Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet i svartvitt

/
  • Moras Pelle Engman ställer ut i Gävle för första gången i sin långa konstnärskarriär. En hel serietidning av grafiska blad fyller väggarna.
  • Moras Pelle Engman ställer ut i Gävle för första gången i sin långa konstnärskarriär. En hel serietidning av grafiska blad fyller väggarna.
  • Pelle Engman visar

Sara Lidman visste vem Pelle Engman var. Men gör Gävleborna det?

Annons

Konstnären Pelle Engman blev känd för sina grovstilta träsnitt där människor i arbete fick synas. Tvätterskor, vattenbärerskor, stabbläggare, byggjobbare och sjömän. De har skyddshjälmar, högafflar, böjda ryggar.

Det var 1970-tal och Pelle Engman var med. Han passade in i revolutionsretoriken.

Bilden ”Vattengång” blev omslag på legendariska tidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Författaren/frontaktivisten Sara Lidman fattade särskilt tyckte för den.

Senare ringde hon och ville köpa bilden. Pelle Engman är mäkta stolt över det. Och han är stolt över sina träsnitt, när han nu plockar fram dem för att visa Gävlepubliken.

Det är ett återseende också för honom själv. I dag målar han färgstarkt och fantasifullt i torrpastell. Raka motsatsen. Han har inte gjort ett träsnitt på 20 år. Men de är historia.

Galleri K:s Pelle Engman-utställning är en omfattande retrospektiv. Enbart äldre verk. Hans ”svartvita liv”. Över 60 grafiska blad i den lilla lokalen är nästan bristningsgränsen. Det borde inte fungera. Men inga problem, det blir som en seriebok längs väggarna.

Och fortfarande känns styrkan i den svartvita grafiken. Det är riktiga människor som stiger fram och viktigt arbete som utförs. Jag kan inte glömma kvinnan som skrubbar en vindlande lång trasmatta som försvinner mot fjärran berg.

Engmans arbetarbilder var 70-talspublikens våta dröm. Men de är egentligen inte så heroiserande som respektfulla. Det finns en ambivalens i skildringen av det monotona slitet. Det tröttar och suger ut, men kan ändå ha en glädje i sig.

Pelle Engman har rötterna i Sundsvall, han bor numera i Mora. Men har aldrig ställt ut i Gävle förrän nu (däremot i Axmar 2007) trots att han ofta passerat. Som till exempel den där gången när barnen var små och han stannade hos en Gävlebekant för att byta blöjor. Och samtidigt löste sitt Sara Lidman-problem. Hon ville ju ha ”Vattengång” vilket tyvärr visade sig vara omöjligt eftersom alla bladen tagit slut.

Men där, hemma hos vännen i Gävle återfanns händelsevis ”stocken”, det urkarvade träblocket med vars hjälp man kan trycka upp nya grafiska blad. Och Sara Lidman kunde få sitt konstverk. Som tack skrev hon en text, inspirerad av den vattenkånkande kvinnan/mamman på bilden.

Även om Pelle Engmans realism var rätt på 1970-talet så var han inte lika rätt själv. Han gjorde en hel upplaga med träsnitt som såldes till förmån för en teater om Sundsvallsstrejken. Men vägrade samtidigt inordna sig i leden och skaffa palestinasjal. Körde hellre snabba båtar och bilar.

Fast ett bohemiskt liv kan man ändå gott säga att han fört genom åren. Träsnitten var aldrig någon inkomstmaskin. Inget som de fina gallerierna intresserade sig för. De har dock blivit mycket spridda, framförallt genom konstföreningar över hela landet. Grafik var och är konst som inte enbart de rika har råd att skaffa sig.

– I dag är det barnbarnen till mina gamla kunder som hör av sig på Facebook och vill köpa de gamla träsnitten, säger Pelle Engman.

– Om jag är riktigt stor i käften skulle jag nästan kunna kalla mig folkbildare.

Annons
Annons
Annons