Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lysande Lysell och mäktig Beethoven

Säsongspremiär för symfonikerna och då tar man i rejält. Eller som konserthuschefen Örjan Hans Ers sa i sin inledning, man vill lägga ”ribban högt”.

Annons

Här handlade det om Beethovens ”nia” med dubbla körer och fyra solister. Nyligen framröstad av över 150 dirigenter världen över som den näst bästa symfonin genom tiderna bara slagen av Beethoven själv och hans ”Eroican”.

Det handlade också om symfoniorkesterns huskompositör Mattias Lysell och hans sjunde och sista verk för orkestern. Uppdraget, som han fick i våras, var att skriva något som anknyter till och samspelar med just Beethovens nionde symfoni. Resultatet, The Ode Motives, fick här sitt uruppförande.

Gävle symfoniorkester med två körer och fyra solister bjöd på en mäktig premiär då man framförde Beethovens nionde symfoni.

Lysells musik fascinerar. Han skapar en musikalisk väv där mönstret hela tiden rör sig lite och förändras. Små förskjutningar, rytmiska förändringar som skapar en spänning. Här har han, som han själv säger, plockat isär teman från Beethovens superkända sista sats i symfonin som på engelska brukar få heta ”Ode to Joy” och sedan lekt med idéerna och byggt om i grunden. Eller om man så vill har han klippt isär allt i småbitar och gjort en helt egen mosaik där ursprunget knappt kan anas.

Här var det först svepande stråkar som fylls upp av blåset som vågor som växer och slår mot stranden. Nya klanger kommer in. Intensiteten ökar. Vid ett par tillfällen när den är som störst stannar allt och en stilla flöjtstämma kommer in med pianot bakom. Från pianot också mer melodiösa partier och ibland bara en eller ett par toner som ger puls åt musiken. Lysell använder skickligt instrumentens klanger för att ge färg åt sin ”väv”. Piano och xylophon skapar lyster och blir ibland till en enhet, går in i och förstärker varandra.

Gävle symfoniorkester med två körer och fyra solister bjöd på en mäktig premiär då man framförde Beethovens nionde symfoni.

Mot slutet smyger en vacker trumpetstämma fram. Först knappt hörbar. Det är knappast att man känner igen något från Beethoven i Lysells verk. Men kanske här.

Enligt Örjan Hans Ers väntar skivinspelningar för orkestern framöver. Varför inte ta och spela in några av Lysells verk, till exempel detta.

Chefdirigent Jaime Martín höll ett brandtal om vad Beethoven ville med sin nionde symfoni. Om hur han trodde att konst i vetenskap kunde höja oss till gudars nivå. Och hur mänskligheten borde enas över alla gränser.

Första satsen satt fint från den smygande starten till de kommande eruptionerna. Enligt Martín blir Beethoven helt galen mot slutet av satsen. Galen vet jag inte, vi är väl mer härdade i vår tid, men nästan vildsint kraftfullt var det.

Gävle symfoniorkester med två körer och fyra solister bjöd på en mäktig premiär då man framförde Beethovens nionde symfoni.

Andra satsen kändes lite trevande liksom den långsamma tredje satsen. Som om orkestern sökte sin väg lite grann. Sedan exploderade det i den grandiosa finalen. Här dånade det på ordentligt, nästan så att det blev lite skrälligt vid något tillfälle. Ett sjuttiotal sångare i kören och det hördes. Fina solistinsatser där särskilt basen Lars Johansson Brissman klev fram med klar distinktion och auktoritet. Mäktigt var det, men inte så medryckande som det kan vara då man bara vill ställa sig upp och sjunga med. Ändå överväldigande på något sätt. Som att sköljas över av en jättevåg och sedan kippa efter andan.

Kraftfulla ovationer från den så gott som fullsatta salen och flera inropningar efteråt.

En premiär som lovar gott inför den säsong som just startat.

Musik

Lysell – The Ode Motives

Beethoven – Symfoni nr 9

Gävle Symfoniorkester

Chefdirigent: Jaime Martín

Elin Skorup, sopran, Anna Zander, alt, Mikael Stenbaeck, tenor och Lars Johansson Brissman, bas

Forsbacka kammarkör och Dalasinfoniettans kör

Gävle Konserthus 9/9

Annons
Annons
Annons