Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martina Haags nya roman är ett privat metoo-upprop

AB Kultur har läst Martina Haags nästa bok efter succén med skilsmässoromanen "Det är något som inte stämmer".

Annons

Högstadiet. Vilket helvete.

”Det var killar i plugget som tog tag i en i uppehållsrummet när man gick förbi. De var flera tycken som drog ner jeansen och underbrallorna på en, fastän man kämpade emot jättemycket och det var bara att gilla läget”.

Ur Martina Haags nya roman. Inte från ett metoo-upprop. Men det kunde lika gärna ha varit. Boken kommer minst sagt rätt i tiden.

”För ingen vuxen tyckte att det var något att tjafsa om. Pojkar! Det är bara för att de är kära i dig som de mular dig/kastar sten på dig/slänger in dig i brännässlorna eller knuffar dig nerför trappar. De vill bara skoja!"

Hörs berättarjagets uppgivna röst, 15-åriga Sonja.

Martina Haag följer upp sin skilsmässoromansuccé med nya boken

Men Sonja är arg också. Strong och insiktsfull och så fylld av en jävla längtan efter bli vuxen eller åtminstone kysst av Alexander Liljegren, skolans snyggaste kille.

Det är sista terminen i nian och romanen är en sorts dagbok från ett halvår av tonårsfyllor utan återvändo, dåliga samveten och en asfalterad skolgård som är en skärseld att gå över. Året 1980.

Det är inte min klass. Allt är påhittat även om jag gått i Källängens skola, anför författaren Martina Haag inledningsvis.

Men alltför många kommer att känna igen sig, förmodligen oavsett decennium. Oavsett vilka märken på täckjackan och jeansen som gällde. Outhärdligt.

De plågsamma ögonblicksbilderna varvas med minnesbilder från en äldre Sonja:

”Jag kan än i dag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin.”

Den där glöden som Sonja har inombords leder till slut till något bra. Fast det är så omöjligt att föreställa sig i stunden. Även hemma är nämligen ett helvete. Mamma och pappa ska skiljas, det är skrik och tallriksslammer istället från barndomens myskvällar. Lillasyster sitter som paralyserad och sorterar saker vid sitt skrivbord; ”det enda Maja gör nuförtiden”.

”Livet går så fort. Och så långsamt” påminner om en ungdomsbok. Den är formad som en undersökning, gjord av en person som söker kontakt med sitt 15-åriga jag, som undrar om där finns en exakt händelse som avgjorde framtiden. Sonja sa att hon ville bli skådespelare, syokonsulenten hade närmast kontors- och distributionslinjen i åtanke.

Martina Haag är bra på att nagla fast situationer och skriver in ett underbart galet klimax. Romanens  fråga: Vad gör vi med våra katastrofala erfarenheter? Svaret: Blir knäppa – eller skriver en bok kanske.

Anna Odell gjorde en film. Ni minns kanske hennes svidande uppgörelse, som vuxen och konstnär, med grundskolans mobbare i ”Återträffen”.

Anna Odell skapade ett djupt oroande originalverk. Martina Haag framkallar upplevelser av igenkänning. Jämförelsevis skulle man kunna likna hennes ytligt träffsäkra återträff vid en mycket välgjord skolgårdsreproduktion.

FAKTA: Ny bok av Martina Haag, "Livet går så fort. Och så långsamt" (Piratförlaget)

Annons
Annons
Annons