Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cirkusen runt ett torg

/
  • Konstiga torget.  Anna-Lisa Perssons röda fotspår i hambodans virvlar över hela Brotorget, och Karin Öst laborerar med kommunbudgeten i klossform. Konsteventet bygger på den byggcirkus som har varit kring Brotorget i Bollnäs de senaste åren.
  • ÅTERUPPSTÅR. Snoddasfigur att vika själv av Elin Hjulström.

Konstiga torget i Bollnäs är inte lika konstigt längre – däremot fyllt av konst under helgen.

Annons

Mer om det snart, men först en tillbakablick till förra hösten, när ateljéföreningen Gaffel med säte i Gävle fyllde Boulognern med allt från soffgrupper under trädkronorna till en skulptur av flytmadrasser. En av årets roligaste kulturhändelser i Gävle, som dessutom lockade många besökare att upptäcka nya aspekter av det offentliga grönrummet.

I år är det Brotorget i Bollnäs som under några dagar konstbelägras. ”Konstiga torget”, kallar de konsteventet, med hänvisning till den cirkus som har varit kring torget. Kort summering: Kommunen sålde det klassiska torget till ett danskt fastighetsbolag, som ville bygga galleria. Någon galleria blev aldrig byggd, och mitt i hjärtat av Bollnäs låg istället en grusplan som ett sandigt sår i hjärtat av det offentliga rummet. Till slut fick kommunen lov att köpa tillbaka marken, men torget som låg där är för alltid borta.

När konstnärerna bakom ”Konstiga torget” kläckte idén om att problematisera denna plats, var allt som fanns där grus, grus, grus. Och lite mer grus. Nu har kommunen fixat till ett provisoriskt torg, i väntan på att tankar ska mogna kring en ny användning för platsen, och Brotorget är därmed inte lika konstigt som när Gaffel först valde ut platsen.

Men historien om torgdebaclet, och dess vidare frågeställningar kring det offentliga rummet, är fortfarande en glödande intressant fråga för konstnärer att bearbeta. Fler torg än i Bollnäs säljs och glasas in till gallerior, offentliga platser som plötsligt bevakas av väktare.

Alla konstnärer som medverkar har fått utgå från platsen i sina verk. Anna-Lisa Persson har tagit fasta på att torget förut var scen för finalen i Hälsingehambon, och har återupplivat traditionen med röda fotspår i hambodans som virvlar över torget. Elever från Bollnäs folkhögskola har gjort ironiska svar på den banderoll som till så sent som för några dagar sedan utropade att ”här bygger vi butiker”. Ett exempel: ”Här säljer vi ett torg”. Karin Öst åskådliggör kommunbudgeten med klatschiga klossar och ett annat verk, en bäck av filmjölk med bro, lyfter fram minnet av det vattendrag som byggdes över när den moderna stadskärnan formades. En danskmålad bandyboll alluderar till fastighetsbolagets osynliga galleria. Hela konsteventet har som final, kan man säga, en reinkarnation av den välbekanta Snoddas-reliefen – men nu i en stor klipp-och-klistra-version av papper.

Det verk som jag fastnar mest för är Anders Thyrs anspråkslösa tidsvandring kring torget, till platser som han minns men som inte längre finns, som Åhlens skivavdelning. En vemodig berättelse om att växa upp i en småstad med den tristess, men också trygghet, som det medför.

Temat är intressantare än förra årets, Brotorget en pärla att skapa kring, men överlag är resultaten mindre lyckade och ambitiösa i år. Jag blir också besviken på den konservatism som finns, inte minst i flera av de unga elevernas verk. En konstnär som sörjer galleriaplanernas död hade varit uppfriskande men kanske att hoppas på för mycket. De idéer som finns på vad platsen kan användas till nu blickar snarare bakåt än ser framåt. Nu finns chansen att göra någonting spännande av platsen. Men det enda som verkar vara klart hittills är att Snoddas-reliefen ska tillbaka. Nyskapande.

Sandviken kan för övrigt vara aktuellt för nästa års konstevent från Gaffel. Låt oss hoppas på det.

Annons
Annons
Annons