Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För Tallbo i sommartiden

/

Annons

Hästarna i solskenshagen intill Tallbo, Ecke Hedbergs konstnärshem i Kungsfors, har en betydligt behagligare tillvaro än hästen i Sune Herbertssons fotografi med titeln ”Tröstlöst”. Tufsig, i motvind, med snö stormande kring sig, strävar han på – en bild som sammanfattar tillvaron i Sverige, ”detta avlånga ishjärta”, som Bruno K Öijer kallar hemlandet i en dikt, tre fjärdedelar av året.

Men med årets första utställning i Tallbo börjar sommaren. Sune Herbertsson inleder säsongen tillsammans med Stig Johansson, Lena Wennberg och de traditionsenliga barnen från Gullhedsskolan samt Länsmuseets sommarbete för samlingarna.

Fotografen från Näsviken, Sune Herbertsson, har inte låtit sig förföras av det digitalas färgrikedom och skärpa, utan väljer att visa naturen i svart och vitt, med blott små glimtar av handkolorerat färgseende i vissa av fotografierna. Han nöjer sig inte med att avbilda naturen, utan tar sina motiv längre, till en plats där ett löv inte bara är ett löv.

Förutom den stackars hästen, föreställer de bilder som jag dröjer kvar vid längst en pojke som leker med lera. En gestaltning av barndomens leklust och livsiver som med det svartvita solskenet samtidigt får någonting melankoliskt över sig, en livets förgänglighet mitt i leken.

Även akvarellmålaren Stig Johansson från Sandviken börjar i naturen, med träd och vågor som en tunn säkerhetslina till realiteter i ett måleri som mer handlar om ljusets kvaliteter, stämningar, temperaturer, en fysisk känsla mot huden … Han är kemisten som avråddes från en karriär som konstnär, till förmån för ”ett riktigt yrke”, och som under senare år har tagit upp akvarellen igen. Men även måleriet har sin kemi, så åren som kemist var inte helt förgäves. Han har en romantisk blick som han ser tillvaron med, men det är en romantik där inte ens rosa himlar får någonting kladdigt över sig.

Jag tycker om att Lena Wennbergs del av utställningen tar sin utgångspunkt i Tallbo, att den inte hade existerat på någon annan plats, och definitivt att den inte är någon rest från Gästrik konst som piffas upp med en gurkskiva för ett nytt försäljningsförsök.

Hon har låtit sig inspireras av Ecke Hedberg som ”Gästriklands konstnärliga upptäckare” och det landskap som han upptäckte, Järnriket. Hon sammanför detta med att vidareutveckla sitt Årets blad från Gävle konstgrafiker med motiv från en mjölkkartong. I Timmerstugan har hon länsat turistbroschyrer över Järnriket och vikt mjölkkartonger av dem, och på väggen har hon kastat dartpilar mot kartan och träffat med en av dem rakt på Tallbo, medan resten spritts över vägg och golv (om kartan varit större hade de punkterat Norge).

Hon har skapat ett rum fullt med idéer och infall, men med en känsla av att inte vara helt färdigtänkt. Vilket inte gör så mycket med Lena Wennbergs förmåga att väcka omedelbar upptäckarlust.

Länsmuseets Ted Chikasha har en talang för att skramla ihop spridda verk ur samlingarna, hitta ett tema och inte bara göra det okrystat utan också häpnadsväckande intressant. Interiörmåleri, denna gång. Interiören blurras ofta bort så fort en människa tar motivet i behärskning och drar blickarna till sig. Men i verken av Hans Hedenström och Lars Givell smälter människorna ihop med sin bakgrund och blir ett.

Kika också lite extra på Kurt Carendis charmiga ”Från daghemmet”, där han får barnen att se ut som aliens med olivhuvuden samlade för måltid.

En sevärd inledning av Tallbo-sommaren, men om det bara blir ett besök i sommar verkar nästkommande utställningsperiod vara en höjdare med bland andra Hjördis Johansson Becker och Jens Salander.

Annons
Annons
Annons