Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Krönika: Mördande casino-reklam

Under nyårshelgen återsåg jag en filmklassiker, Francis Ford Coppolas tredelade epos om den italienskättade maffiafamiljen Corleone.

Familjen Corleone vägrar konsekvent att syssla med knarkaffärer och bossen Michael Corleone bestämmer sig i ett slag för att sälja alla casinon man äger i Las Vegas. Oetisk business som droger och spel – nej tack!

Samtidigt fortsätter familjen Corleone med att kallblodigt skjuta ihjäl sina fiender, alldeles som vanligt.

Detta beteende har givetvis framstått som rätt perverst. Höjden av hyckleri. Obegripligt.

Fram till nu. Efter mötet med mästerverket ”Gudfadern” i en reklam-tv-kanal känner jag mig själv precis lika mordisk.

Första ”Gudfadern”-filmen gjordes 1972, den sista 1999. Då var casinospel fortfarande något som förknippades med enstaka exklusiva hotellpalats, och möjligheten att spela bort en förmögenhet på enarmad bandit eller lotto var trots allt begränsad.

I dag har profiterandet på spel antagit djävulska proportioner. Död åt spelbolagen förefaller mig som en helt rimlig åsikt.

Spel- och dobbelbranschen syns mest och skriker högst.

Under filmens gång räknar jag till reklam för inte mindre än 14 spel- och vadslagningssajter. Cherrycasino, Pokerstars, Mobilebets, Casinostugan, Bingo.com, Las Vegas casino, Maria Casino, Mr Green, Rosa casino, Bettsson, Betser, Thrills.com, Unibet, Casumo casino.

Olika typer av onlinespel är den flitigast lanserade varan över huvud taget. Casino, betting, poker. Under alla möjliga glittriga varumärken, många ägda av samma bolag och registrerade på Malta.

Säkert också den lönsammaste varan. Produktionskostnaderna är små när inga croupierer behöver avlönas eller kristallkronor köpas in. Krutet kan läggas på intensiv marknadsföring.

Spelsajterna lockar med spänning och drömvinster men också med löften om stil och glamour. Så länge du spelar är du välkommen in i en lyxvärld. Delta i det som överklassen ser som tidsfördriv. De som inte är rika betalar för känslan av att tillhöra de rika.

Roulettspel blev Dostojevskijs fall.

Alla människor drabbas inte av spelberoende. Men till och med en klok författare som Fjodor Dostojevskij hamnade i träsket på sin tid. Det är ett tillstånd som spelbolagen kalkylerar med. Budgeten bygger på att den som börjat spela ska komma tillbaka och fortsätta.

Dostojevskijs självbiografiskt präglade roman ”Spelaren” handlar om Alexej som får en summa att spela för och blir besatt av roulett – precis som författaren själv hade fastnat vid spelborden i en tysk kurort.

”Spelaren” kom för övrigt till just därför att Dostojevskij hade spelat bort alla sina pengar på roulett i Wiesbaden 1865; han var så skuldsatt att han tvingades sälja rättigheterna till samtliga sina redan utgivna verk och dessutom de kommande. ”Spelaren” skrevs i panik på bara 26 dagar. För att undvika konkurs.

Romanpersonen Alexej iakttar girigheten i kasinot. Han upplever den som något förvisso smutsigt men också ärligt:

”Eftersom jag själv i allra högsta grad var besatt av önskan att vinna kändes mig all denna girighet och all denna snikna orenlighet på något vis väl förtrogen och naturlig när jag steg in i salen. Ingenting kan väl vara angenämare än att avstå från allt krusande, att handla öppet och rakt på sak.”

Ja, kanske är det vad vi ser i hasardspelsreklamen. Girigheten som visar sitt ansikte utan att skämmas. Girigheten som i dag inte nöjer sig med mervärdet utan ser till att lägga beslag på hela lönen. De som tar dina pengar får dig till och med att lämna över dem frivilligt och utan garantier. Som om det vore en ynnest.

En annan gammal rysk författare har förresten gett en bild av den nakna girighetens konsekvenser. Alexander Pusjkins novell ”Spader dam” (1833) berättar om en osympatisk officer som hotar och bedrar för att komma över en spelhemlighet. Han satsar allt på ett kort men förlorar och tillbringar resten av sitt liv inspärrad på sjukhus, rabblande ”trea, sjua, ess; trea, sjua dam”...

Dostojevskijs roman inspirerad av hans eget möte med speldjävulen.

14 olika spel- och vadslagningssajter attackerade i reklamavbrotten. Fler än jag kunnat föreställa mig innan jag började lista dem. Plötsligt rekordmånga eller resultatet av långsam tillvänjning?

Hur som helst är de bara toppen av ett läskigt onlinecasinoisberg som växer därute. De flesta spelsajter frestar med ett gratisspel som jungfrusil till sitt kapitalistiska heroin.

Synd att alla problem inte kan lösas lika enkelt som i ”Gudfadern”. För vänner till don Corleone räcker det med att antyda att de behöver hjälp med att ”ta bort en sten som skaver i skon”. Ingen nämner någonsin ordet beställningsmord.

14 olika spel- och vadslagningssajter skaver nåt otroligt. Det finns stunder när man börjar längta efter en handlingskraftig siciliansk hämnare. I verkligheten.

Don Corleone  (Marlon Brando) ombedes utföra en liten ”tjänst”, i filmklassikern ”Gudfadern”.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons