga och ingående studerar livets sociala vanor och uttryck – vare sig det handlar om att gå ut med hunden, ta ett familjeporträtt (där alla drar åt sitt håll), fånga mäns värld, med en symboliskt placerad hingst bakom staket i hagen (eller är det tvärt om stoet som behöver lite lugn och ro i hagen?), nattliv, relationer som den djupsinniga ”Håll mig”, där en av de tre gestalterna noga överlagt avviker från hållandet.

Amanda Erixåns rum vetter utåt och inte minst mot barnen. Hon berättar med film och fina foton om konstnärligt arbete med barn i Indien. Barns plats i världen är kanske ett sätt att beskriva hennes perspektiv. Hon visar en ”Djungeltapet” tillsammans med en rad djur med rötter i tapeten skapad för Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Hennes gardinkoja är rest intill en vägg och det är fritt fram för den som vill att dyka in där bland färgerna som strömmar och färdas någonstans.

Annons
Annons
Annons