Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny Gävlekonst: Sjukhuspottan kommer till heders

Annons

I Gävle sjukhus källare står resterna av ett gammalt sjukhusmuseum nerpackat i kartonger. Instrument, kärl, medicinburkar, monogramprytt porslin. Föremålen har nu kommit till användning på ett oväntat sätt.

De finns åter utställda. Men varken pottan eller stetoskopet är riktigt sig själva längre.

De är del i en konstnärlig gestaltning. Som har alla förutsättningar att bli Gävle sjukhus mest omtyckta och mest sedda. För nostalgin och för arrangemangets utsökta prydlighet.

Men också för att den ger ”Historieätarna” i SVT en match. Historia är nog inte så enkelt som att klä ut sig, flytta in på Skansen och käka kojuver.

Konstnären Martin Tebus vid ett av sina väggskåp.

Man stannar automatiskt upp framför konstnären Martin Tebus verk – fem upplysta, varmt trärinamade väggskåp på endoskopiavdelningen, i en korridor och några andra rum

Bakom glaset vilar de gamla museiföremålen arrangerade i grupper mot olika, lugna bakgrundskulörer. Form, färg och material har fått bestämma tillhörighet istället för användningsområde. En skål ur en silverservis kan dela plats med ett bäcken.

Ur

Tingen ser fortfarande ut som historiska föremål men saknar informationsskyltar. De är i detta nya sammanhang behandlade som konst.

Det här är ett ”Museum” deklarerar titeln på Martin Tebus gestaltning. Den består även av ett antal målningar där liknande föremålsgrupper utgör motiv i form av stilleben. En som han påpekar, passande ålderdomlig och museal genre.

Man kan nämligen säga att ”Museum” leker med våra föreställningar om museum. Är utställda ting ett bra sätt att berätta historia på? Kanske ändras tingens identitet av att vi samlar dem och visar upp dem. Saker som bevarats tycks berätta något, men vad hade de saker sagt som inte finns kvar?

På Gävle sjukhus har porslinspottan en gång varit till för att kissa i. Sedan blev den en antikvitet på utställning. I dag har den förvandlats igen – genom att bli del av en konstnärlig gestaltning.

Pottan kan tyckas mer värdefull som konstobjekt än den var som vardagsföremål – eller var som kulturhistoria. Fast pottan är till det yttre sig lik, så det måste vara vår blick som ändrats.

Och apropå på det, så kan man undra vad Marcel Duchamps hade tyckt om Martin Tebus milda omtolkning av hans legendariska urinoar!

Jesper Nyrén och oljemålningen

”Museum (föremål och avbildningar av föremål)” är inte den enda intressanta konstnyheten på Gävle sjukhus. De nya operationslokalerna har på ytterligare två ställen fått konst i enlighet med enprocentsregeln.

I en annan korridor – mellan förlossningen och akutsnittsalen – finns Sara Appelgrens ”View of passing”, ett fotografiskt verk som i flera bemärkelse anspelar på rörelse, genom rummet och genom livet. Det är ihopsatt av bilder på det svenska landskapet, tagna från tågfönster.

Även Jesper Nyrén har tagit landskapet inomhus i ”Panorama”, i tre olika versioner. Han har utgått från naturen runt sin egen ateljé på en skärgårdsö, men brutit ned den till mönster och strukturer, som i vetenskapens mikroskop. En väldig målning är vikt över två långa väggar i ett överlämningsrum där många sjukhussängar passerar.

Allt helt nyskapat, särskilt för Gävle sjukhus och dess patienter, anställda och besökare.

"Gestaltningarna erbjuder en associativ tankeflykt, en symbolisk nivå och en djupdykning i den specifika platsens historia", sammanfattar Elenor Noble, konsthandläggare på Region Gävleborg.

Ur

Av Sara Appelgren för Gävle sjukhus, ur projektet

Annons
Annons
Annons