Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmisk musik av klass

Lördagen var något av en lilla julafton för mig. Jag älskar filmmusik, vilket kanske har märkts i några av mina tidigare recensioner.

Annons

Det händer att jag associerar lite till film när jag hör viss annan musik. Men nu var det den äkta varan som serverades. Av en orkester på verkligt spelhumör, en kör som visslade nästan lika mycket som den sjöng och en dirigent som själv arrangerar och orkestrerar filmmusik. Det kan bara inte bli bättre!

Temat för kvällen (om än outtalat) var spänning, skräck och action. Redan när man kom in i Gevaliasalen möttes man av ett mörkt skimmer över scenen. Endast ett fåtal strålkastare lyste med rosadämpat sken och de enda ljuspunkterna var notställens smålampor. Dessutom låg en tunn dimma över musikerna. Ljusdesignen var för övrigt väl genomtänkt hela konserten igenom och gav musiken en extra dimension.

Egentligen är det ganska fascinerande hur viss musik blir så tätt sammankopplad med filmen. Så fort temat från "Jakten på den försvunna skatten" kom i trumpeten började hjärnan se en massa scener från filmen. Likaså kände jag när musiken från Hitchcocks "North by Northwest" (I sista minuten) kom, att jag måste se filmen snart igen. Den musiken speglar otroligt väl handlingen i filmen, och baktakten i temat är välkänt.

Den äldre musiken, t ex Bernard Hermanns verk från bl a Hitchcocks filmer, påminner om operauvertyrer i det att flera olika musikgenrer komprimeras i ett stycke, så att man får en sammanfattning av handlingen. Senare musik bygger mer på en enda känsla, men då den känsla som dominerar hela filmen, som i Jerry Goldsmiths musik till "Alien".

Det enda svenska inslaget var Johan Söderqvist som skrivit musik till många av Susanne Biers filmer och dessutom "Låt den rätte komma in", vars ledmotiv vi fick höra här. Lyssna på musiken till tv-serien "Bron" så får ni en uppfattning om hans kompositioner. Det är nämligen han som har skrivit den.''

Lite tänjda gränser blev det när det blev musikalmusik. Prologen från Stephen Sondheims "Sweeney Todd". Men ok, Tim Burton gjorde en mörk filmversion för några år sedan, där man hörde Johnny Depp sjunga, så det var inte helt fel. Likaså halkade lite tv-musik in när Ennio Morricones musik till "Bläckfisken" hördes.

Polarprisvinnaren Morricone var förresten kvällens dominant. Hela sista halvtimmen ägnades hans musik. Och han har många filmgenrer på sitt samvete: spagettivästern, gangsterfilmer mm. Det är ljuvlig musik och det var faktiskt en perfekt avrundning på en perfekt eftermiddag.

Bodil Proos

Annons
Annons
Annons