Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kraft-verk

/
  • Kraftverk och elledningar i Peter Endahls mörka målningar som utstrålar en nostalgi över industrialismen.
  • Svartsynt? Peter Endahl är utbildad på Gävle Konst­skola och dubbelt aktuell i år. Foto: Kristian Ekenberg

Peter Endahl samlar på kraftverk och elledningar som andra konstnärer samlar på solnedgångar och banala Provence-motiv.

Annons

Han gör inte de förzinkade tornen vackra, men de är målade med respekt, tronar som en inte alltför fager konung på någon gammal oljemålning. Mäktiga stålkonstruktioner som är en förutsättning för vår moderna civilisation. De transporterar kraft och liv till våra stora städer i ”sina egna autobahn i skog och mark där endast ekot från kraftverken får färdas fram”, med konstnärens egen formulering. Våra trälar i blåst och minusgrader som troget tjänar våra ljusslukande liv. Man behöver inte gå långt tillbaka i historien för att hitta en tid före dem, men sedda med Peter Endahls blick tycks de ha stått där i en evighet.

Målningarna har en tyngd. Man känner hur alla tusentals kilo av stål hänger på Konstifiks väggar.

Om man frigör sig från motiven, finns det även en abstrakt kvalitet i utställningen, där torn och elledningar förvandlas till enbart mönster, linjer och tomrum i samspel med varandra. I ett par av målningarna ser de ut som spindelväv av metall.

Motiven behöver inte vara så dystopiska som de är här, som något ur Cormac McCarthys roman ”Vägen”. Peter Endahl har förstärkt mörkret i dem genom himlarna bakom stålet, målade i färger som ser sjuka ut.

En gång i tiden hade kraftverken och ställverken varit en bild av något slags modernitet, men nu ter de sig ålderdomliga. Vi behöver dem fortfarande, men de är inte sinnebilden av framtiden. Nu utstrålar de snarare en nostalgi över industrialismen.

Utställningen innehåller vad som måste vara ett av de mer udda kärnfamiljsporträtten: ”Familjen på Valboåsen”. Mamma, pappa, barn. Som elledningstorn mot en rödflammig himmel.

Om det finns någonting att invända, så är det att mörkret blir monotont, som industrislammerrock. Men utställningen är så liten att mörkret aldrig hinner överväldiga.

Nästa utställning av konstnären – som är bosatt i Gävle men har sina rötter i Hofors – är planerad till hösten på Galleri Majoo. Han utlovar en framtidsvision av Gävle. Ser ut att bli en måsteutställning att besöka. Att döma av vad som visas på Konstifik går vi en mörk framtid till mötes.

Annons
Annons
Annons