Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Besökarna står på öronen i konsten

/
  • ”Toast Series”. Mansskulptur i glasfiberplast, av Su Xinping,visad i Opposite House, Beijing, Kina.
  • Hundperspektiv. Skulptur i plast och videon ”Dogs”, av Hung-Chih Peng, Taiwan, visad på Art Beijing Contemporary Art Fair, Beijing.

Gävlekonstnären Annika Erixån rapporterar om det coola kulturlivet i Beijing.

Annons

De senaste decennierna har inneburit storslam för kinesisk samtidskonst internationellt.

Det började med att konstnärer från hela Kina flyttade i skaror till huvudstaden. Åtföljda av stenhuggare, bronsgjutare, rammakare och andra hantverkare utgjorde de plattform för ett nytt kreativt centrum.

Detta attraherade i sin tur gallerister och konstsamlare från Japan, Singapore, London och New York, som tog den nya kinesiska konsten ut över hela världen.

Ett av de första konsnärsklustren var Art district 798. I en nerlagd fabrik i Dashanziområdet, nordöstra Beijing, kunde konstnärer hyra billiga ateljéer.

Områdets tegelbyggnader med upp till nio meter i takhöjd, designades ursprungligen av Bauhausinfluerade öst tyska arkitekter under tidigt 50-tal, och var en sanndröm för konstnärer och gallerister.

På knappt tio år har Art district 798 utvecklats till Beijings trendigaste konstpark. Området rymmer konsthallar, ateljéer, skulpturtorg, restauranger, designbutiker, barer, bokhandlar och salonger för filmvisning, dans och performance. Det är konstfolkfest och man fotograferar sig gärna bredvid någon av alla de intrikata skulpturerna. Inte minst den nya unga medelklassen tillbringar gärna sina helger och löner här.

Anrika Pace Gallery (New York) har filial i en fantastisk byggnad renoverad av arkitekten Richard Gluckman. Lokalen tar nästan andan ur en och kräver en del av konsten för att kunna mäta sig med rummets rymd.

UCCA, Ullens Center for Contemporary Art, är en annan av de kända konsthallarna. Skapat av konstsamlarna och greveparet, Guy och Myriam Ullens från Belgien. ”Med konst och kultur som verktyg vill vi utveckla en plattform för att dela kunskap genom utbildning och forskning”, som sponsorerna formulerar det i programförklaringen.

Den senaste stora utställningen på UCCA är ”Feelings are facts”. En oändlig kö ringlade för att beskåda det nya konstverket av den kände konstnären Olafur Eliasson från Island.

I ett samarbete med den kinesiske arkitekten Ma Yansong har Eliasson tagit själva rummet och konstpubliken i anspråk, i ett ljusexperiment. Man slussas rent fysiskt genom verket i en färgmättad dimma. Man andas in konstverket som provocerar varje por i ens kropp. Vandringen sker på ett sluttande plan, så en och annan besökare står på öronen. Dova dunsar vittnar om det, för man ser inte handen framför sig. Verket är som en vacker mardröm.

Konstmässan Art Beijing Contemporary Art Fair öppnade 29 april med fokus på video och foto. Det är en ung konstmässa med bara fyra år på nacken. Som alla konstmässor är kvaliteten växlande och intrycket blandat.

Deltar gör konstnärer, museer, gallerier samlare och kuratorer från tjugofem länder. Imponerar gör Hung-Chih Peng, från Taiwan, med hjälp av hundskulpturer och video ger han besökaren möjlighet att se tillvaron ur en hunds perspektiv.

En av eldsjälarna i Beijings konstliv är australiensaren Brian Wallace. Sedan 1991 driver han Red Gate Gallery, inrymt i ett av få bevarade hus från Mingdynastin, ”Dongbianmen Watchtower”, i centrala Beijing.

I Red Gates Gallerys senaste utställning ”Mongolia Mongolia”, presenteras tre unga mongoliska konstnärer: Khurelbaatar Batbaatar, Batzorig Dugarsuren och Tsulbaatar Odgerel, tillsammans med tre äldre kinesiska kollegor: Qi Mengguang, Wang Lifeng och Wu Rijin. Alla är födda i Mongoliet och förhåller sig på olika sätt till sitt ursprung.

Utställningen är vass, andlig och spännande. Konstnärern Khurelbaatar Batbaatar gestaltar i sina akrylmålningar det komplicerade förhållande till historien och samtiden.

Det är första gången dessa konstnärer har möjlighet att visa sina bilder utanför Mongoliet.

På Opposite House visars utställningen ”Toast Series”, en skulpturserie av den kinesiske konstnären Su Xinping. Skulpturerna i glasfiber, visar medelålders män i naturlig storlek med vinglaset i högsta hugg. Rummets rymd med kristallkronor skänker ytterligare dimensioner till verket.

Su Xinping vill ge en kommentar om manlighet i samtidens Kina: ”Att utbringa en skål var tidigare en symbolisk gest bland män, för att hylla en vänskap, men i dag har denna ritual ersatts av ett allmänt drickande i alla möjliga och omöjliga sammanhang. I dag dricker var och en sin egen skål, utan mening och betydelse”.

”Toast Series”anknyter till hans teckningar och grafik med samma namn. Konstnärern är huvudlärare på The Central Academy of Fine Arts i Beijing.

Förutom galleri driver Red Gate gallery ett internationellt utbytesprogram där konstnärer från olika länder arbetar i ett fabriksområde i Bei Gao. Många ateljéer står nu tomma eftersom hyrorna mer än fördubblats det senaste året. Byarna runt omkring har rivits i snabb takt och troligtvis kommer Bei Gao att gå samma öde till motes.

Det börjar ofta med att konstnärer inreder ateljéer i billiga ytterområden i nerlagda fabrikslokaler. Man startar gallerier och bjuder in till kulturprojekt. Fler konstnärer tillkommer, man rustar upp området från gräsrotsnivå. Inhemsk kulturpublik och turister strömmar till, kommersiella gallerier öppnar och i samma takt som pengarna strömmar till och konsten lanseras internationellt, ökar markpriserna och hyrorna rakar i höjden.

Området har genomgått total makeover och blivit till en het ekonomisk potatis.

Nästa boom blir när märkesvaruhusen invaderar, men då har konstnärerna sedan länge flyttat till billigare lokaler och påbörjat nästa kreativa projekt. Allt eftersom medelklassen växer och tar tidigare förorter i anspråk, expanderar den nya ekonomin. Mindre bemedlade tvingas flytta ut till nya förorter.

Trenden kallas gentrifikation och inom estetiken ”industrial cool”. Några exempel, England förvaltar sitt industriella kulturarv i Ironbridge /Coalbrookdale, genom att satsa på kulturturism i en mix av design och kulturindustrihistoriska miljöer. Man formulerar sig kring 35 besöksplatser, som upptagits på Unescos världsarvslista. I visionen inför OS 2010 vill man göra Ironbridge till en pilgrimsplats, lika välbesökt som Eiffeltornet och pyramiderna. Man jämställer sin industriella revolution med den egyptiska och romerska eran.

I tyska Ruhrområdet har landskapsarkitekten Peter Latz omvandlat 200 hektar industrimark till Landschaftspark Duisburg – Nord, en park, fylld av teater, dans och annan kulturverksamhet. I Weimar har E-werks kulturorganisation tagit över det gamla elverket med konst, design, teater, musik, videofestival och film.

Sverige har Koppardalen med Avesta Art, internationell konstbiennal på femtusen kvadratmeter i nerlagt järnverk. Kanske står hoppet för konstnärsbyn Bei Gao till industrial cool? n

Fotnot. ”Feelings are facts” av Olafur Eliasson och Ma Yansong visas på UCCA, Big Hall 4 april–20 juni 2010, curator: Jérome Sans, Guo Xiaoyan, UCCA. För mer information se även

www.artbeijing.net och

www.redgategallery.com.

Annons
Annons
Annons