Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

MUSIK: Så fixade Ale Möller julen i Gävle

/
  • På onsdagen var Musik i folkton tillbaka i Gävle Konserthus dit de förlagt sin turnépremiär för året.  Och som vanligt blev det en varierad och musikaliskt imponerande julshow i folklig dräkt som bjöds.
  • Den sex musiker starka gruppen bjöd på en tre timmar lång, högintensiv julshow med must och märg – och utan några svaga partier.
  • Orkesterledaren Ale Möller bjöd på sin eminenta, dynamiska version av ”Stilla natt” på sin bouzouki.
  • Ett av de mest imponerande, smått magiska, inslagen i årets Musik i folkton var Lisa Rydbergs oerhört sinnliga och känslointensiva soloinsats på fiol med en polska från Rättvik.
  • Ibland blev det rena ravepartystämningen när Musik i folkton-gänget stundtals excellerade i riktigt hårdsvängande tongångar med effektfullt ljusspel

Det var fyra år sen sist.
Men på onsdagskvällen var Ale Möller, med fem eminenta medmusiker, tillbaka med det populära decemberprojektet ”Jul i folkton” – i en närmast fullsatt Gevaliasal i Gävle konserthus.

Annons

Gävle hade också äran att få premiären och inleda årets turné som samtidigt är ett tioårsjubileum.

Någon premiärnervositet märktes dock inte av. Helt logiskt kanske då det handlar om ytterst rutinerade musikanter som av och till spelat ihop i många år. 

Här bjöds direkt full närvarokänsla, jävla anamma, innerlighet och jordnära charm. Och inte minst – en extraordinär musikalitet från samtliga som på ett imponerande sätt växlande instrument under den cirka tre timmar långa spelningen. Det var också en ansenlig akustisk instrumentarsenal som mönstrades på konserthusets scen: bouzouki, hackbräda, gitarrer, låtlutor, dragspel, flöjter av många slag, fioler, rytminstrument, tramporgel… Till detta de sex vackert och effektfullt synkrona sångstämmorna.

Att det var jubileum märktes genom att det bjöds på ett axplock av sånger och låtar som framförts genom åren och som gruppens många beundrare fått önska sig inför turnén.

I år fanns för första gången inte Sofia Karlsson med. Men det räckte och blev över ändå av folkmusikalisk ekvilibrism, skönsång och mer eller mindre lustiga skrönor.

Den här konstellationen imponerade stort i såväl klassiska julsånger i folkmusikdräkt, som i mindre kända traditionella låtar och i en del helt nyskrivet material. Allt trivsamt och självklart framfört med värme och spirituellt samspel. Här fanns genomgående en innerlighet, genuin spelglädje och musikalitet som verkligen smittade av sig och ofta lyckades beröra på djupet.

Ett av de verkliga höjdarinslagen under kvällen var Lena Willemarks häftigt arrangerade tonsättning av den vackra Dagermandikten ”Den första snön”. Mycket intensiv och smått avantgardistiskt konstfolkrockig i uttrycket.

Lisa Rydbergs ytterst känslomättade, sensuella soloframförande av en melodiskön Rättvikspolska var en helt förförande, hudnära rysare.

Ale Möller inledde en udda version av ”O helga natt” med en gällt genomträngande skalmeja som senare transformerades till själfull sång på älvdalska av Lena Willemark – vars stämma alltid imponerar. Att hon även är en skicklig fiolspelare visste jag, mer överraskande visade hon sig under kvällen även med bravur behärska såväl olika flöjter som trummor.

En irländsk klingande, högintensiv jig-melodi lyfte nära nog taket i Gevaliasalen när den häpnadsväckande fingerfärdigt anfördes av Esbjörn Hazelius mästerliga fiolspel. Kanske inte så julig men fantastiskt bra oavsett årstid.

Juligt stämningsfull var dock definitivt det avslutande extranumret “Jul, jul strålande jul” som till och med lockade publiken till en ganska mäktig all- och (faktiskt) skönsång.

Annons
Annons
Annons