Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ljudet följde honom till Gallerian Nian

/
  • LJUDMÄSTARE. Hur låter nya Kulturkiosken i Gallerian Nian? Ljudkonstnären Thomas Bjelkeborn har tagit reda på det.

Thomas Bjelkeborn fortsätter att utforska byggnadernas egen inneboende musik.

2010 spelade han på Kulturkioskens källare för oss. Ett antal mikrofoner placerades strategiskt ut och tillsammans bildade de ett ljudlandskap som tog tillvara på rummets ljud och förhöjde dem.

Nu har Kulturkiosken som bekant tillfälligt flyttat in i Gallerian Nian, och därmed har Thomas Bjelkeborn fått en ny utmaning, en större utmaning. Kioskens källare var en relativt lugn plats, medan den nya lokalen ligger mitt i Gävles myllrande kommersiella hjärta.

Av diverse anledningar begränsas ljudundersökningen även denna gång till rummet och inte, som det fanns en tanke om initialt, hela gallerian. Det hade visserligen varit intressant att få ta del av den mer maxade upplevelsen, men att maxa upplevelser är Thomas Bjelkeborn inte så intresserad av. Han ger sig själv givna begränsningar och verkar inom dessa. Vanligtvis arbetar han med ”state of the art” inom musikteknik, men i dessa experiment är det ljudminimalism som har fått ge förutsättningarna. Fem mikrofoner, fyra högtalare, några stolar att sitta på, that’s it.

Nå, vad skiljer denna upplevelse från ljudexperimentet 2010?

Gallerian Nian är en betydligt modernare lokal än Kulturkioskens källare, som hade ett mer gnälligt och gnisslande ljud. Den nya lokalen är svårare att spela på eftersom fler faktorer spelar in.

Som lyssnare är det främst en sak som är markant annorlunda: konkurrensen. Ljuden från gallerian utanför tränger in, pockar på uppmärksamhet. Plötsligt passerar ett slags truck med ett surrande som får det att låta som om en förväxt insekt flyger förbi.

Ljudinstallationen blir som en oas i det myllrande liv som pågår utanför. En plats för att ”som Ture Sventon sitta och vegetera en stund”, som Thomas Bjelkeborn själv säger.

Efteråt när jag tar rulltrappan upp genom Gallerian Nian är det med känslan av att komma ut i skarpt solljus efter att ha suttit i ett mörkt rum. I Bjelkeborns ljudoas blir man för en tid framåt öm inför världens skärpa.

Kristian Ekenberg

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons